Narnia

När Aslan gått ignorerar Sam åter allas protester om att röra sig och går fram till Andrew och slår sig sedan ner vid honom. "Du ser ut att må bättre." ler hon glädjestrålande och kramar om honom medans fru bäver kommer fram till hans ben och börjar linda om det.

Andrew ler och nickar.
"Jodå, det gör jag också" säger han, och kramar om Sam också, när hon omfamnar honom. Fru bäver ler och lindade om benet.
"Sådär, då var det klart. Ni har sådan tur ni två" säger hon, och Andrew antar att hon menade att det var tur för båda att han levde. Antagligen för att Sam hade blivit rätt ledsen ifall han dog. Enligt Aslan var det ju också helt hennes förtjänst att Aslan ens kommit och hjälpt honom.

Sam flämtar till av smärta då han kramar om henne och drar sig ovilligt därifrån, "Revbenen" säger hon urskuldrande men ler ändå ot honom.
Sedan ser hon på fru bäver och ler till tack då hon lämnar dem. "Är det bättre nu?" säger hon och ser på Andrew.

När Sam drar sig bort förstår han att hon fick ont. "Förlåt" ursäktar han sig när hon säger att det var revbenen som gjorde ont. "Men jag mår mycket bättre, det känns knappt" säger han sedan, vilket var sant. "Hur är det med dig?" Andrew ser oroligt på henne.

"Det gör inget, du kunde inte veta." ler hon mjukt och nickar leende, "Härligt, att det är bättre i alla fall." ler hon och rycker sedan lätt på axlarna, "Revbenen smärtar bara och resten står man ut med." säger hon lätt och flinar mot honom, "Det hande ju vart bättre om du aktat dig för besten." säger hon och blinkar med ögat.

Andrew skrattar. "Som om det var mitt fel att du skulle störta till min undsättning" säger han och ler emot henne. Han skämtade såklart, för han var tacksam över att hon räddat honom ändå. Två gånger på en dag. Hur skulle han någonsin kunna tacka henne?

"Du rädda mig från häxan, jag tror allt att vi är kvitt." flinar hon mot honom och tar emot en skål med soppa och ett glas vatten som en faun kommer med till dem.

Andrew ler. Trots att han inte tyckte att de var kvitt så kunde väl Sam få tro det åtminstone. Andrew får ta emot en skål soppa och ett glas vatten av en faun, precis som Sam också fick göra. På skoj höjde han en sked med soppa upp emot Sam då faunen gick ut ur tältet igen.

Sam flinar men tar inte skeden, "Jag kan äta själv vet du." ler hon glatt, och tar av sin egen soppa och sörplar ljudligt, bara för att, coh skrattar sedan.

Andrew skrattar och äter själv också.
"Nämen det trodde jag aldrig att du kunde" säger han och flinar. Snart är soppan borta, vilket var skönt då han varit hungrig.