Forbidden love between the dark and the light side [PRIVAT Memory & Zora]

Alec stod än fastklistrad på land och såg på henne, han kliar sig lite i nacken för han blev generad över sitt problem.
-Äm nejdå
fick han ur sig snart och kolalde åt vänster för hitta något kolla på han kollar ALLTID bort vid lögner.

Jane log emot honom direkt och lyssnar på hans ord.
-Lite, ibland.
sa hon ärligt och rättar till håret då det la sig fel. Hon log emot hnom

putt

~bråk & förlovning~

Alec hade bjduit hit de två ljusalverna förra dagen och togtyst asken han hade köpt ring och lagt i, Jane stod bakom honom och log
-Hon kommer älska den, bara ta det lugnt och tro mig hon faller för det!
sa hon och Aelc nickar och log
-tack Jane
sa han och gav henne en broderlig kram och lämande henne ensam i det mörka rummet, ha ngick och kanckar på hos jessa.

Jane trippar snabt iväg och log lite grann. Hon smet emot balze rum för se om han var där. Jane gick lugnt dit och kanckar på nu, ohn visste att Balze ville "binda sig" med förhållande med henne men sanningne hon var rädd för att binda sig, allt med giftemål och allt med barn och så.

Jessa såg sig om i rummet. Alec hade av någon anledning bett både henne och Blaze komma på besök. Naturligtvis hade hon blivit väldigt glad över inbjudningen, men hon hade ändå en känsla av att det var av någon särskild orsak han ville ha henne där. När det knackade på dörren till rummet hon stannade i, gick hon omedelbart för att öppna.
"Alec," utbrast hon mjukt när hon fick syn på den stilige mörkeralven, "kom in." Hon tog ett steg åt sidan för att ge rum åt honom att kliva in.


Blaze var nervös. Det var i och för sig ingenting ovanligt eftersom han alltid var smått uppjagad över någonting. Nu var han dock bekymrad över hans relation till Jane. Han hade föregående dag frågat henne ifall hon skulle vilja göra deras förhållande officiellt. Han tyckte inte om att smyga runt utan ville visa för alla att Jane var hans flickvän. Han tog åtminstone det de hade på allvar. Hon hade dock inte riktigt reagerat på det sätt han hoppats på. Han hoppades dock på att det var någonting de skulle kunna prata om. Han öppnade dörren när det knackade på och log svagt mot den vackra alven, bad henne stiga på.

Alec log direkt av den ljusa och vackra alv som dök upp i dörren.
-Jessa. Jag tänkte fråga om du vill följa med mig och ta en sväng till sjön.
Sa han artigt och såg på hennes vackra flickvän.  Hans leende kvarstod än av att han älskar vara med henne.

Jane log till emot honom
 -tänkte vi borde prata om gårdagen
Sa hln mjukt och klev tyst in och satt sig på hans säng.
-jag vet att jag e envis men jag e en sådan person
Sa hon mjukt.

Istället för att kliva in i rummet stod han kvar vid dörröppningen. Hon förstod snart varför han han valde att göra det då han undrade om hon ville göra honom sällskap till sjön. Jessa nickade lätt till svar och krokade arm med honom.
"Gärna." Det spenderade ingen roll vad de gjorde eller var någonstans de befann sig: hon tyckte om att spendera tid med honom och det gladde henne väldigt mycket att han bjudit henne över till sig.


Tyst stängde han dörren efter sig och lutade sig mot det hårda materialet. Något ögonblick senare gick han ändå för att sätta sig ner bredvid henne. Han förblev tyst ett tag för att tänka ut någonting att säga. För vad skulle han säga? Han ville förstå henne och hur hon tänkte.
"Varför vill du inte öppet vara min flickvän?" frågade han tillslut och fick någonting sorgset i blicken, "skäms du över mig? Är det för att vi inte tillhör samma rike? Har jag gjort någonting fel?"

Alec log diret emot henne oc hgick lugnt vid hennes sida
-Vad bra för annars skulle jag ändå tvingat dig
retas han på skoj, han hade fkaitkst bett henens far om tillåtelse att äkta henne så han hade alla ods med sig. Han kom ut till deras hästar som stod redo, han lyfteru pp henne på moon som lånades och han hoppar upp på sin häst
-kom
sa han charmigt och mnar på sin höst


Jane lyssnar på hans ord och rynkar pannan
-Får man inte ha hemligheter?
fårgade hon kort nu och där vände hnenes humör lite.
-Skäms? aldrig.
sa hon kort bara och suckar
-kan ej hjälpa vem jag e tyvärr.
sa hon kort

Jessa himlade med ögonen och skrattade åt hans kommentar.
"Det kan jag minsann tro." Hon förstod att han retades med tanke på hans tonfall, men hon tvivlade heller inte på att det var någonting han faktiskt skulle kunna få för sig att göra.
Väl ute på slottsgården lyfte han utan förvarning upp henne på den stora frieserhästen. Det var tydligen någonting han tagit för vana att göra - trots att hon var kapabel att ta sig upp på egen hand. Men hon klagade inte, det var bara trevligt att omfamnas av hans starka armar och närhet en stund. Hon manade på Moon att följa efter hans häst.


Han snörpte på munnen. Naturligtvis ansåg han att man fick ha hemligheter - det hade väl alla. Men han reagerade starkt på att hon ville hålla deras förhållande hemligt.
"Jag vill inte vara din hemlighet, Jane!" utbrast han och slog ut med händerna. Att hon inte skämdes över honom var en bra sak men vad kunde hon ha för en orsak att låtsas som om det inte fanns någonting speciellt mellan dem när de rörde sig bland annat folk?
"Är du rädd för vad andra ska tycka om oss?" fortsatte han fråga: han ville ju förstå vad det var frågan om.

Alec flinar til av hennes svar.
-du skulle nog legat på min axel då.
retas han driekt och red emot sjön, han log och koladle tyst runt, han var nervös över allt tänk om sa nej.. Han bett sig i läppen disrket och såg snart sjön och hoppar smidigt av.


Jane ryker till av hans reaktion och såg direkt skarpt på honm.
-DU behöver inte skirka!
fräser hon direkt som försvar och reste sig och såg på hnom
-räddd? nej.
sa hon surt bara
-Som jag sa igår, ordet BINDA mig skäms
sa hon argt

En bit ifrån sjön gjorde hon halt och tog sig ner från hästryggen. Hon tog några steg närmare vattenbrynet och beundrade utsikten en stund. Snart vände hon sin uppmärksamhet till Alec och sträckte ut handen mot honom.
Hon var glad att han föreslått att de skulle ta en ridtur hit: det här hade definitivt blivit en av hennes favoritplatser på en kort tid.


"Jag skriker inte!" protesterade han omedelbart och höll upp händerna i försvar. Han hade åtminstone inte medvetet höjt rösten. Blaze fnös till när hon upprepade det hon sagt tidigare: att tanken på att binda sig skrämde henne.
"Jag frågade om du vill vara min flickvän, inte efter din hand," påpekade han långsamt, "finns det någon annan orsak till varför du inte vill binda dig? Kanske du inte vill hålla dig till en och samma kille alltför länge?" Så fort orden lämnat hans mun ångrade han sig. Han hade gått för långt - det visste han själv också.