LotR (Privat)

Keya skakade omärkligt på huvudet åt Banner. Troligen var dvärgen fäst vid den och troligen hade ringen den kraft att hålla honom vid liv så länge.

Banner uppfattade Keyas rörelse och svalde frågan. Han stirrade ner i skålen för att inte kasta för många blickar på ringen. Det var säkert något som skulle ha gjort dvärgen misstänksam och ärligt talat, det var det sista han ville.

Keya började sakta äta av grytan och dvärgen betraktade dem. "Orcher?" frågade han och nickade mot hennes arm och Keya nickade.

"Ett dussin, kanske mer", svarade han dvärgen och tittade bort mot Keya. Han ryckte på axlarna. "Jag får väl ta på mig skulden, jag skulle ha varit mer uppmärksam på bågskyttarna."

"Inte." sa Keya och skakade på huvudet, "Det var mitt fel jag var inte tillräckligt snabb och skicklig." sa hon och skyllde allt på sig. Dvärgen gick fram till henne och började linda av såret.

"Du har redan händerna fulla", sade han snabbt. "Jag borde ha märkt dem innan."
Han iakttog när dvärgen lindade av tyget från hennes arm, tyget som de använt som improviserat bandage och drog tankspritt fingrarna längs fransarna av den avslitna delen av skjortan.

"Nej det var mitt fel." sa Keya och skakade på huvudet. "Men tack, du förstörde din skjorta, jag kan laga den." sa Keya nästan oroligt, att han hade förstört en skjorta på henne, det skulle han inte ha gjort.

Han slutade med det han höll på med och mötte hennes blick.
"Jag behövde ändå en ny", skämtade han bort.

"Men du skulle inte ha gjort det, inte på mig." sa Keya och dvärgen hade börjat rengöra hennes sår, han verkade nästan upplivad av att fixa en krigskada.

"Keya, du kan inte säga åt en vuxen man vad han får och inte får göra när det gäller hans egna skjorta." Han log nästan när han lutade sig bakåt i fåtöljen.