Hunger spelen roll (Privat)

"Jag" sa Kate.
Jag fick låna Catos så jag skulle hålla mig varm.

"Okej" gäspade jag" Vad bra..."
Jag somnade.

Någon skakade på mig.
"Laura, sover du?" sa Kate.
"Jag gjorde" sa jag.
"Jag är rädd!" sa Kate.

Jag vaknade av att jag hörde röster. Livrädd satte jag mig upp. Jag trodde att någon hade kommit för att döda oss.
Men det var bara Laura och Kate. Lättat andades jag ut. Jag gick fram till dem.
"Vad är det som händer?" viskade jag.

"Jag är rädd för döden" sa Kate.
"Kate du kommer inte dö" sa jag.

Jag satt helt tyst och lyssnade på vad de sa. Jag var också rädd. Vi var alla rädda. Och jag visste att det Laura sa var en lögn. Visst, ok. Kate skulle kunna vinna. Men det skulle vem som helst göra. Utom möjligen jag. Jag hade ingen chans. Jag kände hur tårarna pressades mot mina ögonlock. Jag ville inte visa de andra att jag grät, så jag gick och la mig bredvid Nemo.
"Nemo?" viskade jag.

"Jag tar över!" Sa jag.
Kate la sig ner och sov.

Nemo vaknade. Han tittade frågande på mig.
"Krama mig Nemo!" sa jag tyst och förtvivlat.
Han kramade om mig. Länge. Han släppte mig inte förrän jag hade somnat för länge sedan.

Jag reste mig upp.

Jag sov oroligt hela natten. Jag vaknade flera gånger, mén varje gång´fanns Nemo där och vyssjade mig till sömns igen.