wolfy & rollspelare prs

Declan frågade minst tio gångerna om var Cleo höll hus någonstans, hade hoppats på att få leka med henne. Jonathan nickade varje gång lika sorgset, försäkrade pojken att de skulle få tillfälle att leka tillsammans en annan gång.

Cleo tvekade länge innan hon tog sin mobil. //du har ringt.// skrev hon bara innan hon skickade till Jonathan. Hon var inte arg egentligen men hon visste inte heller ifall hon var den som skulle be om ursäkt.

Han sträckte sig efter sin mobil för att se om Cleo, mot alla odds, skulle ha ringt honom tillbaka. Det hade hon inte men hade istället fått ett sms. Skriva några ord tillbaka tänkte han inte göra utan ringde genast upp henne.

Cleo gnällde lite, ville inte alls prata då hennes röst knappt var där men hon kunde inte heller klicka honom. Hon svarade och la telefonen mot örat.
"Mm?" sade hon bara och försökte få tillräckligt med saliv i munnen för att kunna själva bort torrheten.

Otåligt väntade han på att hon skulle svara, blev först lite rädd då signalerna bara gick fram. Tillslut hörde han ändå en svag röst i andra sidan av luren.
”Förlåt,” började han och kliade sig i nacken, visste inte riktigt vad han kunde säga som skulle ursäkta hans beteende.

”Säg inte förlåt...” sade hon och hostade till, hennes röst fanns knappt där. Hon gnällde lite och sträckte sig efter sin mugg med kall choklad, hon drack upp allt och grimaserade lite.

”Jag är visst skyldig dig en ursäkt,” envisades han, ”mitt beteende var helt onödigt. Förlåt.” Han hoppades att hon skulle godta hans ursäkt trots att hon hade god anledning till att inte göra det, han hade kunnat tänka sig för lite bättre.

”Vi behöver prata, Jonathan...” suckade hon och svalde hårt. ”Vad gör du nu?” Frågade hon försiktigt och försökte att hålla sig från att gråta igen.

Att de enligt henne behövde prata, vilket hon i och för sig hade rätt i, fick honom genast att föreställa sig det värsta.
”Jag har Declan hos mig men annars är jag inte upptagen.”

”Åh... men Ehm ska jag komma nu eller sen?” Undrade hon och bet sig fundersamt på läppen. Hon visste inte riktigt ifall hon ville träffa Declan utan att stanna där hela dagen.