[PRS] Hallonpaj och ärtsoppa

Marcus stannar upp och tar tag i väskan som Jungkook på nytt kastat över till honom, medan den yngre försökte få tag på den. Han höjer lite på ögonbrynen och Jungkook tittar på Isabell över sin axel.
"Allt är fint" säger Marcus bara innan hans vän hinner svara.

"Det ser inte så speciellt fint ut", sa Isabelle och fnös lite "ge tillbaks hans väska!"

"Måste du seriöst lägga dig i allt?" frågar Marcus men slänger väskan till killen vars blick skiftar mellan dem. "Det var nog därför din pappa inte ville leva med dig" muttrar han utan att riktigt tänka på det.
"Marcus!" utbrister Jungkook som direkt vänt blicken mot honom.

Isabelle stod där ett tag. Hon hade nog aldrig känt sig sådär sårad, någonsin. Det tog kanske fem sekunder innan hon insåg att hon fortfarande stod där, och när hon gjorde det så vände hon ryggen mot dem och stack ut genom dörren. Hon hade redan börjat gråta, men hade inte tid att tänka på hur patetiskt det var just då. Allt Isabelle kunde tänka på var hur sviken hon kände sig, av hennes enda riktiga vän. Som inte bara var en mobbare, utan också hade berättat hennes värsta hemlighet för någon annan.

Isabelle gick i raskt takt bortåt, bakom idrottsbyggnaden och in i den lilla skogen som låg bakom där. Hon satte sig på en av stenarna och försökte att inte gråta högljutt.

"Du kan inte mena allvar?!" frågar Jungkook när han ser efter Isabelle och sedan på sin bästa vän. Marcus rycker lite enkelt på axlarna och drar sin egna väska över axeln. Jungkook skyndar sig ut ur skolbyggnaden för följa efter henne, vilket var rätt lätt då han fick syn på henne så snabbt han kom ut genom dörren.

Isabelle lutade sig mot ett träd och kramade en sten i handen så hårt att hennes knogar var vita. Att inte gråta var svårt just då, men hon försökte i alla fall, även fast tårarna bara fortsatte att rinna. Isabelle kastade stenen så hårt hon kunde, och den prickade trädet mittemot perfekt

Jungkook ser på trädet medan han tyst går fram och sätter sig bredvid henne.
"Förlåt.. han gick för långt" säger han sakta.

"jag litade på dig", sa Isabelle i en skakig ton och såg upp på honom

"Jag vet..förlåt" suckar Jungkook när han ser på henne. "Det är bara det att Marcus är min bästa vän, jag är inte van att hålla något från honom.. jag hade ingen aning att han skulle säga något sånt"

"Jag hade ingen aning om att ni två gick runt och mobbade folk heller!", utbrast Isabelle upprört