Tredje Världskriget

Nike tar ett djupt andetag och drar av sig tröjan. Hon hatar sin kropp, än stack revbenen ut och blåmärken prydde hennes kropp. Dels från vakterna dels från presidenten. Snabbt drar hon på sig den gröna tunikan och de svarta leggingsarna för att Akhiti ska slippa se så lite som möjligt.

Snart har Akhiti på sig de nya kläderna.
"Nu fixar vi håret!" Säger hon och drar Nike vidare igenom en annan dörr. Hela karderoben var som en egyptiskgravkammare. I nästa rum var det smink som hon aldrig andvände och en massa andra prylar som fixar utseendet.

"Varför?" protesterar Nike och är förvånad att här är så stort.
"Hur kan du ha så mycket? Så mycket plats." frågade hon och såg på sminket.
"Jag vägrar bära smink, det får jag ändå göra snart nog." säger hon bestämt här kunde inte Akhiti tvinga henne.

Hon suckar djupt.
"Värst var du var negativ, desseutom sa jag håret!" Akhiti sätter henne i en stol.
"Det är så här stort för att jag vill det!" Tillägger hon.
Sedan började hon försöka borsta Nikes hår.

"Förlåt, jag menade inte så." sa Nike och satte sig på stolen för att göra Akhiti till viljes.
"Men....hur kan du? Får du mycket betalt för att kunna det?" frågar hon, hon vet inte hur ekonomin här fungerar. Sedan sitter hon tyst och grimaserar av smärta då Akhiti reder ut hennes tovor.

Akhiti ler mystiskt.
"Ibland får man ett svårt, hemskt, hemskt jobb. Man kan avböja den, men gör man inte det får man gåvor. Jag har varit här ett tag så..."
Hon har lyckats kamma klart håret nu. Hon tar en sak som liknar en plattång. När hon drar den en gång i Nikes hår och en blå slinga uppenbarar sig.

Nike ser in i spegeln och känner verkligen inte igen sig själv. De gröna ögonen syns allt mer med den gröna tunikan och då det röda håret är borstat, ja visst är hon finare.
"Okej, så du fick det här." säger Nike mer som ett konstaterande och för första gången ler hon riktigt ordentligt då hon ser den blåa slingan.
"Åh, vilken cool, tack." säger Nike med hänförda ögon.

"Varsågod, men den är temporär, så du vet."
Säger Akhiti leende.
"Efter några år har det ökat med grejer, jag har gjort en hel del!" Svarar hon innan hon drar upp Nike ur stolen och snurrar runt henne.

Nike ler och snurrar runt på stället hon ler och verkar vara lycklig för stunden.
"Tack, tack verkligen." säger hon och tar Akhitis händer och ser in i hennes ögon.
Hon drar handen längst den blå slingan och hon tycks verkligen uppskatta den mer än något annat.
"Din tur att sitta." sa hon sedan och tok henne till stolen.

Akhitis humör sänks en aning.
"Säker? Det fins inte så mycket att göra med mitt hår." Klagar hon och ser på henne.