Piraternas fånge(PRS)

Mona höjde lätt på ena ögonbrynet, hon hade fått intrycket att han verkade hamna lite i trubbel titt som tätt. Hon mindes då de varit i Tortuga, då han lyckats blivit skuren över bröstet, visserligen hade varit för att rädda henne då. Hon kände honom kyssa hennes hår och log. "Vart ska jag sova sen?" mumlade hon. Skulle hon ha det rum som var bredvid Fowls, som förut? Eller med Seamus? "För mig spelar det ingen roll, men helst vill jag dela med dig, om det går bra" mumlade hon, en aning nervöst. Hon drömde mardrömmar, men hon hade inte gjort det den föregående natten, hon hade känt sig så trygg med honom. Hon ville fortsätta känna sig så.

"Det spelar ingen roll... men." Skrattar Seamus och härmar henne lite grann. "Jag har inget emot att dela rum." Konstaterar han sedan med en axelryckning. Seamus har faktiskt inte det, han har bott på ett skepp större delen av sitt liv och innan dess bodde han på ett horhus där han delade rum med de andra faderlösa. I de flesta fall i alla fall. Det var få som var moderlösa där. Han har egentligen alltid delat rum tills för de här tre åren. Förste styrman fick sin egen hytt och Seamus fick helt enkelt gå med på den fördelen... nackdelen till en början.

Mona log och kramade än honom, hon ville inte riktigt släppa. "Tack" mumlade hon. "Jag drömmar mardrömmar, men du tycks kunna mota bort dem" mumlade hon innan hon tillslut släppte honom och såg upp på honom. Hon hörde hur kaptenen kom upp, men inte med Fowl. Hon antog han åt där nere.
"Jag går ner igen, vi ses ikväll" sa hon och gav honom en sista kyss innan hon tog sig ner. Hon fortsatte arbeta med Fowl i flera timmar, och då inte kaptenen kom ner igen åt de två middag där nere i sjukstugan. Inte så många fler behövde hjälp, men det verkade alltid finnas saker att göra och när det var mörkt ute kände hon sig ganska trött.
"Godkväll" mumlade hon till Fowl innan hon tog sig ut, men innan hon gick gav Fowl henne något, ett nattlinne? "Jag tror det här var ditt, det blev kvar här" log han och hon nickade. Det var hennes gamla nattlinne, det hon kommit till skeppet i. Hon tog sig till Seamus rum och bytte om till nattlinnet så klänningen skulle kännas lite fräschare nästa dag. Sedan kröp hon ner i sängen och såg upp i taket, hon ville säga godnatt till Seamus innan hon somnade.

Seamus blir äntligen klart vid navigatörernas diskusionsbord, eller kartbordet. Så han går ned under däcl, tankar virvlande i hans huvud som en skenande hästflock mitt i vildmarken. Han går in i sitt rum och tänker inte på att Mona ska vara där, det är förvirrad. Något otroligt förvirrande när han drar av sig skortha, socker och alcohol. Seamus skrattar nästan till när han väl märker henne och hoppar till som ett dumt litet barn som aldrig sett båtar förrut. Så Seamus tar ändå av sig kläderna men behåller spontant nog sin skjorta vilken är den han lägger sig med henne i sängen.
"God natt." Hälsar han på Mona och ler lite mot henne.

Mona hade nästan somnat då han kom in i rummet. Hon såg upp på honom och log, fast han verkade inte direkt märka henne. Hon bara fortsatte le tills han märkte att han inte var ensam. "God natt" sa hon tillbaka och kysste honom lätt innan hon slöt ögonen. Tröttheten tog övertaget. Hon drog täcket över dem båda och lutade huvudet lätt mot hans axel innan hon sakta somnade. Hennes andetag blev lätta och tystare och hon verkade väldigt nöjd och lugn i sömnen.
Nästa morgon kom snabbt, en aning för snabbt i Monas tycke. Hon vaknade då solen lyste in och gäspade. Hon ville ligga kvar där med Seamus. Hon var inte van vid att behöva gå upp 'tidigt'. Och hon var inte van vid att arbeta, även om det var relativt lätt arbete, i alla fall för kroppen. Men hon tvingade sig att kliva upp och klädde sig innan hon satte sig och såg på honom och väntade på att han skulle vakna.

Seamus vaknar, han är van vid att vakna tidigt och om han inte kommer upp så väcker någon honom. Vanligtvis Pete som njuter av att störa honom. Seamus blinkar lite, hans enda fönster släpper in ljus så att det träffar honom rakt i ögonen så han måste blinka. Seamus reser sig till sittande position innan han får syn på Mona som sitter och ser på honom. Han ler lite.
"Du kunde bara ha väckt mig istället för att sitta och vänta." Säger Seamus och skakar lite på huvudet. Fortfarande leende.

Mona undrade tillslut ifall hon borde väcka honom, men hon gillade att se honom sova. Han såg så fridfull ut. Tillslut vaknade han dock och hon log. "Jag vill inte störa dig" sa hon och kom fram och gav honom en kyss. "Jag går nu, ses sen". Hon tog sig ner till Fowl som precis verkade ha vaknat då han var alldeles rufsig i håret och verkade en aning trött än. Och så började hennes arbetsdag. Hon satt och hjälpte honom och väntade på att någon skulle komma ner som hon kunde hjälpa.

(cI have no idea what to write... I'm so sorry men det går så segt nu, ska vi försöka komma på något bra som kan hända eller ska vi bara hoppa? Haha. xD )

(Eh xD Kanske andra piratar försöker ta över skeppet, det blir strid eller så går de iland xD