Christmas at The Castle ~MÖRDARLEK

LEDSEN ATT INGET HAR SKRIVITS!

Det är ju lite stressigt runt jul men imorgon ska jag fixa fram ett

Ta det lugnt bara ♥

Yeay! Något att se fram emot denna sega vecka innan jul

♥

Va skulle det bli en till mördarlek?! Ville ju också vara med skulle Lilamupp kunna tagga mig om det blir en ny? T.T T.T

Kapitel 4! o.O: Just another night


Resten av eleverna var helt ovetande om vad som skedde i slottet denna mörka Decemberkväll. De låg i sina sängar, eller sysslade med sådant som lärarna utan större framgång försökte sätta stopp för. Nästa dag skulle det vara Fredag, och efter det skulle den stora dagen komma, dagen då slottets skolbal skulle hållas. En skolbal var inget som alla fick uppleva under sin tid på Hogwarts och när rektorn hade ställt sig upp för förklarat att en bal snart skulle hållas på slottet hade även lärarna sett förvånade ut. Senare hade någon elev överhört, inte tjuvlyssnat, på rektorns samtal med en lärare och hört att balen skulle hållas eftersom att några magiker från ministeriet skulle komma och hålla en utvärdering av skolan. Redan idag hade vissa lektioner blivit bevakade av bistra tjänstemän som inte verkade vilja något annat än att komma bort därifrån så fort som möjligt. Så imorgon skulle bli en speciell dag och om man ville ha en date till balen var det bäst att man fixade den på Fredagen, innan någon annan hann först.

I sovsalen för Ravenclaws andraårs flickor låg Snöflinga. Världen var lite suddig för att hon var så trött, men ändå kunde hon inte sova. Hon stirrade upp på de små stjärnor som hon trollat upp i taket. De glittrade kallt och såg riktigt realistiska ut. Snöflinga kunde inte neka till att hon var lite imponerad av sina egna kunskaper. Det var ganska sent, men ännu hördes prat från uppehållsrummet och varmt ljus från elden sken in på golvet. Maes säng var fortfarande tom. Med en suck rullade Snöflinga på mage och begravde sitt ansikte i den mjuka kudden. Mae hade aldrig kommit fram till Trolldryckslektionen och sedan missat resten av lektionerna hela dagen. Alla lärare var jättearga på henne och hon skulle antagligen få väldigt mycket kvarsittning när hon kom tillbaka. Faktiskt, hade hon inte suttit vid middagen heller, och nu började Snöflinga bli orolig för sin vän. Hon var tvungen att resa sig upp på armbågarna för att få lite luft, sedan dök hon ner i kudden igen. I henne fann ett sygn av… skuld? Borde hon ha väntat på Mae? Kanske hade Mae bara gått vilse i slottet, det skulle inte direkt vara en överraskning. Mae hade alltid varit lite förvirrad, antagligen för att hon var van vid att hennes syster ständigt vakade över henne som en hök. Hur som helst var det väl inte Snöflingans uppgift att hålla koll på henne! Till sist lyckades Snöflinga övertala sig själv om att det inte var någon fara med Mae och hon somnade in.

På andra sidan slottet satt Supergurkan, Moa och Tara i Gryffindors uppehållsrum. De andra hade gått i sängs efter en lång dag med många snöbollskrig. Moa låg med huvudet i Supergurkan knä medans Supergurkan flätade hennes ljusa hår. Moa såg ut att vara halvt sovande och hade tungan synlig mellan sina rosa läppar. Det var ganska tyst i rummet, men tystnaden var ganska behaglig. Brasan sprakade och lyste upp det rikligt pyntade rummet. En liten julgran stod vid en av trapporna, likt en dörrvakt. Den var pyntad med julkulor och glitter och förtrollad så att den sken upp med ett svagt, varmt, grönt ljus. Julstämningen var hög och Gryffindoreleverna var stolta över att ännu ett år vunnit den årliga julpyntartävlingen. Tara satt i skräddarställning på den mjuka mattan framför elden och läste samtidigt som hon tyst nynnade på “Stilla natt”. Det midjelånga, svarta håret snuddade vid marken när hon sakta gungade till musiken som hon själv skapade. Tara var en häxa som gick i fjärde året, hon var ambitiös och hade redan nu börjat läsa på till nästa termin. Vid sidan om sitt studerande var hon också med i skolans kör och diverse klubbar. Men nu var det nästan lov, de flesta aktiviteterna hade tagit en paus och Tara hade många gånger funnit sig själv rent uttråkad. Med en hög gäspning lade hon sig ner på mattan. Den var nästan lika skön som hennes säng och hon tvivlade på att som hon skulle lyckas ta sig upp för trappan idag. Efter bara en liten stund snarkade hon högt. Moa gnydde och öppnade ögonen. Hon såg upp på Supergurkan.
“Snälla få henne att hålla käften.” viskade hon.

I Hufflepuffs uppehållsrum var det fest, ingen visste riktigt varför, det bara var någon som började och resten hängde på. Men det var något som Rose upptäckt var det bästa med Hufflepuff. Det fanns alltid någon som ville dra ihop en fest eller något liknade, och det fanns alltid många som ville vara med. Oftast kände Rose ingen skuld alls över att hon inte hamnat i Slytherin som resten av hennes familj. Gemenskapen i Hufflepuff skulle hon aldrig byta bort, trots familjeäran och allt skit hennes föräldrar pratade om. Hon satt i ett hörn med en flaska honungsöl, hennes huvud kändes lätt och hon var allmänt glad. Festen var i full gång, fast alla väntade lite på att en lärare skulle storma in och förstöra deras roliga. Några elever dansade i mitten av rummet där man röjt bort bord och stolar för att få fram en bra scen. De andra eleverna klappade takten till musiken, som gick snabbare och snabbare tills dess dansarna inte längre orkade. När Mrs. Sprout till slut kom in var alla nog egentligen lite lättade över att de gick gå och lägga sig.

I Slytherins rum var det redan släckt och tyst. Det var nästan helt kolsvart och Miu snavade nästan på en hög med böcker när hon försökte korsa golvet. Hon gick ut i korridoren. Där var det lite ljusare, eftersom att fönstren släppte in lite av det kyliga månljuset. Miu gick mot de avstängda flicktoaletterna. Efter vad hon hört hade toaletten varit stängd i mer än femtio år, och det kändes lite mystiskt att ingen ens försökt laga den. Hon öppnade dörren och gick in. Ljudet från hennes fötter ekade i tomrummet när hon gick in. Det var inte första gången Miu väntat på att hennes klasskompisar skulle somna och sedan smugit till toaletten. Men trots det kände hon ett visst obehag, nästan som om någon såg på henne. Sakta gick hon framåt, när något fångade hennes blick. Det stod något på spegeln. Bokstäverna var inristade i spegeln, antagligen med en kniv eller vasst förmål.
“Har du kollat bakom dig?” läste Miu tyst för sig själv. Genast kände hon den kvävande känslan av obehag stiga i bröstet. Hon fortsatte gå runt stoden där handfaten var, och mycket riktigt stod det något på nästa spegel också.
“Har du kollat dörren?” Miu höjde på ögonbrynen och gick snabbt fram till dörren. Hon ryckte i den, men den var låst. Hennes hjärtslag ökade i tempo och hennes andning kändes ytlig, som om luften inte kom ända ner i lungorna. Ändå gick hon fram till nästa spegel.
“Har du verkligen kollat bakom dig?” stod det. Den här gången var det också ett brett leende ritat bredvid texten. Miu viskade för sig själv, försökte övertala sig själv att det här bara var ett dumt skämt eller en dröm. Inget skulle hända om hon vände sig om. Hon drog ett djupt andetag och vände sig om. En kniv blänkte till i månljuset.

BRA

Fast varför gick Miu in på toaletten? x)

BRAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

bra det känns nästan lite som att du känner mig för du skrev att Tara gillar att sjunga och jag gör det.

Jag bara skriver som jag tänker mig Tara

Bra!