Sorgens tider [SV]

Kapitel 37 - George Weasley

Jag kom upp till mitt rum och slängde mig på min säng. Tårar rann längs mina kinder.
"Varför du, Freddie?" mumlade jag. Frågan lämnades obesvarad, för säkert 511:e gången. Jag fick genom tårarna syn ett pergament låg på nattduksbordet, tillsammans med en fjäderpenna och bläck. Vad hade mamma gjort nu då? Men det funderade jag inte mycket på innan jag började krafsa ner ord på det.
Fred!
Varför lämnade du mig ensam här? Inget är som det ska längre..
Ingen är direkt glad.. det är väl bara Ginny och Ronnieponken som har något för sig. Som att sitta tätt ihopslingrade med (i Ginnys fall) Harry och (i Rons fall) Hermione!
Mamma är helt förstörd, försöker att ser glad och pigg ut, när natten i själva verket går till att gråta. Pappa är inte mycket bättre han.
Percy skyller på sig själv, det enda han gör. Fred, han kommer inte klara sig värst länge till om alla i familjen skyller på honom mycket längre!
Bill och Charlie, du vill inte veta. Bill bor hemma sen ett tag, för att kunna hedra ditt minne. Han har klippt av sig håret igen, och skaffat sig en likadan frisyr som du hade. Charlie har låst in sin kvast tillsammans med min och din. Han tänker inte ta med den till Rumänien igen.. om han någonsin återvänder dit vill säga. Han gråter mycket tillsammans med Bill, och Fleur när hon är här.
Men minns du när vi stoppade våra namn i den flammande bägaren? Jag önskar att det inte var den enda gången vi såg varandra gamla.
Jag har gråtit många gånger genom våra levnadsår, men då var tårarna aldrig ämnade för dig. Jag trodde aldrig att de skulle behöva vara ämnade för dig. Men jag hade fel...så fel.. Nu är ju alla tårar ämnade för dig. Inget annat.
Jag ska inte ljuga, Fred. Jag vill bara ta självmord, och ansluta mig till dig, vila i samma grav som din kropp.
Men jag har två frågor till dig:
Saknar du mig lika mycket som jag saknar dig?
Har du träffat marodörerna där uppe än?
Hälsa dom ifrån mig isåfall, Freddie!
Jag saknar dig oändligt mycket, och hoppas vi möts snart.
Georgie

Haha, länge sedan jag läst ♥
Men nu har jag och du är fortfarande bäst ;D

MrsEmmaWeasley

Tack ♥
Saknat dina inlägg ♥

Så sorgligt, men så bra!!!!!!!♥

Tack ♥

kommer hem och sätter mig och läser detta, vilket får mig att börja gråta men de var riktigt bra jag grät när du nämnde Marodörerna ♥

thanks ♥
De är ju deras "idoler" så såklart de måste nämnas ♥

ja de är ju det :p tkr Sirius och Lupin kunde lärt dem en massa bus

Du skriver super bra. Jag började faktiskt gråta.. ♥

Awww ♥