The Beauty and the Womanizer

Jack harklade sig lite. "Jag menar att han måste vara en idiot om han inte ser hur fin du är" försökte han men suckade bara, allt blev fel.

"Troligen är han det." sa Senida erkännande då de gick tillbaka. Hon var arg, eller snarare upprörd och ville helst av allt puckla på någon bara.

Jack nickade sakta och var sedan tyst, det kändes som om han borde veta vem det var..."Men säg till honom bara..." försökte han men tystnade igen.

Senida vände sig tvärt mot honom, de var ensamma i en korridor och hennes ögon blixtrade.
"Och vad skulle de hjälpa? Han gillar mig inte allt tyder på det. Varför skulle jag då säga det? Allt blir då bara fel för att jag är en idiot som känner så." skrek hon ilsket åt honom, knuffade undan honom och störtade därifrån. Hennes första riktiga och välbehövliga vredesutbrott hade varit mot honom.

Jack sa inget utan stirrade bara på henne. Hade hon skrikit åt honom? Den blyga, rädda flickan hade skrikit i ilska åt honom...Han gick inte efter henne utan fortsatte sakta gå utåt med en suck.

Senida hade kommit till sitt rum och kastade sig på sängen hon grät hysteriskt och slog i kudden, hon hade sällan känt en sådan vanmakt, en sådan ilska så hon visste inte var hon skulle ta vägen.

Jack tog sig ut till borggården och trots att han inte borde så tog han sitt svärd och började träna. Det värkte i armen och flimrade ibland till för ögonen men han brydde sig inte.

Då Senida hade lugnat sig började hon att leta efter Jack och då hon hittade honom på borggården tränades flammade vreden åter upp.
"Vad tänker du med egentligen?" gormade hon och utan att tänka på faran så gick hon framför honom beredd på att vrida av honom svärdet.

Jack hade precis gjort ett utfall framåt så han var tvungen att dra tillbaka svärdet igen. "Ta det lugnt! Jag kunde ha huggit dig!" sa Jack nu också argt, över att hon var arg på honom.

"Och bryr du dig om det ens?" far hon ut utan att tänka på sina ord.
"Sen ska du ligga till sängs, du är inte bra än." fräste hon och tog tag i hans arm. Allt var egentligen inte riktat mot honom men han fick ta hela smällen av all undertryckt ilska hon haft i alla år.