Privat 30 days of night

Iris blir illamående igen.
"Det passar ju nu" muttrar hon sarkastiskt. Hon vänder ryggen till de andra och går in i huset igen. Hon vill vara ensam så hon kan sörja över Simon och nästan förgås av rädsla ifred utan att de andra ska störa henne.

Aily ser sorgset efter henne.
"Jag kommer snart" säger Alex och skyndar efter henne.

"Vad?", säger Iris utan att stanna eller se sig om

"Jag tänkte fråga om du ville ha sällskap" hör hon Alex säga.

Iris tvärstannar. Alex går in i henne och båda faller.
"Jag... Nej... Jo.... Jag vet inte."
Nu måste Iris vara stark och visa att hon är tuff, men det är just nu hon inte alls känner sig så efter allt som har hänt. Hon andas in djupt.
"Jag klarar mig bra" rösten är kylig och avvisande.

Aily vänder sig bort från dom alla och går iväg. Hon orkar inte med allt som händer.

Iris fortsätter gå och börjar småspringa till toaletten när hon känner att hennes kropp är på väg att stöta ut maten samma väg som den kommit in. Sedan lägger hon sig i sängen och stirrar upp mot taket

Hon sätter sig på en stubbe och begraver ansiktet i händerna.

Det knackar, men Iris ignorerar det.
"IRIS, jag vet att du hör mig. Kan jag komma in?"
Iris svarar inte. Erik öppnar dörren och sätter sig bredvid Iris.
"låtsas inte sova jag vet att du är vaken, och om inte så väcker jag dig"
Iris sätter sig upp.
"Vad är det, Jag är trött och vill vila."
"Vi vet båda två att det inte är så, men jag behöver hjälp. Det här lilla såret jag har slutar aldrig att blöda. Jag rev mig lite på en vass kan innan vi gick in i bilen och det blöder fortfarande. Det är inget stort sår, men just därför borde det för länge sedan ha slutat blöda eller hur?

"Aily?"
"Försvinn Alex" mumlar hon.
"Nej. Och jag tänker aldrig göra det heller" säger han och sätter sig på huk framför henne.
"Hur är det med Iris?" frågar hon.
"Jag vet inte." Inte förrän nu ser hon på honom.