Falsk Romans [SV]

Kom hit så får jag krama er. Räcker mina tack till? Det känns inte så! Ni är bäst ♥
Om ni inte hörde det, så ja- nytt kapitel ute på FFN. Inte på PS, än... stackars, stackars sönderspammade Slottiga Slottet ♥
Men ja, snart kommer det dit också =)
VARNING!!
Här kommer en stor fet varning om att följande flera kapitel kommer innehålla grovt alkoholbruk. Var sätter man åldergränsen då? 15? På FFN har jag 13, men jag vet att det är yngre ändå som läser.
Alkohol är farliga och dumma saker... minns det.
Och gör med varningen som ni behagar. Nu får jag inte dåligt samvete för att jag inte varnade er, i alla fall :>
_______________________________________

DRACO MALFOY

Rummet var nedsläckt och de enda ljuskällorna var de magiska, enorma discokulorna som svävade fritt strax under taket och som verkade ge ifrån sig eget ljus samtidigt som de reflekterade varandras i tusentals pyttesmå kvadratiska fyrkanter som dansade genom rummet, över människorna och runt igen, ständigt i rörelse.
Bakom en jättestor stereoanläggning stod Blaise och konverserade med Theodore och de verkade bråka om ett skivfodral, vad det var för album var omöjligt att säga på det här avståndet. Dracos blick fortsatte att ta in synen framför sig, och fokuserade närmre på eleverna.
Så här såg man dem inte till vardags.
Helvete, till och med Granger var snygg ikväll! Draco skämdes inte för att erkänna det, eftersom han visste att varenda kille i rummet var av samma åsikt.
För tillfället dansade hon med Potter, och Granger såg ut att skratta så att hon fick tårar i ögonen för hennes fingrar var hela tiden uppe under ögonen och försökte torka dem utan att smeta ut sminket.
Draco hade sett Granger sminkad en enda gång förut, och det hade varit på Julbalen under deras fjärde år.
Men då hade det varit elegant och ganska oskyldigt, ikväll var det... annorlunda.
Inte utmanande på något sätt och vis, för Merlin förbjude att Granger någonsin skulle ta sig an en sådan look, men... hon såg lockande ut. Inte för mycket, inte för lite: en djupröd, axelbandslös klänning som slutade precis ovanför knäna på henne och smet åt så att den visade kurvorna hon annars dolde under den hellånga skolklädnaden och håret i blanka, mjuka lockar. De bruna, mandelformade ögonen var lätt sotade med kajalpenna vilket fick dem att se ännu större ut och om han inte misstog sig bar hon även läppglans.
Han kunde inte veta säkert, förstås, eftersom det som sagt var ganska mörkt i rummet.
Granger var inte den enda tjejen som genomgått en förändring kvällen till ära- nästan alla tjejer såg fantastiska ut och en sekund ägnade han sig bara åt att hänföras.
Fan vad vackra flickor det fanns på Hogwarts egentligen. Synd att de inte gick klädda i så där korta klänningar varje dag, bara…
Hans blick stannade av en händelse på en flicka med tjockt, naturligt rödbrunt hår som var utslaget och räckte ända till korsryggen. Hon bar en guldfärgad klänning och skor med högre klack än de flesta andras, men hennes ringa längd tillät henne det.
Draco kände ett pang i bröstet när han insåg att det var Susan, och han förstod inte varför.
Han hade avslutat henne, eller rättare sagt, hon hade avslutat honom. Han släppte henne inte med blicken även om hans ögon smalnade när han förde glaset till munnen och tog en djup klunk av bålen, samtidigt som han begrundade detta faktum.
Hon hade aldrig känt något för honom.
På något sätt kändes det som en förlust för honom, och han hatade tanken på att han för första gången ville ha någon som inte ville ha honom tillbaks.
Alla ville ha Draco Malfoy, så var det bara och det var han van vid.
Och nu kom Susan och vände upp och ner på allt.

Det var som om hon kände att han stirrade på henne, för i samma sekund vände hon sig om och såg honom rakt i ögonen samtidigt som ett litet leende lekte på hennes läppar.
Dracos ben började röra sig av sig självt, och för första gången under kvällen lämnade han sin stol vid ett av de många små borden som så sent som samma förmiddag varit gamla skolbänkar. Han gick raka vägen mot henne och släppte henne inte med blicken ens för att se var han satte ner fötterna.
Det var inte så värst mycket folk uppe på dansgolvet än, men några, och bland dem den där störda Megan Jones.
Hon hade en svart, kort klänning med en generös urringning och dansade tätt intill Ravenclawaren, Ricky Wood, han som misslyckades med terminsproven andra året och fick gå om en årskurs.
Även om Jones uppenbarligen hade något fel i huvudet, gick det inte att förneka att hon kunde fixa fester... nästan alla sjätte- och sjundeårselever var där, och Draco hade till och med sett skymten av en och annan femteårselev.
Stämningen var på topp, det fanns alkohol i mängder och på något sätt hade Blaise utsetts till DJ, ett jobb han skötte strålande.
Draco var nästan framme vid Susan och hans glas var nästan tomt när någon slängde armarna om halsen på honom. Ett stort, mörkt hår skymde hans sikt för ett ögonblick och det snurrade till i huvudet när han blev tvungen att backa några steg för att inte ramla.
En väldigt feminin kropp var pressad mot hans och i nästa sekund blev han häftigt kysst av den okända tjejen, och hans första förvirrade tanke var Granger.
Vad. I. Helvete! trodde hon att hon grejade med?
Draco knuffade ifrån sig personen, och upptäckte till sin enorma lättnad att det visst inte var Granger.
Tack och lov.
Nej, istället var det en tjej med löjligt stort hår som säkert var lika långt som Susans, hon hade massa eyeliner runt ögonen och var klädd i ett vitt slitet linne, trasiga jeansshorts och sneakers. Lång var hon också.
Och hon såg... bekant ut? Han hade för sig att hon tillhörde Slytherin.
"Åh HELVETE FÖRLÅT!" skrek hon när hon mötte hans blick. "FAN! Förlåt, Malfoy!" Sen brast hon ut i gapskratt, och det var ingen tvekan om att hon var stupfull. "Jag trodde du var nån annan, sorry, fan vad pinsamt!"
Draco kunde inte låta bli att le lite kyligt mot tjejen.
"Det gör inget", svarade han likgiltigt men flyttade inte på handen som fortfarande låg om hennes midja. Hon lutade sig framåt tills deras pannor möttes igen och stirrade allvarligt på honom i vad som kändes som flera minuter innan hon öppnade munnen och frågade:
"Har du sett Seamus?"
"Vem fan är Seamus?"
"Men, Seamus... Finne... Finne... Finnegan! Han i Gryffindor!"
"Nej", sa Draco och rynkade pannan. "Hallå, trodde du att jag var han?"
Han kände sig förolämpad.
Han var väl ändå snyggare än så?
Tjejen log brett och hennes ögon glittrade. Draco var så nära att han kunde se alla hennes svartmålade ögonfransar, och de små svarta färgklumparna som klibbade ihop några av dem.
"Ja!" utbrast hon som om det var poängen i det roligaste skämtet hon någonsin hört. "Visst är det så jävla knäppt?"
Ja, det var verkligen knäppt. Och vad som också var knäppt, var att han accepterade den här okända tjejen att fortsätta föra sitt närgångna samtal med honom.
Hon hade kanske (nej, inte kanske, definitivt) druckit tillräckligt mycket för att ha såna här konversationer, men det hade inte han.
Inte än.
"Vad heter du?" frågade han bryskt. Hon fnissade och lutade sig lite längre fram, tills hennes läppar nästan rörde vid hans.
"Jessie", andades hon och han kände spritandedräkten mot tungan. "Och du heter fan Draco."
"Ja. Svär du alltid så här mycket när du är full?"
"Ja! Visst är det jävligt konstigt?" Sen brast hon ut i skratt. "Jag svär fan aldrig annars!" Hon lät överlycklig över att få dela med sig av detta till Draco. "Men vet du vad, jag måste fanimej hitta Seamus nu. Hej då!"
"Hej då", svarade han en aning förvirrat när hon slet sig ur hans grepp och stormade iväg genom rummet.
Draco såg förbluffat efter henne ett tag, innan han vände blicken framåt igen och såg Susan rakt i ögonen.
Hon log inte längre.
_______________________________________

(Och här har vi JessieRobinson igen. Förlåt att din storstilade entré i FR råkade bli som ett klängigt fyllo, syrran... ^^"

Lugn, Jag vet att alkohol är dumma grejor, du behöver inte oroa dig för mig i alla fall!^^

Har jag sagt hur mycket jag älskar denna fanfic?
Jag fullständigt total-ÄLSKAR denna fanfic!

Meer!

DU ÄR SÅÅÅÅ DUKTIG!!!

Har aldrig någonsin läst en sån här bra ff förut. Den e grym! Och jag hoppas verkligen att du förstår det. Du har talang!

Jag bryr mig inte om att du skrev om alkoholen för det här är så JÄTTEBRAAAAA! Hur kan man skriva så fantastiskt braaa?
Meer när du har tid ♥

SJUKT BRA!!!
MER!

Gud vad den är bra!!! =D ♥

meer

Förstår ni att ni är anledningen till att jag ens stannar kvar här på Mugglis? c: Ni äger, ni rockar, ert stöd är fantastiskt och ett stort fett tack till er alla XOXO

VARNING!!
Här kommer en stor fet varning om att kapitlet innehåller grovt alkoholbruk. PG-13.
Alkohol är farliga och dumma saker... minns det.
Och gör med varningen som ni behagar. Nu får jag inte dåligt samvete för att jag inte varnade er, i alla fall :>

_______________________________________

SUSAN BONES

Hon borde inte känna något alls.
Att se Jessie-tjejen upptryckt mot Draco, med armarna om hans hals och hans händer om hennes midja borde inte störa henne det minsta, och ändå formade sig en liten klump i halsen på henne och hon kände naglarna pressas in i handflatorna när hon omedvetet knöt händerna.

Hon hade vetat att det skulle bli så här, och hon förbannade sig själv för motiven hon haft för att komma hit ikväll.
Hon hade gått för att hon visste att han skulle vara här.

Vad var felet på henne, allvarligt talat? Utan att tänka vände hon sig om, sträckte sig efter sitt orörda glas med eldwhiskey som en överförfriskad Hannah hade tryckt i händerna på henne en halvtimma tidigare och tog hastigt en klunk.
Det krävde all viljestyrka hon hade att inte spotta ut allt igen, så illa smakade det, och den brännande känslan i munnen och strupen dröjde sig kvar, ändå drack hon igen.
Så.
Det tama löftet om en nykter kväll var som bortblåst och Susan ruskade lite lätt på huvudet.
Värmen spred sig i kroppen och det var en behaglig värme, eftersmaken var inte så illa trots allt och hon kunde inte motstå lusten att smaka ännu lite mer.
När hon vände sig om, upptäckte hon att Draco stod ensam igen och stirrade på henne. Hans hår var lite tillrufsat och det såg faktiskt ut som om lite läppstift färgade hans ena mungipa röd.
Hon blängde på honom några sekunder, innan hon fick syn på Rons eldröda hår i ögonvrån och bestämde sig för att gå till honom istället.
Men hon hade inte kommit långt innan hon kände en hand på sin axel, och hon snurrade häftigt runt.
Det snurrade lite mer i huvudet än det borde.
"Vad vill du?" fräste hon och förde ännu en gång glaset till munnen. Hon skulle inte bli full, bara lite modigare, så att hon kunde klara av Draco.
"Jag trodde inte du var typen som drack", sa han lite kyligt med blicken fäst på hennes glas.
"Du vet inte vad jag är för typ."
"Susan, varför är du arg på mig?"
Hon fortsatte bara att glo misstänksamt upp på honom.
Han såg så bra ut att det kändes overkligt. Som om en mugglarfilmstjärna hade klivit rakt ut ur TV-rutan och in på festen.
Varför var hon arg på honom? Jo, just det, Jessie.
"Varför går du inte bara och letar upp Jessie? Hon kanske har lust att prata med dig till skillnad från mig."
"Det var ett missförstånd."
"Det brukar låta så, ja", svarade hon hånfullt. "Hon misstog dig för någon annan, va? Trodde du var Nott? Ni är ju ganska lika, bortsett från att ni ser helt olika ut."
Hon gjorde ett försök att vända om och gå, men Dracos grepp om hennes arm hårdnade.
"Hon trodde att jag var Finnegan", sa han sammanbitet och sänkte ansiktet mot hennes. "Det är sant."
"Du och han är ju inte ens lika."
"Jag vet. Jag är snyggare."
"Jessie borde skaffa glasögon", mumlade Susan och försökte sig på ett trevande leende.
Draco besvarade det och släppte taget om hennes arm för att istället ta hennes lediga hand i sin.
"Vill du dansa?" mumlade han och tog glaset ifrån henne för att ta en djup klunk.
"Hallå, det där var mitt glas", klagade hon och betraktade lite avundsjukt hur han svalde utan minsta grimas.
"Jag har mer."
Susans leende vidgades.
Inombords var hon varm, men där Dracos händer rörde vid hennes kändes det brännande hett.
Hon gillade tanken på att bli bränd. Och bränd skulle hon bli, om hon lekte med elden... av Draco, och eldwhiskeyn.
Hennes blick fastnade vid hans läppar, och återigen fick hon syn på det röda läppstiftsavtrycket.
Och hon började tänka igen.
"Draco Malfoy", sa hon mjukt, och han log lite snett. "Din stackars jävla idiot."
Sen släppte hon hans hand och stegade iväg genom rummet med ett nöjt leende på läpparna.