Du sa att du aldrig skulle lämna mig, Cedric. [SV]

Ny läsare! bara så du vet

Era kommentarer värmer oerhört i denna kalla månad, hihi! Jag har väldigt fullt upp just nu men jag klickar då upp ett litet kapitel inom en snar framtid. Just hold on for a day or 2! xx

bra

NEJ DU HAR FEL!!! ARVTAGAREN ÄR BÄST!!!!

AWSEOME kapitel som vanligt

Underbar

dina kapitel värmer alltid lika mycke när de kommer ut!
vi väntar ♥

Jag bara älskar den!! Du MÅSTE göra ett nytt kapitel! Love this serie!!

Känner att ni alla är värda ett mysigt kapitel som antagligen kommer få er att längta efter snön ännu mer. ♥

Kapitel fjorton.
It was meant to be

Nästa morgon när jag säger god morgon till Cedric i sällskapsrummet känns det som jag ska sprängas, hans tjocka ljusbruna hår ligger sådär lagom rufsigt runt ansiktet och hans leende är charmigare än vanligt. Han är så fin att jag inte kan förstå att han faktiskt kysste mig igår kväll. Vi börjar gå genom korridorerna mot frukosten. Då och då nuddar Cedrics hand min och det känns som en stark elektrisk stöt som går genom mig. Vi sätter oss ner bredvid varandra vid Hufflepuff-bordet, där under bordet tar Cedric min hand och flätar in sina fingrar i mina. Jag ser på honom, men han fortsätter prata med Aaron obesvärat. Jag äter det rostade brödet med min lediga hand och hoppas att det inte ser konstigt ut, men jag vill verkligen inte släppa taget om Cedric.
”Åh, jag kan inte fatta att vi faktiskt får jullov idag!” Utbrister Ronya och ser på mig över bordet. Hennes ögon lyser. Jag nickar instämmande.
”Det ska bli fantastiskt.” Säger jag, det känns som om Cedric kramar min hand lite hårdare. Jag ser snabbt upp på honom, men han ser fortfarande på Aaron.
”Du ska få se klänningen jag köpt till julbalen!” Säger Ronya samtidigt som hon ser mellan mig och Cedric med höjda ögonbryn och ett leende på läpparna. Jag himlar med ögonen mot Ronya, men hon skulle bara veta hur rätt hon har.

Dagen rullar på som vanligt men lektionerna känns mycket mer slappa och inte så effektiva. Cedric ger mig ett flertal blickar och små beröringar vilket måste betyda att han faktiskt inte ångrar det som hände i gårkväll. När dagens sista lektion i förvandlingskonst förklaras avslutad av professor McGonagall hurrar alla eleverna och pressar sig ut ur klassrummet. Ronya, Jag, Cedric, Aaron, Oliver och ett tiotal andra Hufflepuffelever virar halsdukarna om halsarna och drar på oss vinterskorna och vinterklädnaden och springer ut i det virvlande snöfallet. Vi rullar snöbollar och kastar dem som galningar på varandra. Oliver knuffar ner mig i en snödriva och kastar en hård kall snöboll rätt i mitt ansikte, jag tjuter till och hoppar på honom bakifrån och snömular honom. Han skrattar hysteriskt. Jag får en snöboll rätt i bakhuvudet, och kall snö rinner ner i nacken och smälter. Jag vänder mig om och där står en snötäckt Cedric och ser utmanade på mig med ännu en snöboll i handen. Jag kramar en ny snöboll och springer fram mot honom, han slänger i väg sin men jag duckar och slänger mig istället över honom så han ramlar bakåt. Jag tänkte inte på att det är en lång och ganska brant nerförsbacke precis bakom där Cedric står, så nu rullar vi båda nedför backen i en väldig fart. Jag får snö i munnen och börjar hosta. Jag bromsar så gott det går och stannar någonstans i mitten på backen. Cedric har gjort detsamma och staplar fram mot mig. Hans hår står på ända och glittrar av snö. Jag torkar av mig snön i mitt ansikte med halsduken. Skratten och skriken hörs avlägset nu. Jag ligger fortfarande i snön, Cedric lägger sig tätt intill mig, han smeker mig över mitt frusna hår och ser in i mina ögon. Spänningen mellan oss är lika stark som i vid-behov-rummet. Våra iskalla läppar möts och jag fryser inte längre. Cedric kramar om mig hårt och jag kryper in i hans famn. Han pussar mina ögonlock innan han vänder på ansiktet och ser upp i den rosa skymningen. Vi ligger så ett tag, och ser upp på den vackra himlen, hur den går från blå till mörkblå. Jag är genomblöt av snö som smält, men detta är ändå det absolut bästa ögonblicket i mitt liv.
”Nej vad säger du Lyhra, ska vi gå in och värma oss lite?” Frågar Cedric efter ett tag. Jag nickar.
”Ja, gärna.” Säger jag, Cedric hoppar upp på fötterna snabbt och räcker mig sin hand. Jag tar den och han drar upp mig på ostadiga ben. Han släpper inte handen. Vi kämpar oss upp för backen och pustar ut när vi kommit upp. Alla elever har gått in i slottet igen och vi gör likadant. Cedric släpper min hand.
”Cedric! Det finns varm choklad och pepparkakor i Stora Salen!” Säger Aaron som precis kommer ut från Stora Salen. Cedric ser frågande på mig.
”Ska vi gå in?” Frågar han. Jag suckar skämtsamt.
”Vilken dum fråga.” Säger jag och drar med honom i Stora Salen som är ovanligt varm och dekorerad. Vi sätter oss vid Hufflepuffbordet och tar för oss av den gudomliga varma chokladen och värms sakta upp. Cho sitter vid sitt bord och slänger blickar åt Harry Potter som sitter med sina vänner vid Gryffindorbordet. Cedric ser ogillande på henne.
”Jag orkar inte med henne längre.” Säger han lågt till mig. ”Hon pratar knappt om någon annan än Harry Potter, hur duktig han var som kom förbi taggsvansen i första uppgiften, hur han gör si och så.” Cedric tar en klunk choklad och sväljer ilsket.
”Cedric, gör slut med henne då.” Säger jag vänligt. Cedric ser på Cho och sedan på mig.
”Det är komplicerat.” Mumlar han bara och stoppar en pepparkaka i munnen. Jag känner mig lite besviken, och förstår verkligen inte varför Cedric måste vara tillsammans med Cho Chang om han egentligen inte gillar henne. ”Jag ska förklara för dig någon dag.” Säger han. ”Är du klar?”

Vi går till sällskapsrummet där sprakande brasor brinner för fullt och stämningen är på topp. Cedric klämmer sig fram och hejar på Aaron och Oliver, några mindre tjejer följer efter honom och bevakar honom från ett säkert avstånd. Jag himlar med ögonen och sätter mig vid Ronya framför en av brasorna.
”Lyhra, berätta nu.” Säger hon nyfiket och lutar sig över bordet. Jag rycker oskyldigt på axlarna.
”Vadå?” Frågar jag. Ronya suckar.
”Tror du jag är dum på riktigt? Ni är ju inte så överdrivet diskreta.” Säger Ronya och borrar in sin blick i min. Jag spelar fortarande oförstående fast jag förstår precis vad hon menar.
”Ronya, snälla säg ingenting till någon.” Ber jag. Ronya ser det som ett erkännande och spricker upp i ett stort leende.
”Jag visste det!” Utbrister hon, de som sitter allra närmast vänder sig om och ger oss några ogillande blickar. Jag hyschar åt henne.
”Åh jag lovar, jag ska inte säga någonting om du inte vill.” Säger Ronya. Jag ler tacksamt, jag vet att Ronya kan hålla hemligheter. Jag sjunker ner mot stolens ryggstöd och ser på Cedric som pratar med några äldre killar, för en kort stund möts våra blickar och han ler.

AWSOME!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! oh vad sugen man blev på varm choklad, pepparkakor och snö nu då