Love at first sight - PRS, Jessica Tonks och Sannie

Pontus hade visserligen precis ätit frukost, men han nickade ändå.
"Visst", sa han. Han ville verka trevlig, och dessutom skulle det vara lättare att undvika pinsam tystnad om man hade något att göra. Inte för att det kanske skulle bli tyst, men... för säkerhetsskull.
Han log snett och gick in i köket som han tidigare sett.

Ethan drog fram bröd ur ett skåp, samt smör och annat pålägg. "Ta för dig" log han och satte sig ner. Själv åt han inget, han hade ingen aptit och tanken på mat fick honom nästan att må illa.
Han la armarna i kors och log medan han såg på Pontus. Vad skulle hända nu egentligen? Han skulle göra slut med Alice...Så betydde de att de två skulle bli ett par?

Pontus valde brödet han var mest sugen på och bredde sedan på smör. Han tog en skiva skinka och lade på mackan och sedan tog han en tugga. Han såg på Ethan igen.
"Hur blev du sjuk?" frågade han mellan tuggorna.

"Efter jag rusade ut igår så stod jag i regnet en lång stund..." Han rodnade svagt innan han fortsatte. "Och bara stirrade på ditt hus...Det var nog det. Sedan började jag frysa något förfärligt, det gör jag än...".
Han log lite och lutade sig tillbaka.

Pontus nickade efter Ethans historia.
"Jag förstår", sa han, "Själv blir jag sällan sjuk."
Han ryckte lite på axlarna och tog ett till bett på mackan.

Ethan nickade han med. "Inte jag heller...Och om jag är lite sjuk går jag oftast..Det är så svårt och tråkigt att vara sjuk och hemma själv". Han studerade Pontus ansikte, det såg bättre ut än igår. "Jag är ledsen" sa han sedan. "Om jag bara stått på mig så hade du inte blivit slagen"

"Det är inte lätt att stå upp mot sådana som dem", sa Pontus, "Och du ska inte ångra någonting! Det gör inte jag i alla fall..."
Han lade huvudet lite på sned och såg ner på sin macka när han förde den mot munnen igen.

Ethan log svagt. Han var ändå glad att Pontus hade försvarat honom..."Jag vet..Men jag önskar att du inte skulle ha ont". Om Pontus inte åt så skulle han nog krama honom igen. Han älskade att göra det hade han märkt..
"Men jag är ändå glad att du försvarade mig...Och att du ska lämna Alice...".

"Äsch, det är ingen fara", sa Pontus och såg upp på honom igen när han tuggade på brödet i sin mun. "Ska jag vara ärlig så har Alice varit rätt jobbig på sistone...", mumlade han och log.

Ethan log. "Jag var ganska svartsjuk på henne förut....Speciellt när jag såg er på restaurangen" mumlade han och la armarna om sig själv. Han frös något hemskt.
"Så....vad ska vi göra nu?" frågade han leende.