Spring innan de tar dig (Öppet)

(Kan vi inte komma igång med detta igen? c: )

Aravis satt kvar och väntade enbart på att de skulle sätta igång igen. Hon hörde dem väl från sin plats då hon dragit ner fönstret, för inte ville hon gå miste om något viktigt.
Men ingen av dem utom möjligt vis Gwen verkade räkna med henne som någon man kunde räkna med. Aravis var sur och irriterad. Inte var det bättre av att hon satt fast med det förbaskade benet eller att Gwen snäsigt av henne. Kanske inte Gwen gjort det och kanske hon förstorade upp allt. Men allt gick henne på nerverna, att bevisa för dem och för sig själv att hon var minst lika bra som dem. Nej, inget verkade gå bra alls. Att de alla kunde dö var en mindre bagatell hon lärt sig att leva med, hellre dö än att bli infångad.

(Aia, Stranger, Selma..., AlexZz? Snälla :3)

Gwen snörpte på munnen åt Dawn när hen muttrande tyckte spårsändaren i hennes hand.
"Tack", sa hon kallt och kastade en blick på radion i Dawns händer. "Hoppas du lyckas fixa den där". Hon nickade mot radion. Men hon väntade inte på något svar utan smällde igen dörren igen.
Gwen gick tillbaka till sin egen bil, och gav Celaena en kort blick.
"Nu gör vi på det här sättet", sa hon till den andra kvinnan, för att få henne att förstå att hon förlorat. "Sätt dig i bilen igen, vi måste åka vidare"
Hennes röst var helt känslolös, hon konstaterade bara fakta. Hon vände sig mot Dakota.
"Du kör",sa hon kort och öppnade dörren och satte sig i framsätet. Hon skulle programmera om spårsändarna, och sedan sätta in dem i andra bilar, för den delen av Celaenas plan var inte helt dum. Men på vägen dit var de tvungna att virra på regeringens soldater om de inte ville bli infångade.

(Nu kör vi igång med det här igen! Och tycker lite synd om Celaena, känns som om hon blev lite påhoppad (det är okej om du hatar Gwen, haha))

Dawn tittade upp mot Gwen, hon hade låtit som om hon faktiskt menade vad hon sagt. Radion verkade ha varit ett stort problem för dem innan. Hen hann inte svara innan dörren stängdes brevid hen. Dawn vände sig mot Aravis som sätt brevid, hon verkade irriterad över något som Dawn inte riktigt förstod.
"Har ni något form av verktyg? Tänger eller liknande?" frågade hen henne. Hen trodde att hen visste var felet låg nu men var rädd för att råka ta sönder något genom att bara dra. Sladdar och liknande kan sitta ganska hårt och är ganska ömtåliga så om det finns verktyg så hade hen heöödre använt det.

Emory kunde inte hjälpa att flina vid Celaenas frågor men sade inget utan stannade då de andra gjorde det. Han gav ifrån sig en suck och lutade sig bakåt i sättet. Kramade om ratten hårt med sin hand.
”Diskutera”, skrattade han till. ”När det verkligen gäller behövs någon som bestämer. Diskutera och demokrati i all ära. Men när man är ute i strid fungerar det inte så. Vi behöver en stark ledare.” Han menade inte vi som i deras lilla skara. Ifall det fortsatte så här så skulle de åka dit. Och han kunde villigt erkänna att han varit en del av deras problem ifall någon frågade. Det var bara att han så länge hade arbetat ensam. Deras första prioritet var fortfarande att komma ur faran.
”Det hade varit bättre om alla hade hoppat ur. Förutom två som tagit jeeparna. De hade kunnat avleda fienderna medan de andra tog sig genom skogen till en säker plats. För att sedan vända tillbaka. Men nu …” orden dog ut och han talade tillräckligt lågt så att bara Aravis kunde höra. Dawn hade försvunnit ut och gjort det hela ännu värre.
Han tystnade då Dawn vände tillbaka. Han bet ihop käkarna något. Lät motorn morra för att få Celaena att skynda på. Mörkret hade börjat lätta i horisonten men trots det hade han sett ljusen som lyst upp himmeln tidigare. De var inte långt ifrån närmsta stad nu.

"Du skulle ju kunna anmäla dig frivilligt då att bli ledare." fräste Aravis orätt ut åt Emory. Sedan lossade hon sitt bälte och ställde sig något ovigt upp på sätet för att böja sig bak till bakluckan. Hon började leta efter verktygen Dawn frågade efter medans hon tyst svor ut all sin ilska på de stackars oskyldiga sakerna. Tillslut finner hon lådan med verktyg och ger dem till Dawn.
"Här" säger hon och sätter sig ner, men passar på att stödja på benet under tiden. Benet var definitivt bättre och detta höjde hennes humör enormt. Hon hade alltid svårt att erkänna sig svagare än andra och här var hon det. Trots att hon var skicklig var hon sämre än dem alla. Hon var den svaga länken och hon avskydde det. Men i och med att benet verkade bra så snabbt blev hennes chanser allt bättre och de behövde inte dras med henne.
"Förlåt för mina ord, inte min mening att vara arg på dig." mumlar hon ursäktande fram åt Emory, mannen som trots allt var den första av dem som inte dödat henne.

Tror jag hoppar ur, är så oaktiv och jag har typ ingen fantasi sååååååå

Okej, synd, men då får vi väl döda Mina på något sätt då, nån som har nån idé? Tänker att eftersom vi faktiskt står still, så kan ju en bil med soldater komma ikapp oss, och så råkar Mina bli ihjälskjuten

Det kan vi köra på, så får vi död på Mina med ;P
Nu när du hoppar ur :c

(Okay, update från min sida: Celaena hatar er alla hjärtligt osv, men, är det inte bara lättare att Mina typ dör av... säg, allergier? o.o *I'm just being lazy, let's be honest* Att hon kanske inte tålde smärtstillande eller liknande? xD
Måste bara veta vad jag ska skriva så att jag faktiskt kan skriva x3)

Du kan göra så med om du vill Skriv det du känner för