Sjunde året på Hogwarts

Jag och Dean följde med de andra ner i fängelsehålan och där satt Grårygg och Scabbior, lika sturska som vanligt.
Kunde de inte bara dö?, så vi blir av med dem, tänkte jag trött och såg irriterat på dem.
Sen började de prata om röster, så jag förstod att det var de som kontrolerade dem och inte bara nått i Caras huve.
Cara gick ut ur fängelsehålan och Draco efter, Voldemort vände sig argt mot dem och började tortera dem.
Jag såg förskräckt på, tillsist slöt jag ögonen och höll för öronen.
Men jag kunde inte få bort de hemska ljuden, visserligen hade jag aldrig gjort det så bra som han men ändå.
Jag kräp ihop i ett hörn av fängelset och höll för öronen och blundade hårt, tårarna strömmade ner för mina kinder och Dean kom och satte sig vid mig.
- Jag orkar inte med det, snyftade jag och han höll en tröstande arm om mig.
- Jag är en hemsk människa, sa jag och slöt ögonen hårt, jag ville varken se eller höra vad som hände.

Severus kom ut till oss
"Cara" sa han och satte sig framför mig "kom jag hjälper dig. Och jag tror Laura behöver din hjälp"
"Laura?" sa jag förvirrat och han nickade. Jag reste mig upp och la en beskyddande arm runt mig och Draco gick på andra sidan. Vi gick in och jag stirrade skrämt på de två männen som vred sig i plÅgor och stannade först men vände mig sen mot Laura och gick fram till henne
"så ja det är okej" sa jag mjukt och vände mig mot min far som log lite mot mig men slutade tortera dem när jag gav honom en blick
"se ingen fara. Du är ingen hemsk människa om du tror det" sa jag vänligt
"hon bara låtsas för att du ska trösta henne" sa Scabbior
"ja de leker bara med dig" sa Grårygg och jag försökte stänga dem ute men de bara skrattade då och jag slog händerna för öronen
"det hjälper inte. Inget hjälper och ingen hjälper" sa Grårygg "nej. Se de gör inget för att hjälpa dig" skrattade Scabbior
"vad vill ni mig?" skrek jag åt de båda männen och ryckte till när de log elakt och Draco la en arm runt mina axlar
"det är så kul att du tror att alla bryr sig" skrattade Scabbior
"sluta! Vad vill ni? Jag har aldrig gjort er något" skrek jag och kurrade ihop mig bredvid Laura och väntade på svar

Jag sa inget men kollade tacksamt upp på Cara med tårdränkt ansikte när skriken tystnade.
Men sedan började de åter plåga Cara i hennes huvud och jag skämdes över att hon lät sin far sluta tortera dem.
Då hörde ju hon dem igen, tänkte jag och Cara satte sig vid mig.
Jag höjde blicken och såg på de båda männen och väntade på vad de skulle svara.
- Du tror att du kan bestämma över oss, sa Scabbior.
- Fast du bara är en liten flicka, fortsatte Grårygg menengen.
- Så vi tyckte det var bäst att lära dej en läxa om vilka det är som bestämmer, sa Scabbior vasst.
- Ja, vi är herrens närmsta och vi vill inte ha nån liten snorunge emmellan oss och vår herre, sa Grårygg och ryggade undan för Voldemorts blick.
Jag stirrade misstroget på dem samma anledning som syskonen, hur funkade dödsätares hjänor egentligen?, tänkte jag för mig själv.
Och väntade på vad Cara skulle säga och vad som skulle hända.

Jag förstod inte vad de menade. Jag ställer väll mig aldrig i mellan?
"klart du gör. Du är alltid ivägen. Du fick Laura att må dåligt" sa Scabbior i mitt huvud
"ja och du skrämmer alla andra på skolan. De var mycket bättre utan dig" sa Grårygg
"sluta!" sa jag och tårarna rann
"nu gråter du med, som en liten flicka" sa Scabbior högt
"ja vi vill inte ha dig som ledare. Vi lyder bara mörkrets herre" sa Grårygg
"ni har misslyckats rejält" sa min far argt och de kröp ihop
"du ska få för det här" sa Scabbior i mitt huvud
"ja det är ditt fel att han är arg på oss" sa Grårygg arg och jag kröp ihop bredvid Draco
"jag har aldrig gjort er något" skrek jag på dem och de skrattade tort och min far gav dem varsin spark och de
tystnade. Min far kom fram till mig och satte sig på huk
"det är okej. Du kan göra det" sa han och gav mig min stav och jag bara stirrade på de båda männen
"nej det kan du inte" sa Scabbior och skrattade ett skratt som ekade i huvudet. Jag hatar de skrattats och jag slog händerna för öronen igen och tappade staven som rullade bort till Scabbior som lyfte upp den och innan vi han reagera så kastade han Crucio över mig och jag skrek till men det slutade snart och min far kastade in honom i väggen och jag kröp ihop på golvet och täckte huvudet
"lyssna noga hör nu din värdelösa parasit. Hade det inte varit för att jag behöver dig för att göra Cara frisk hade du vridit dig i plågor tills du dör" sa min far lågt och Scabbior eyckte till och försökte få luft. Grårygg tog ett steg mot mig men Severua ställde sig ivägen
"jag skulle vara en duktig hund och ligga kvar på marken" sa han hotfullt och Grårygg ryckte till, han visste vad Severus kunde göra jag lufte huvudet lite och Draco gav mig min stav och jag satte mig försiktigt upp
"jag ska döda dig" sa Scabbior hotfullt
"inte om jag hinner först" sa Grårygg och deras ord ringde i öronen
"kan ni inte bara låta mig vara? Jag har ju aldrig gjort er något" skrek jag åt dem
"ni har ju ändå förstört era chanser som Voldemorts trognaste!" sa Draco tort och höll om mig och blängde på de båda männen och jag såg ner i golvet

Jag såg ilsket på Scabbior när han troterade Cara, men det slutade snart och jag log stöttande mot henne.
Jag nickade åt Draco och ställde mig upp och drog Cara på fötter.
- Eller hur, jag fattar inte vad ni tänker på det är väll bättre att vara hennes vän, har ni inte märkt att de dödsätare som är hennes vän, står närmare Voldemort?, sa jag och såg ner på dem.
- Ja det är sant ta bara Bella, Yaxely eller Snape, sa Dean och ställde sig vid oss.
- Ja, kom igen nu Cara, sa jag vänligt och tittade ner på de båda på marken.

"de är allihop mesar. Ingen av dem klarar av någo svårt" sa Grårygg sturskt
"de lyder hennes minsta vink och hon är ju knappast modig" spottade Scabbior fram
"jag tror inte du är i riktigt stånd att säga något" sa Voldemort och tryckte upp honom mot väggen och Scabbior fick svårt att andas och jag tittade på Grårygg och sedan på de andra och tog tag i min stav
"Crucio" sa jag men inget hände och jag försökte igen "det går ju inte" sa jag
"klart de inte gör! Du klarar ju inte av något" sa Grårygg och skrattade. Min far släppte Scabbior och kom fram till mig
"klart det gör. Du har gjort det här sen du var liten. Du fixar det här." sa han vänligt och la en hand på min axel och jag försökte igen och Grårygg började snart skrika men samtidigt kände jag smärtan själv och slutade och ramlade ihop
"vi borde kanske sagt att du inte kan skada oss. Allt du gör mot oss drabbar dig" skrattade Scabbior och jag stirrade yrt fram. Det där gör jag inte om
"nu då?" frågade jag dem andra när jag hämtat andan

Jag såg argt på dem båda, och såg sedan ner på Cara men hon såg ut att må bra, men jag skakade på huvudet.
- Jag vet inte, sa jag besviket och såg mig om.
- Men ni kan ju vara så vänliga att tala om hur hur vi kan ta bort de där sakerna ni gjort med Cara, sa jag och såg på dem.
- Och varför skulle vi göra det?, sa Grårygg sarkastiskt.
- Ja, jag vet inte hur mycket smärta man klarar av innan man ger sig.
- Vi sa ja att Cara inte kunde skada oss, sa Grårygg irreterat.
- Nej, inte Cara men det finns fler här i rummet, sa jag kyligt.
- Ja, som du då till exempel?, spottade Scabbior fram.
- Ja tänker göra det för Caras skull, och det finns fler här i rummet, sa jag irreterat och såg på dem.

"och vem skulle skada oss?" sa Grårygg och hann inte reagera innan både min far och Severus hade slängt Crucio över honom och han skrek till och jag log elakt rätt åt honom
"dör han så dör Cara" sa Scabbior och båda två slutade genast och tittade argt på honom
"vad har ni gjort" sa min far kallt och Scabbior ryste till
"förlåt oss herre" sa Scabbior och bugade och min far smälde till honom med baksidan av handen och Scabbior gned sin kind
"testa inte mitt tålamod" sa han kallt och jag kände mig så frustrerad så mitt liv ligger i deras händer
"förlåt herre" sa han igen
"nå vad har ni gjort?" upprepade min far
"vi slängde en gamal egyptisk förhäxning över henne så vi är alltid med henne och hon kan inte få bort oss" sa Scabbior och log elakt mot mig och jag bara gapade
"jag vägrar leva så här. Jag vill inte ha dem med mig hela tiden. Jag vill få slut på det" sa jag och såg nedta de på de andra

- Tack, då vet vi det, sa jag glatt och de andra stirrade på mig.
- Bill jobbar åt Gringotts och bryter förbannelser på gamla egyptiska gravar.
Alltså kan kanske han eller nån av hans arbetskambrater häva den, sa jag lätt och Scabbior och Grårygg såg en aningen chockad ut.
- Vad är Bill nu?, undrade Dean.
- I Kråkboet, vi åker dit nu genast, sa jag och såg på de andra.
- Fast om ni ursäkter så får ni inte följa med, sa jag till Snape och Volsemort.

Jag tittade på Laura och nickade, det var sant
"de kommer inte vilja hjälpa dig. Du är Voldemorts dotter" sa Scabbior
"de tycker du ska plågas" sa Grårygg och jag slog händerna för öronen
"jag provar vad som helst inget kan vara värre än det här" skrek jag
"lugna dig Cara" sa Draco och tog mina händer och jag nickade
"jag tänker inte lägga min dotters liv i händerna på Weasleys men jag förstår att jag inte kan åka med men Snape du följer med och du lämnar henne inte ur sikte" sa min far skarpt "själv ska jag ha en trevlig pratstund med herrarna här" sa han tort
"som du vill" sa Severus och tog tag i oss och transfererade oss till kråkboets trädgård
"tror du verkligen de kan göra något?" sa Scabbior tort
"ingen kan bryta förbannelsen! Du är fast med oss för alltid" skrattade Grårygg och jag skrek till och skakade på huvudet och Molly kom ut springande men tvärstannade när hon fick syn på oss