(ORP) Hide, run, survive

Olivia:
Jag skrattar lite.
"Haha, ja, det gjorde du", säger jag och ler stort. När jag är nära henne svävar jag på moln, det är bara hon och jag. Det spelar ingen roll att det är krig, när jag är med henne. Hon gör mig så lycklig. Jag smeker hennes kind långsamt med tummen och njuter.

Ellie:
Går förvirrat efter och ser Olivia och Marbelle sitta och kyssas..
Det känns som om något hugger till i hjärtat och magen snöras ihop.
Det vänder sig i magen och ögonen bränner av tårar.
Jag vänder mig om, tar ett djupt andetag och börjar springa, längre och längre in i skogen medan tårarna dansar ner för kinderna.
Jag vet inte ens varför jag gråter.. Men hon liknar.. Hon liknar... Elsa.
Ett till hugg i hjärtat och jag trillar ner på marken.
Känner mig som en trasig docka där jag ligger helt orörlig.

Miyako:
Jag ställer mig försiktigt upp och börjar långsamt gå.Men när jag ser Olivia och Marbel vänder jag och går tillbaka.
Vad trodde jag egentligen... Att Marbel skulle tycka om mig!? Ingen har så mycket som tittat på mig under hela min livstid.
Jag känner ett sting i hjärtat en pusselbit som saknas ett lock till burken en bokstav i ett ord...
Tårarna rinner ner för mina kinder och tre enkla ord ekar i mitt huvud
Varför finns jag?

Cate:
Jag ser Marbelle och Olivia kyssas. Jag ser Ellie springa iväg. Jag ser Miyako gråta. Plötsligt förstår jag. Ellie är kär i Marbelle. Miyako är kär i Marbelle. Alla är visst kära i henne förutom jag. Det förklarar några konstiga ögonblick jag undrat över. Jag går fram till Marbelle och Olivia.
"Ursäkta om jag stör er, och jag kommer säkert låta okänslig nu, men det pågår faktiskt ett krig. Och ser tänker ni inte på Ellie och Miyako?", säger jag hårt.

Olivia:
Jag vänder mig mot Cate raskt.
"Jo, det gör vi visst", säger jag, och reser mig upp. Hur du kan jag vara!? Visst, det var underbart och härligt, men jag har sårat Ellie, Miyako och Marbel.
"Ursäkta", säger jag och går bort till Ellie. Jag hinner kasta en snabb blick på Cate och Marbel, innan jag kommer fram till Ellie. Jag sätter mig bredvid henne.
"Ellie... Jag är ledsen", säger jag, "förlåt. Det var dumt gjort."

Ellie:
Svarar inte och fortsätter ligga där.

Olivia:
Suckar och lägger min hand på hennes rygg.
"Ellie.. Jag.. Gillar henne också.. Men.. Förlåt..", en liten tår slank ner på min kind.
Jag ville verkligen inte bli ovän med Ellie.

Cate:
Sätter mig bredvid Marbelle.
"Du har visst ett antal beundrare", säger jag.

Marbelle
Jag blundar, lägger tummen och pekfingret mot näsryggen igen.
- Prata inte om det. Mumlar jag.
- Alltså jag sa till Olivia att jag nog föll för frestelsen. Jag menade typ... Bokstavligt. Frestelsen att ta den enkla vägen, att bara vara kär i henne. Men det är inte så enkelt, jag tycker om Ellie och Miyako också, och det är så jävla sjukt. Jag ser på henne under lugg.
- Jag är ju värsta psykbrytet.

Ellie:
Reser mig långsamt upp.
"F*n vad patetisk jag är.."
Patetisk.