Eragon [privat]

Hon tittade upp.

"Vi... Det... Vi blev skadade och behövde hjälp."
Jag inser genast hur själviskt det lät. Jag vill inte att Shea ska få problem för det här, men jag märker samtidigt att det jag säger låter dummare och mindre trovärdigt hela tiden.

"Allvarligt! "

Shea avslutar mitt dilemma genom att berätta sanningen för våra lärare.
"Shea, det är bra och viktigt att du vill skydda din ryttare, men du måste lära dig att lita omvärlden och tänka över dina beslut."

"Går det att hela mig?"

"Shea böjer ödmjukt på huvudet men det ser ut som om hon ler mot mig. Sedan vrider hon sig blixtsnabbt mot Törne och nafsar honom försiktigt i benen.
"hoppas han vill leka med mig i luften. Jag vill flyga och lära mig hur man gör på riktigt. "

Hon nickade. "Det går fort. Bara ett par timmar. " hon tog upp något ur fickan, la det på min panna och mumlade en ramsa

Törne morrar inte, men man ser på honom att han inte blev glad.
Jag förstår inte hur Shea kan tänka på lek nu när vår vän är i fara.
Shea börjar fråga Törne en massa om flygteknik och hur man kan slåss i luften, hur man landar och andra "draksaker".

"Så. Du bör vara läkt om några timmar" sa hon. Jag letade reda på de andras sinnen. jag är snart läkt sa jag

"Vad bra".
Äntligen kan jag också slappna av. Shea visste nog hela tiden att det skulle gå bra. Annars skulle hon inte ha betett sig såhär. Jag skulle kunna jubla och dansa av glädje.