Jag älskar dig James potter

Kapitel 45 Föräddare
Jag kunde inte koncentrara mig på lektionen för jag var orolig för James.
- Julia? frågade Alice.
- Vad? frågade jag.
- Jag ville bara se om du vara här eller någon annanstans, sa Alice.
- Jag är här, sa jag.
- Du är orolig för James eller hur? frågade Alice.
- Ja jag är orolig för James, sa jag.
- Julia han klara sig, sa Alice.
Senare samma dag.
Vi har slutat och James eller Sirius har inte varit på någon lektion.
Jag och Alice gick sakta mot stora salen för att äta middag och helt plötsligt sprang Ida in i mig.
- Se dig för blodsföräddare, sa Ida och rusade vidare.
- Vad är det med Ida igentligen? frågade Alice.
- Jag vet inte, sa jag.
Vi gick in och när vi kom in så såg jag James som slog till Sirius.
- Vad är det som händer? frågade jag.
- Jo Sirius berättade just att han gillar dig Julia och att han tycker du förtjänar en bättre kille, sa Lily.
- Du måste skämta med mig, sa jag.
- Nej det är inget skämt, sa Lily.
Jag trängde mig fram till dom och försökte att skilja på dom.
- Alice lite hjälp här tack, sa jag.
- Visst, sa Alice och tog tag i Sirius.
- Nu för ni två sluta, sa jag.
- Låt mig vara jag ska spöa skiten hur Sirius, sa James argt.
- Nej nu räcker det, sa jag argt.
- Ni två är bästa kompisar och nu vill ni spöa skiten ur varandra vad hände? frågade Alice.
- Jo det ska jag ta och berättar, sa James.
- All så Sirius sa att han alltid har gillat Julia men det vet jag är en lögn utan han sa bara så för att han tänker ta Julia ifrån mig, sa James argt.
- James du vet att jag inte gillar Sirius så du behöver inte oroa dig, sa jag.
Jag kollade på James med en lugnande blick.
- Jag kommer alltid vara orolig att någon ska ta dig ifrån mig, sa James.
- Ingen kommer få ta mig ifrån dig, sa jag.
James kysste mig och jag kysste tillbaka såklart.
- Jag måste gå proferssor Snigelhorn ville prata med mig, sa jag och gick.

Nu kommer straffkommenderingen...

Skriv mer

Kan du skriva mer,längtar verkligen.

Kapitel 46 Straffkommenderingen
Jag skyndade till proferssor Snigelhorns kontor.
-Julia kom in, sa Snigelhorn.
- Ni ville prata med mig, sa jag.
- Jo jag kommer ge dig straffkommendering för att du slöa och inte är aktiv på lektionerna, sa Snigelhorn.
- Va, sa jag.
- Julia jag vet inte vad som har hänt med dig du är en av dom bästa eleverna vad har hänt? frågade Snigelhorn.
- Jag har haft killproblem, sa jag.
- Okej men imorgon ska du vara här klockan 19:00, sa Snigelhorn.
- Okej, sa jag och skyndade till stora salen.
- Min sköna vad ville Snigelhorn? frågade James.
- Han sa att jag hade fått straffkommendering för att jag hade varit slö och inte aktiv på lektionerna, sa jag.
James kollade på mig med en sträng blick.
- Vad? frågade jag.
- Du är ju en av gryffindors bästa elever, sa James.
- Jag vet, sa jag skamset.
James la sina händer på min höft.
- Men för mig kommer du alltid vara den bästa, sa James och kysste mig.
- Tack, sa jag och kysste tillbaka.
- Jag ska be Snigelhorn att ge mig straffkommendering, sa James.
- Varför det? frågade jag.
- Jo för då kan vi ha straffkommendering tillsammans,sa James.
- Skulle du göra det för mig? frågade jag.
- Ja jag skulle göra allt du ber mig om att göra, sa James.
- Då ska du förlåta Sirius, sa jag.
- Nej jag kan inte förlåta Sirius, sa James argt.
- Men du sa att du gör allt jag ber dig om och jag ber dig att förlåta Sirius, sa jag.
- Jag tänker inte förlåta din föräddaren, skrek James.
- James han är din bästa vän, skrek jag.
- Han var min bästa vän, skrek James.
- Du är en idiot, skrek jag.
- Jaså så nu vänder du dig i mot mig? frågade James.
- Du måste inse att jag inte tänker vara tillsammans med någon som inte kan förlåta sina kompisar för misstag, sa jag.
- Var inte det då, sa James argt och gick därifrån.
Fan det var inte så här det skulle sluta.
- Julia är allt bra? frågade Remus.
- Nej det är skit, grät jag.
Remus drog med mig mot närmsta bänk och satt sig ner och jag gjorde samma sak.
- Berätta, sa Remus.
- James avskyr mig och det gör Sirius också jag vet inte vad jag har gjort för att allt ska gå så snett, sa jag.
- Jag förstår, sa Remus.
Jag lutade mig mot honom och han lekte med mitt hår.
- Jag kan prata med dom båda och se vad jag kan göra, sa Remus.
- Kan du det? frågade jag.
- Ja det kan jag, sa Remus.
- Tack du är bäst, sa jag.
Remus reste sig och försvann och nu satt jag där på bänken ensam och då kom Avery.

Jättebra!
Meeeeer please!

Skriv mer

Jag ska skriva mer snart behöver bara tänka om vad som ska hända i det här kapitelet

Ok ska vi ge idéer?