The Vampire Diaries[Roll]

När Damon och Elena var framme vid Stefans jaktställe har det blivit så mörkt att de knappt ser varandra. Men de fortsätter ändå in i skogen. När de hade gått i en kvart hade de nästan gett upp.
"Han kan inte vara här, då skulle vi ha sett honom för länge sedan", sade Elena med en suck.
"Vi måste i alla fall försöka", svarar Damon och går vidare. Sedan såg de något som chockerade de båda. Stefan satt på en sten med en hare i handen, han tittar rakt framför sig och ser sorgsen ut, det rinner blod från hans mun.
"Stefan?", frågar Elena osäkert. "Stefan, kan du höra mig?"

När Caroline gick upp för trappan tänkte hon självklart på Klaus, den mystiska och oemotståndliga Klaus.
Hon kunde klara sig med detta vänskapsband ett tag, men sedan skulle det bli komplicerad det visste hon.
Men hon kunde inte tänka på det nu.
Hennes mamma sov, och hon klev in i duschen och det varma vattnet strömma ner över hennes kropp.
Hon kunde ha stått där i evigheter, och bara glömma bort verkligheten men hon klev ut och klädde på sig sitt ljusblå sidennattlinne.
Hon kröp i säng och föll direkt in i djupa drömmar, om Klaus...

Kol ignorerade Klaus tonfall.
"Var är din jacka då?"fortsatte Kol misstänksamt. "Vad har ni gjort?"
"Det var kallt..."svarade Klaus ointresserat. "Vad har du gjort med Bekah?"
"Jag har inte gjort något alls!"försvarade sig Kol.
"Vad är det med henne då?!"undrade Klaus.

Elena tittar på Stefan med oroliga ögon.
"Stefan!" säger hon.

Stefan tittar upp.
"Vad gör ni här?" frågar han

Elena suckar lättat.
"Vi har letat efter dig igenom hela stan" Ilskan tog över.
"Vet du hur mycker klockan är!?"

"Vad vi gör här? Vi letar efter dig för sjutton!", sade Damon argt. "Och vad har du gjort under den tiden, jagat? Festat?"

Stefan vänder bort blicken.

"Äh, kom igen nu Stefan. Berätta för oss! Har du haft kul?" Damon hade lust att slå honom.

"Stefan!" Elenas ton var bestämd.
"Vi har letat efter dig som fan, och du vägrar att säga vad du har gjort!"