Keep your life safe [SV]

Jättebra ny läsare! När kommer nästa kapitel?

OMR! Så kul! Det kommer nog imr!håller på att skriva men har lite hjärnfrys så att eh....

Yay!

Tjoho!

Yess!

Remus Granger:ja den killen är skum!
Men TAAACK!♥
Sallad: vad kan jag säga?
TACK!♥
Elsa Gryffindor: Tack!♥
Ska försöka upptaderad lite mer!♥
HermioneHäst: Vad snäll du är!♥
JossiMarauder:♥♥♥
True Potterhead:♥♥♥
GinnyWeaslyy:Tackis!♥
Cecan04:Vad du är gullig!♥
VT: Gud vad jag blir glad!♥
Tack allihop!♥ ni är underbara!♥
Kapitel 13 Can it please stop?
<><><><><><><><><><><>

(Nikkis Perspektiv)

Ja... Ide stannade iallafall. Fast inte på det sättet som jag ville hon skulle göra.
Ett hårt slag från det piskande pilträdet.
"IDE!"
Jag såg hur hon slungades bakåt i en väldig fart och landade i med en hög duns med benet under sig.

(Ides Perspektiv)

Smärtan var olidlig.
Benet värkte så mycket att jag rycktes tillbaka till verkligheten och skrek av all kraft. "Ide!" Ropade en välbekant röst.
Nikki kom framrusande. Vit i ansiktet.
"Det är okej!" Pustade jag fram mellan kvidandena.

(Nikkis Perspektiv)

Jag visste inte vad jag skulle göra.
Bära henne? Nej... Det skulle jag inte klara av. Men om jag hade hjälp? Jag kanske kunde få upp henne till sjukhus flygeln? Jag såg mig om efter hjälp. Men ingen var i närheten....
Eller? Vem var det där? Var det? Jaha.... Det var det visst... Den odågan...Mr Rove gick ungefär 500 meter bort. Visslande på en melodi.
Han hade inte direkt märkt att Ide hade gått sin väg.... Jag suckade.
"PROFFESORN!" Ropade jag så högt jag kunde utöver dom gröna ängarna som just hade fått små blommor. Mr Rove slutade vissla och började glo på mig. Jag suckade igen.
"PROFFESORN!!" Ropade jag lite otåligare.
Mr Rove såg besvärad ut. Men sprang sen över till mig och Ide.

(Ides Perspektiv)

Ett par andra steg. Närmare och närmare. Jag antog att det var Mr Rove. Och mina föraningar bekräftades av att den välbekanta hesa rösten sa:
"Vad har hänt?"
Nikki lät ganska arg när hon sa:
"Ja hon gick visst i sömnen efter den där dosen med sömnmedel och gick rakt in i piskande pilträdet... Och har säkert brutit något,
Och jag vill faktiskt påpeka att du inte märkte NÅNTING!"
Det sista skrek hon.
"Jaha.... Då.... Måste... Vi ta henne till Madam Pomfrey då!" Sa Mr Rove nervöst och mumlade nånting i stil med:
"Wingardium Leviosa"
Och jag lyfte lätt upp. Så högt att jag var rädd för att flyga bort. Men Mr Rove knöt nånting som kändes som ett rep runt min midja.
"Så!" Sa han lite lättat.
"Ska vi gå?" Frågade han sen.
Man hörde inget och jag antog att Nikki nickade för jag började röra mig framåt.

(Nikkis Perspektiv)

Jag gillade inte alls att Mr Rove var den ända som hade kunnat hjälpa oss. Det kändes fel. Obehagligt. Misstänksamt....
Men men.... Han var iallafall NÅN.
Jag gick i täten och trängde igenom allt från 17:åringar till Mrs Norris som fräste ilsket åt mig.
Jag var bara fokuserad på den lilla tavlan som det tydligt stod:
Sjukhusflygeln!

(Ides Perspektiv)

Jag kände mig som ett djur på zoo där alla glodde. Gud vad alla stirrade på mig. Men jag låtsades vara medvetslös så jag slapp se mer.
Då och då hörde jag Nikkis ilskna röst som skrek:
"Flytta på er!" Eller:
"Vi har faktiskt bråttom här!"
När jag öppnade ögonen igen låg jag i en mjuk och fluffig säng.
Jag måste ha somnat. Men inte så länge eftersom jag hörde tydligt Nikkis röst prata med Madam Pomfrey.
Jag får plötsligt syn på Mr Rove stirrande på mig.
"Så du har vaknat nu?" Frågade han kallt.
Jag visste inte vad jag skulle svara.
"Tråkigt.... För du måste sova igen!" Sa han hotfullt och gick närmare. Jag försökte dra mig bakåt men hindrades av smärtan i benet och i högra midjan.

Det är jättebra!

Omg... Jag undrar vad han tänker göra. Älskar den här ff.

MR Rove can't you just take a broom and fly away to Azkaban?

Bra kapitel BTW!

SÅ OTROLIGT BÄST!