Förbjuden romans ~ Avslut (Professor/Elev)

När kommer nästa kapitel?

Jag har tyvärr inte hunnit skriva klart det, jag har ingen dator längre så jag vet inte när det kommer, förhoppningsvis i början utav nästa vecka ifall min kompis hinner hjälpa mig att köpa en dator ^^
Så, snart, hoppas jag

Okej

Jag är Vargtorn12461 (har bytt) och jag skäms nu för att jag har inte läst typ jättemånga kapitel nu, ska göra det snart, men vill bara säga till att jag leveeer! :3 hehe och putta upp forumet lite ( ͡° ͜ʖ ͡°)

Hur gjorde du den?


( ͡° ͜ʖ ͡°)

( ͡° ͜ʖ ͡°)

Förlåt för att jag inte har kommenterat på länge men jag uppskattar och läser fortfarande!!!

Hej finisar!
Hoppas ni har det bra! Kommer berätta lite kort hur allt är här borta, så att ni vet xD (skrev ett långt inlägg och sen ville inte mugglis ladda upp det så får skriva om...)

1. Tillgång till dator ett par timmar idag, skrivit sen halv åtta för att ni ska få ett nytt, bra och längre än vanligt kapitel.
2. Har världens bästa kompis. Som ni vet har jag flyttat. Inget internet ingen dator. Han är i Polen idag så fick låna hans lägenhet bara för att kunna skriva lite!
3. Köpte en laptop. Lämnade tillbaka den dagen efter. HATADE att sitta vid den så det funkade inte. Så jakten på en laptop håller fortfarande på.
4. FAN VA NI ÄR AWESOME!
5. Som ni förstår kommer det fortsätta att vara svårt för mig att ladda upp kapitel och att få dem skrivna men jag jobbar på det xD

Tack så himla mycket för att ni fortfarande läser, tummar, kommenterar och är sådana awesome och fantastiska läsare! TACK! ♥

Har iaf skrivit som en galning för att ni sak få ett riktigt bra kapitel. Så detta är lite längre än vanligt. Har både Severus och Penelopes perspektiv och jag verkligen älskar detta kapitel, hoppas ni också ska göra det!

Nu sak jag inte hålla er från att läsa längre ♥




~Kapitel 19~

Jag sätter mig rakt upp i sängen och ett illvrål av smärta skjuter genom min mun. Jag ser mig panikartat omkring och mitt hjärta bultar så fort i min bröstkorg att det känns som det ska hoppa ut.
”Penelope..? Hjärtat, vad är det?” Hör jag Severus säga med lugnande röst, hans hand mjukt lagd på min axel. Hans svala hud mot min kallsvettiga.
”Jag… Jag hade en mardröm, om, mamma och pappa…” mumlar jag medan jag kryper upp i Severus beskyddande famn. Han stryker mig mjukt över håret och kramar om mig med sin andra hand.

”Det är ingen fara…” viskar han i mitt öra med sin mörka röst, den nyvakna hesheten tydlig.
”Jag saknar dem… Så mycket… Det finns så mycket jag önskar fanns kvar i mitt liv.” mumlar jag med svag röst och tänker på mina föräldrar, mitt ofödda barn, mitt förra hem, min trygghet… Hur allt bara ryckts från mig. Men sedan återvänder mina tankar till nuet, till mannen som omfamnar mig. Han säger inget, han bara håller om mig och det känns alldeles ljuvligt. Alldeles tryggt...

Jag vaknar av att Severus stryker min kind.
”God Jul hjärtat…” viskar han och ett litet leende syns på hans läppar, ett Severus-leende. Jag kastar mig om hans hals och kysser honom hejdlöst medan vi båda faller bakåt i sängen. Severus skrockar lite lätt trots att mina läppar kväver det mesta av ljudet kan jag känna vibrationerna som har sin källa i hans bröstkorg.
”Vår första jul tillsammans i vårt egna hem…” viskar jag och fnittrar lite innan jag återgår till att kyssa min fästman hejdlöst. Severus kysser ivrigt tillbaka med hungriga läppar.

Grammofonen spelar en ljuvligt vacker vintermelodi från det lilla bordet i ena hörnet utav köket. Jag nynnar glatt med, Ezralié jamar omkring mina ben medan jag skär upp den ångande varma kalkonen. Jag lägger upp köttet i en vacker form utav en åtta på ett vitt keramik fat med blå kanter och placerar det på bordet. Jag tar en av kanterna som ligger kvar på skärbrädan och kastar till min älskade katt som glufsar i sig den i ett enda nafs. Jag torkar av mina händer på kökshandduken och hänger av mig mitt förkläde på kroken på insidan utav skafferiets dörr.
”Sev, middagen är klar!” utbrister jag och Severus rörelser från vardagsrummet är uppenbara och ljudliga.

Jag sätter fram det sista på bordet. Där står kalkon, köttbullar, korv, pastejer, gratänger, grytor, hemlagat bröd, rostbiff, pumpapaj, hjortronpaj, äpplekaka, must, te, olika sorters senap och allt annat som jag kan minnas att mamma brukade duka upp på vårt julbord där hemma. Klockan slår fyra på eftermiddagen och Severus stiger in i köket med näsan doftandes i vädret.
”Efter tre timmar av längtande från den här doften får jag äntligen stilla min hunger… Det doftar och ser ljuvligt ut hjärtat. Du har verkligen överträffat dig själv…” Severus vandrar fram till mig, han har på sig ett par grå bomullsbyxor, en vit skjorta och en svart väst med lila detaljer. Han ser utsökt ut, som om jag skulle kunna äta upp honom. Min mage kurrar och Severus kysser min panna. Vi sätter oss till bords och han ödslar ingen tid. Han börjar lassa upp på sin tallrik från nästan allt på bordet. Jag själv börjar med det som jag vanligtvis brukar ta först. Det godaste.

Under vår middag talar vi inte om något särskilt alls. Det är så härligt att bara få njuta av maten och Severus sällskap, men det pirrar i min mage från längtan av att ge honom julklappen. Vi bestämde tidigare att vi skulle ta allt sådant efter middagen, precis så som vi alltid gjorde hemma hos mig förut. Då mina föräldrar fortfarande välsignade mig med sin närvaro.

Jag äter upp det sista av rostbiffen på min tallrik innan jag börjar lassa upp efterrättspaj på assietten som finns bredvid min tallrik. Jag lägger upp en stor bit äpplekaka och en lite mindre bit pumpapaj på assietten och dränker det i fluffig vaniljkräm som jag kämpat med i över 20 minuter med ballongvispen.
”Det där ser välsmakande ut.” säger Severus från platsen mitt emot mig och jag fnittrar lite när jag ser att han gör exakt likadant som jag gjort. Jag tar en tugga och det känns som om smakerna smälter i min mun… Det är så ljuvligt gott.
”Hmm… Minst lika gott som det ser ut…” mumlar jag innan jag stoppar in nästa tugga. Jag kan höra hur Severus instämmer med hummande ljud från djupet av hans hals. Vi slukar vår dessert, men Severus tar ett andra lass. Denna gång med hjortronpaj.


~Severus Perspektiv~

Jag ser ut över bordet, alla dessa maträtter som Penelope i timtals arbetat flitigt med. Hennes talanger förvånar mig gång på gång. Hur så mycket talang och kunskap kan rymmas i en sådan skör och liten kropp, det kommer jag aldrig att förstå... Du förvånar mig, varje gång en utmaning står framför dig som jag inte vet om du klarar så har du motbevisat mig. Gång på gång. Min starka och vackra Duva. Jag ser på de knappt rörda maträtterna. Vi har ätit i över en timma men trots detta faktum finns minimala tecken på detta då de fyllda faten verkar vara lika fyllda ännu.

Jag stoppar in den sista tuggan utav den härliga hjortronpajen som Penelope bakat från grunden in i min mun. Den smälter ovanpå min tunga och jag kan känna smaklökarna dansa. När jag lägger ner skeden ser jag på henne, kvinnan i mitt liv och jag minns den unga kvinnan som fångade mig och den mörka mannen jag då var. Hur hon förändrat mig, till det bättre. Jag hade aldrig trott att jag skulle få uppleva detta... Och att få uppleva en sådan här julemiddag, igen. Efter att jag tog min examen från Hogwarts har det bara varit en vanlig dagen, julen. Ingen mening att fira den utan något att fira, men nu... Nu firar jag. Jag firar att mitt hjärta funnit sin plats. Att världen kan vara varm. Att du, min underbara Penelope, fann mig... Penelope lägger sitt huvud på sned och ser undrande på mig. Jag ger henne ett leende för att visa min uppskattning och jag sträcker min hand mot henne. Hon lägger sin hand i min och en rosenröd färg sprider sig på hennes vackert fylliga körsbärsformade kinder. Vi delar en stund av tystnad, lugn och en sorts nästan helig värme som jag inte känt förut. Den är nästan påtaglig, som om ifall jag sträcker ut min hand så finns det precis där. Som ett gult sken...


~Penelopes Perspektiv~

Severus står bredvid mig. Han torkar långsamt och metodiskt av disken med den vita kökshandduken efter att jag ställt dem i diskstället. Jag skrattar lite när jag ser på honom. Han är verkligen fokuserad på sin uppgift.
”Du har aldrig torkat disk på mugglarsättet förut va?” säger jag och fnittrar lite. Severus ser förvånat upp, som om jag avbrutit en djup tanke. Jag undrar vad som händer innuti den där vackra hjärnan ibalnd...
”Nej.” säger han bara med sin mörka röst, jag himlar lite med ögonen och återgår till mitt diskande. En känsla av lugn infinner sig hos mig. Jag tänker tillbaka på vår väldigt lyckade julmiddag, känslan då Severus tog min hand. Som om han på något sätt transporterade all sin värme och kärlek in i mig... Känslan är obeskrivlig.

Severus sitter inne i vardagsrummet, jag ställer in den sista torra disken i sina rätta skåp innan jag smiter upp på övervåningen, till mitt läsrum. Jag öppnar lådan som är inbyggd i min lilla sittyta vid fönstret. Jag plockar fram Severus julklapp och håller den i mina händer. Omslagspapperet är mattsvart med ett guldigt snöre knutet omkring. Jag drar ett djupt andetag och vandrar ner från andra våningen, genom köket, genom hallen och in i vardagsrummet där Severus sitter i sin fåtölj och läser en gammal sliten bok med sin kropp vänd mot den sprakande brasan i vår eldstad.

Han måste ha hört mig komma in för han lägger ner boken på bordet och ser med glada ögon på mig. Som om han själv har en överraskning.
”Redo för julklappar?” frågar han med mjuk röst, den skickar skälvningar genom min kropp och får mig att bli alldeles varm. Jag nickar lite stelt mot honom, inte längre lika säker på julklappen jag bär i min hand. Men Severus verkar inte märka det. Han reser sig från sin stol och går fram till den lilla granen i ena hörnet som jag prytt med kulor och glitter i silver. Han böjer sig ner och när han reser sig upp har han tre klappar i sina händer.

Vi sätter oss tillsammans i soffan. Eldstadens brasa sprakar härligt och musiken från grammofonen i köket hörs lågt i bakgrunden. Ezralié hoppar upp och lägger sig utsträckt över kanten på soffans ryggstöd och jag ser ner på julklappen i min hand. Nervositeten vibrerar inom mig.
”Penelope… Du skakar. Fryser du?” frågar Severus och lägger sin hand på mitt knä. Jag ser upp på honom och skakar mitt huvud.
”Lite orolig att du inte ska gilla din julklapp bara…” mumlar jag och ger honom ett skevt leende, Severus skrockar och stryker min kind med sin tumme.
”Allt från dig ligger mig varmt om hjärtat.” säger han, rösten han talar med är klar och stark. Jag nickar och vi byter julklappar lite trevande. Båda osäkra på hur vi ska göra eftersom det är vår första egna jul tillsammans.

Jag lägger mina bakom mig i soffan och ser på Severus med hoppfulla ögon. Han drar i snöret som faller bort från klappen. Jag kan känna hur spänningen nästan kväver mig då han ser på det. Han drar bort pappret försiktigt och möts utav en låda. Han öppnar den med långsamma rörelser. När han ser upp på mig ringlar en liten tår nerför hans kind.
”Penelope… Jag… Jag älskar den.” säger han med darrande röst och ser ner i kartongen med stora ögon. Han stoppar ner handen och lyfter upp min gåva till honom i ljuset…

Gaaahh vad spännande! Var tyvärr några stavfel och så, men ändå underbart kapitel! Så nyfiken på presenten haha.

Bra att du gillade det ^^
Ja men ingen är perfekt så Ibland blir det något enstaka stavfel eller liknande xD Man kan inte prestera perfektion var gång
Va bra att du är nyfiken ^^
Hela poängen med en cliffhanger