Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Mona fick en ide. "Om...kungen inte låter dig köpa mig". Hon hatade ordet "köpa". "Så...kanske jag kan rymma därifrån? Han letar nog inte här då". Hon var nöjde så länge hon fick vara med honom,

"Tror du det funkar?"

Mona nickade sakta. "Kanske, förhoppningsvis". Om hon inte lyckades med det, ville hon inte tänka på vad kungen skulle straffa henne med. "Men...du kan fråga honom först om det går att köpa mig..det vore det enklaste". Hon såg upp på honom och log. Han var så stilig...

Niel nickade fundersamt och log ett ovanligt stort (litet -.-" leende. "Ja, jag ska göra allt jag kan. Men nu vill jag inte oroa mig mer, jag vill bara vara med dig."
Med en blyg blick kysste han henne på halsen, nyckelbenet, kinden, örat, munnen, ögonlocken - ja: överallt.

Mona log stort och sträckte på halsen så han kunde komma åt bättre och blundade. För varje kyss flämtade hon svagt till, det var så underbart. "Jag älskar dig så..." mumlade hon och borrade in händerna i hans hår. Hon ville bara att han skulle fortsätta. "Snälla sluta inte..." bad hon mumlande.

Niel svarade inte utan kysste Mona än mer. Kyssarna var nu intensivare, Niel älskade de små flämtningarna Mona utstötte varje gång hans läppar mötte hennes hud, och det kände som om tusen stötar gick mellan dem så fort de fick fysisk kontakt.

Mona darrade i hela kroppen av ren njutning. Hennes flämtningar blev högre och hon bara föll ner i hans armar och andades darrigt. Hennes händer letade sig innanför hans skjorta och hon smekte lätt hans mage och rygg.

Niel stönade av förvåning, sedan njutning när han kände ett par kalla händer innanför skjortan. Hans händer for nu ivrigt överallt på Mona, utforskade hennes kropps kullar och dalar och allt var underbart när Niel plötsligt hörde ett vilt gnäggande och såg sin häst fara förbi grottmynningen. Han stelnade märkbart och schyfflade försiktigt undan Mona. Med tysta steg gick han och kollade. Flera hundra meter nedanför klippan låg hanns häst - stendöd

Mona log och fortsatte, hon trodde nästan hon drömde, för hon hade aldrig känt sådan njutning då någon man tagit på henne. Hon märkte knappt gnäggandet, men märkte att Niel försvann från henne.
Hon rättade till sin klänning en aning rodnande och följde efter honom. Då hon såg hästen flämtade hon förskräckt till och satte handen för munnen. "Vad kan ha hänt?".

"Shh!" sa Niel och placerade ett finger för sina läppar. Sen började han klättra upp för klippan. När han kom upp en bit såg han några personer han inte kunde identifiera. De hade hästens packning och Niel hade vart idiotisk nog att ha med en säck guld i ena väskan. Tyst klättrade han ner till Mona och viskade vad han trodde att de var. Rövare. Sen gav han Mona en ordentlig blick och rodnade kraftigt när han insåg vad som just hållt på att hända. Något obekvämt satte han sig vid Mona. Vad skulle han säga?