In the dark PRS Vidomina & Medi

"Du är så snäll lord." Hon nickade och kröp ner och slöt ögonen. Bella knackade på innan hon kom in genom den hemliga gången med en bricka med mat.
"Åh Lord ivan det var inte meningen." Hon ställde ner brickan och backade mot väggen igen.
"Jag ska lämna er nu."

Ivan hejdade sig när Bella visade sig inne i rummet. "Bella..", sa han när han fick syn på henne. "Se till att hon får i sig något.", sa han och nickade sedan för att gå ut från rummet och lämna Alice kvar med Bella.
"Pul! Var är du?", ropade Ivan i korridoren i tron om att Pul skulle höra honom. Han kunde behöva sällskapet, men främst ville han veta hur planerna inför striden med Rion och de andra såg ut. Hade de fått något svar från Ivans vänner?
Ivan gick in i sällskapsrummet och satte sig ner i en av fåtöljerna för att vinka till sig en av tjänarna som hällde upp ett glas vin åt honom. Han tog upp glaset och smakade av drycken. Han tänkte på striden, såg hur de skulle vinna och de andras förlust.. Han svalde och satte ifrån sig glaset på bordet bredvid.

"Självklart. Jag kan vara med henne tills hon har ätit." Hon nickade och såg på honom och började hjälpa Alice att äta.

Pul hade äntligen vaknat och hade letat sig ner till Ivan och såg in på honom och nickade.
"Du kallade?"

Ivan andades högt ut när han fick syn på Pul. "Pul. Sätt dig. Berätta, hur går förberedelserna för striden? Har du hört något från våra vänner? Och är murarna starka nog för att hålla våra fiender borta?" Han insåg att frågorna var många och skrattade då. "Ursäkta, jag är bara orolig.. Jag har så mycket att strida för. Jag har så mycket jag kan förlora.." Han såg på Pul. "Adela och de andra, vet vi var de befinner sig någonstans?"

Han slog sig ner och lyssnade innan han höjde handen.
"Dina vänner är på väg. De vill inte hasta iväg." Han såg på honom.
"Jag tror att de är starka nog. och jag har ingen aning om var dem är. Jag tror att de skulle kunna vara i närheten eftersom de har klockan. "

Ivan såg en aning bekymrad ut och rynkade pannan i oro för att sänka blicken för att på så sätt samla tankarna. "Hm.. Låt oss hoppas att mina vänner hinner hit i tid. Jag har lovat Isabelle att vara med henne när striden är kommen, men.. jag är inte längre säker på att jag kan hålla det löftet." Han såg upp mot Pul igen och suckade igen. "Jag behöver lugna mina nerver, helst skulle jag vilja ha blod igen.", suckade han och reste sig besvärat från sin fåtölj för att leta reda på någon av tjänarna som kunde hjälpa honom med hans begär.

Han log och nickade.
"Ja jag kan ge henne en kopp med lugnande te. Hon kommer att vara lugn men annars må finfint."
Han lade hucudet på sned.
"Är du törstig? Vill du inte dricka från Alice igen?" Han såg sig om och han kunde höra vinden susa utanför och suckade.
Hur hade Adela inte kommit ikapp dem? De hade ju haft klockan. Visst Pul hade andvänt magi men nu skulle de komma vilken dag som helst.

Middagen hade varit nästan intill smaklös. Ivan var alldeles för uppe i varv av den kommande striden för att riktigt kunna fokusera. Tankar om de ens skulle strida, om de skulle vinna eller om hans vänner ens skulle komma och hjälpa till. Han förstod inte varför han inte fått något svar. Han sköljde ner tuggan med mat med vinet och suckade för att se ner på tallriken med maten igen. Han skulle precis till att greppa gaffeln i sin hand då han hörde att det ringde på dörren. Han såg upp och såg efter tjänaren som gick för att öppna åt de i hallen. "Är de redan här?", viskade Ivan och försökte lugna sig, ville inte vara för hoppfull. Han reste sig och gick iväg efter tjänaren för att se efter vilka som visade sig inne i hallen.
"Sergej, Lafayette, Miguel.. Vincent." Ivan såg på männen i dörröppningen. "Välkommen, tack för att ni kunde komma. Jag har väntat på er."

Alice hade ätit i matsalen med Ivan och såg upp på honom när det ringde på dörren och såg sig om.
"Gäster? Vid den här tiden?" Hon gned sömnen ur ögonen.

Vincent såg på Ivan med en tung suck. Hans ljusa stämma fick honom att se yngre ut. Han var mycket kortare än Ivan och han suckade tungt igen.
"Ivan mitt barn." Han kastade en sträng blick på de andra. Trots att Vincent såg mycket yngre ut så var Ivan hans skapelse.
"Så du har mirakelbarnet och är egoistisk? Skämms du inte? Jag har letat som en galning efter hennes blod och DU har henne?" Han rättade till sina handskar.

Ivan flyttade på sig så att de kunde passera förbi honom. De tre männen, som verkade i samma ålder som Ivan, steg in och räckte över sina ytterkläder till tjänaren. Ivan nickade mot de och vände sig sedan till den yngre vampyren av de. "Vincent.. Pappa, jag.. Alice, hon..", började han men hejdade sig, han ville inte låta så osäker. Ivan samlade sig. "Alice är min nu, du kan inte ta henne ifrån mig. Och det är en av anledningarna att jag har kallat hit er. Jag behöver er förstärkning. Ni måste hjälpa mig skydda oss från att de tar Alice ifrån oss."