I will never forget you[SV]

_{Skrivet av DarkBells:}
I kväll så kommer det ett nytt kap!

_{Skrivet av DarkBells:}
I kväll så kommer det ett nytt kap!

_{Skrivet av Lizzy.P27:}
Super bra!!! stackars Marcy!!
Och Ellie!!!!

_{Skrivet av DarkBells:}

Tack så mycket!

_{Skrivet av DarkBells:}

Tack så mycket!

_{Skrivet av DarkBells:}
Kapitel 17 - Misstankar.

"En vampyr?" muttrade jag när Hanna berättade sina misstankar. "Inte kan det väll finnas vampyrer?"
Hanna log snett mot mig. "När du vet att jag är ett spöke, så borde du väll tro på vampyrer?" sa Hanna nonchalant och jag himlade med ögonen.
Vi satt i Hannas rum och funderade över det Benny hade sagt. Hon bet mig. Den bet mig.
Jag ryste och stirrade på en osynlig punkt ovanför Hannas bruna huvud. "Men ..." Jag suckade och Hanna såg frågande ut.
"Om kvinnan var vampyr, varför vill hon då skydda mig?" frågade jag undrande. Då var det Hannas tur att sucka.
"Jag vet inte. Antagligen för att min kärlek till dig är ovanligt stark."
Jag log mot henne och hindrade några tårar som droppade ner från min kind med min hand. "Jag älskar dig verkligen Hanna. Vi berättar allt förvarandra, ellerhur?"
En kort sekund såg Hanna tveksam ut. Sedan log hon och nickade. "Självklart!" Ännu en gång så trodde jag att hon döljde någonting för mig.

Det var nog den första gången i mitt liv som jag skolkade. I stället ägnade jag och Hanna hela dagen med att vara med Benny på sjukhuset och lista ut mysteriet om Benny och Sarah. Som tur var så hade Sarah inte riktigt hämtat sig från attacken, så vi - jag menar jag och Hanna - gick hem till henne. Det var Sarahs storasyster som öppnade dörren, och när hon såg oss så släppte hon genast in oss och vi gick upp för trappan till Sarahs rum. "Kom in!" sa Sarah när vi knackade på hennes dörr. Jag öppnade dörren och vi slank in i rummet. Där satt Sarah i sitt lilla krypin, som jag kände väl igen.
Hon hade på någon av Tokio Hottels låtar och satt i sin säng och åt på en grapefrukt. Jag gick och satte mig bredvid Sarah och Hanna gick och stängde av musiken.
"Hörru...!" hotade Sarah, men jag tystade ner henne. Sarah såg mycket pigare ut än vad hon hade gjort innan.
"Vi har varit hos Benny", sa jag och försökte låta glad, men hon tittade bara skitspydigt på mig. "Och?"
"Och det verkar som om du och han hade samma överfallare. Den som attackerade dig och den som skadade Benny var samma person", sa Hanna som hade kommit fram till oss. Det såg ut som om Sarah skulle säga något elakt eller något men jag gav henne bara en blick.
"Jaså..." sa Sarah istället och försökte se intresserad ut. "Och varför lägger ni er i förresten?" frågade hon sedan och blängde på oss. Hanna suckade och satte sig bredvid mig på sängkanten.
"Jo, för att jag tror jag känner hon som överfallde er", sa hon och log snett mot den förvånade Sarah. "Visst hade hon långt ljust hår, och så gröna ögon att man bara inte kan slita sig ifrån dem?"
Nu så var Sarah väldigt förvånad. "Jaa..." mumlade hon och iakttog Hanna med ett nytt intresse. Hanna log och slängde en blick på radion.
"Ska jag sätta på den igen? Jag har alltid tyckt om Tokio."