World War II

"Jag vet, förlåt, jag skulle inte sagt något." sa Anne och tog emot tekoppen. Sakta strök hon Isabell över håret och log svagt.
"Ditt hår är vackert." log hon mjukt.

Isabell tog koppen och drack sakta, det var inte fören nu hon märkte hur ont hennes hals gjorde. "Är det? Ditt är så mycket längre...Och det är så blont" mumlade hon och såg på Annes blonda sval.

Anne log mjukt och nickade.
"Men ditt hår är mycket tjockare och jag gillar färgen." sa hon mjukt och skrattade sedan.
"Jo, visst är det blont, jag tillhör ändå den ariska rasen." sa hon med ett något äcklat uttryck. Hon hade testats, mätts och gjort prover för det.

Isabell fnyste lätt. "Det gör inte jag". Hon hade testats med, men hon hade brunt och och blåa ögon så hon var inte det. "Jag är glad att min hår är utväxt i alla fall" mumlade hon sen.

"Du är vacker, tro inget annat." sa Anne och kramade om henne hårt.
"Det var en anledning till att jag hamnade på affischer." sa hon med ett snett leende.

Isabell log svagt och kramade henne tillbaka. "Vad då? Att du var blond?" undrade hon sedan. Hon drack mer av sitt te och lindade fingrarna om koppen.

Anne höjer sakta ögonbrynet och skakar på huvudet.
"Dels det, själva utseendet, lång, solbrun, vältränad, smidig. blond, blåögd, starka vita tänder." hon räknade upp allt som det hade varit läxförhör, hon hade hört det till leda.
"Men har du hört talas om rasbiologi? Vet inte vad det heter på tyska." sa hon fundersamt.
"De gör prover, mäter människor, huvudet och så. Har de gjort det på dig? Sedan tar de ut en till olika raser, vissa bättre andra sämre." sa hon och suckade åt idiotin.

Isabell nickade åt det hon sa. Anne var allt man ville vara, hon själv var kort, blek tunn, mörkhårig dock hade hon även fina tänder hon med. Hon nickade sedan. "Jag vet vad det är, de gjorde det på mig, några dagar innan vi hamnade på lägret bara...Jag hamnade inte så bra" mumlade hon då hon försökt glömma vad de sa. De trodde sig kunna lista ut hur hennes personlighet var genom det testet.

Anne såg på henne och höjde hennes haka så hon kunde se henne i ögonen.
"Du ska inte lyssna på vad de säger, det är bara idioti." sa hon mjukt och log.
"De vet inte något om hur man är på insidan för utseendets skull." flinade hon till åt den löjliga tanken.

Isabell log svagt. "Jag vet, men det var inte kul, det var sista dagen jag kunde se några av mina vänner med, efter testet, några hade fått samma som mig, men en del hade fått bättre och ignorerade oss totalt" sa hon och suckade innan hon drack upp teet.