Pirates! PRS Medi & Vidomina

Kiliah tog emot glaset och drack det innan hon ställde bort glaset, långt från Sammis knubbiga armar.
Hon log och smekte hans hår och såg upp.
"Jag kommer alltid vara din dotter pappa." Hon log och tårar började att rinna längst hennes kinder. Hon verkade vara trltt och Sammi såg oroat på sin mamma.
"Mamma?" an såg sedan på John.
"Mojfaj!"

John log nöjt. Nöjd över att ha sin familj, sin dotter. Kiliah var värdefull för honom. Men när tårar letade sig nerför hennes kinder såg han upp och oroat på henne. "Vad nu?", sa han häpet och sträckte en hand åt hennes håll för att fatta en av hennes händer. "Vad är det som tynger dig, Kiliah? Låt mig hjälpa dig.", sa han lugnt och Ethan såg upp. Oroad över Kiliahs tillstånd. "Men Kiliah då, vad är det?"

"Det är min far. jag saknar honom. Far och mor." hon såg upp och snyftade.
"Min kusin mördade dem. Jag vet att han är död men.." Hon snyfftade till och harklade sig sedan.
"Förlåt"

"Seså, ingen fara. Det är okej. Jag förstår. Jag har också förlorat någon som står mig nära.", sa John och tänkte för en sekund tillbaka på sin fru han förlorat. "Cun, han kan hjälpa dig att träffa dina föräldrar igen, för ett sista adjö. Imorgon, då är vi iland igen, det kanske är bäst att vi lägger oss för kvällen? Efter spelet förstås?", han såg på Roy som nickade instämmande. "Ja, efter spelet.", sa han och Ethan nickade och såg oroat sedan på Kiliah. "Jag är med dig. Om du vill det, Kiliah."

Hon såg upp på honom och torkade bort tårarna.
"Det låter bra." Hon torkade bort tårarna och nickade. Sammi lade armarna om henne och höll henne nära sig.
"Mamma." Viskade han och Kiliah log mjukt.
"Det stämmer."

Ethan log påtvingat mot henne och sträckte sig efter henne för att röra vid hennes arm. "Kapten har rätt, Cun kan hjälpa till. Och komihåg, du har vilat hela dagen. Du behövde säkert mer än så. Du är säkert trött än.", sa Ethan och log då vänligt mot henne.
De tystnade i några sekunder. "Din tur, Ethan.", sa Roy och Ethan lade då sitt kort.

Hon nickade svagt och såg på dem.
"Ja det låter som att jag behöver det." viskade hon och såg sedan på Sammi som spelade med sina händer och log sedan.
"Det kan nog vara bra."

Ethan såg på när John lade sitt kort. "Din tur, Kiliah, eller Sammi för den delen.", sa Ethan och sneglade på Sammi till Kiliah.
"Det är de sista dragen nu.", sa John som uppmärksammat att deras spel var lidande mot sitt slut.

Sammi drog ett av korten men kiliah försökte förhindra det. men Sammi slängde den och flinade stort.
"Jag kommer förlora." Suckade hon
"Sammi vill du att mamma ska jobba?"
Hon såg Sammi nicka och le stort.

Ethan skrattade åt Sammis beteende. Det var tydligt att han hade en plan över vem som var vinnaren i sällskapet. Roy lade sitt kort och därmed var spelet avslutat. Ethan hade vunnit. "Sammi då, jag visste att du gillade båda dina föräldrar- men att göra så mot din mor? Är du säker? Låt mig ta hennes förlust? Kiliah behöver vila än." Han reste sig från sin stol för att gå till köket och diska undan efter middagen.
John såg på Sammi. "Och Sammi du kommer med mig.", sa John och sträckte sig efter honom. "Kiliah, min dotter, vila du, imorgon är vi säkerligen framme. Men du behöver samla din energi."