Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Du är otrolig. Älskade kapitlet. ♥ Men jag måste hålla med Trezz, VAD HÄNDE MED KYSSEN? D: Du får lov att gottgöra oss i framtiden, key? ;D

Ikväll kommer nytt kapitel! ^^

YAAAAY!! ♥ Jag lääängtar. ♥

Det visste jag för några timmar sen, för jag är så himla hard core ;D

Nytt kapitel låter sjukt nice!

Behöver jag ens säga vad för nytt som kommer i det här inlägget?

_________________________________________

Kapitel 11. En hemlighet

Hela veckoslutet satt sjätteårs eleverna fördjupade i sina läxor, så det var först på måndag som Leevi, Anna och Lily följande gång hade en chans att lämna uppehållsrummet. De blev dock hindrade av en stor grupp elever, som trängdes framför anslagstavlan. Anna armbågade sig fram genom elevhopen och åetrvände sedan med ett upphetsat leende.
”Vi ska ha lektioner i Spöktransferens nästa veckoslut!” berättade hon upphetsat. Lily såg förväntansfullt mot tavlan, som om hon skulle kunna läsa instruktionerna därifrån, men Leevi suckade. Spöktransferenslektioner betydde mindre tid för studering.
”Jag undrar hur det känns?” sade Lily då de steg ut ur porträtthålet.
”Ganska obehagligt faktiskt”, grimaserade Anna. ”Min pappa tog mig med en gång. Men det är säkert trevligare om man gör det själv”, tillade hon hoppfullt.

Gryffindorbordet var halvfullt då de kom till Stora Salen, så de satte sig nära dubbeldörren och fördjupade sig i en diskussion om transferens. Lily hade såklart läst en bok om det och hon gjorde sitt bästa för att återberätta instruktionerna.
”Vem letar du efter?” frågade Leevi, då Anna sträckte på halsen för att se över huvuden på eleverna. Hennes kinder blev lätt rosa då hon sjönk tillbaka på sin plats. Leevi och Lily kunde inte låta bli att skratta åt hennes reaktion.
”Jag tror nog jag vet”, sade Lily med ett finurligt leende. ”Där är han.” Anna ryckte ner hennes pekande hand snabbt, men vände blicken åt det hållet. Leevi hittade också Justin, där han satt med sina vänner i Hufflepuffbordet.
”Se, han kommer hitåt”, anmärkte hon, och Anna drog hastigt fingrarna genom sitt hår. Men istället för att bara lämna salen, bytte han några ord med sina vänner och kom över till deras bord.
”Hej, allt bra?” hälsade Justin och böjde sig ner för att ge Anna en kyss på kinden. Anna svängde sig dock i sista stunden så deras läppar möttes, och båda log då de drog sig bort. Leevi såg förvånat upp då Justin tilltalade henne.
”Leevinder, jag skulle vilja byta några ord med dig. Har du tid att gå en runda efter sista lektionen?” Hon nickade förvånat. ”Kvart över fem vid porten då.” Med de orden gick han, och Anna vände sig till Leevi.
”Varför vill han tala med dig?” frågade hon förvånat, men Leevi kunde bara rycka på axlarna.
”Ingen aning.”

Så då den sista lektionen tog slut skyndade Leevi upp till sin sovsal och klädde på sig en varm jacka och tjocka vantar och den röda baskern. Justin stod redan och väntade i entréhallen. Han skuffade upp dörren och de steg ut i det vita landskapet.
Justin höll trollstaven framme då de gick och plogade en stig framför dem. Då de nått fram till sjön bröt Leevi den förvånansvärt behagliga tystnaden.
”Så, vad ville du tala om?” Frågade hon och kastade en blick mot honom.
”Det tog mycket övertalning från mig för att få de andra att gå med på att jag berättar det här åt dig, men du måste svära på att du inte talar om det här för någon, inte ens Anna.” Leevi kände sig plötsligt nervös. Hon hade inte förväntat sig något sådant här och Justin lät allvarlig.
”Vad är det?”
”En hemlighet.” Han log vid de orden, men återfick sedan sin allvarliga min och stannade. ”Men du måste lova, annars kan vi gå tillbaka.” Leevi ville backa ur, men hennes nyfikenhet hade väckts.
”Jag lovar att inte berätta om det här åt någon.” Justin nickade godkännande och fortsatte gå.
”På Hogwarts kan man studera alkemi under sista år, om det finns tillräckligt med elever som är intresserade av det. Det är dock länge sedan kvotet fyllts, men de som är intresserade blir, om de visar sig nyttiga, bjudna till Det Hemliga Alkemist Sällskapet.” Justin tystnade och såg sig omkring, men de var ensamma.
”Hemliga Alkemist Sällskapet?” frågade Leevi för att få Justin att fortsätta. Hon hade aldrig hört om det.
”Jaa. Som du förstår på namnet är det hemligt, men har funnits till i flera århundraden. För tillfället är vi sex elever, men om du bestämmer dig för att hjälpa oss, så blir vi sju.” Han log ner mot henne.
”Så jag skulle vara nyttig?” frågade Leevi oförstående. Hon kunde inte komma på varför hon skulle vara nyttig för dem.
”Läste du någonsin alkemi i Beuxbaton?”
”Visst, ett år, men jag var aldrig bra på det”, svarade Leevi ursäktande.
”Det är mer för din franska kunskaper som vi behöver dig. På 1400-talet var franska trollkarlar väldigt uppskattade.” Leevi nickade. De hade läst mycket om renessanstrollkarlarna i Beuxbatons, stolta om sina förfäder. ”Även här på Hogwarts. Det var faktiskt en fransk trollkarl som undervisade alkemi på Hogwarts under renessanssen. Tre av hans elever, Thomas Assheton, Thomas Norton och och Anne Ripley sägs ha skapat Touche d'or, den gyllene beröringen, en sten som förvandlar allt den rör till guld.
Eleverna insåg dock hur farlig stenen skulle kunna vara, och det finns en legend om att den är gömd i Hogwarts. Sällskapet har sedan Anne Ripleys dagbok hittades försökt finna stenen och vi är så nära nu!” Justin lät för första gången upphetsad, och Leevi fann sig tagen av samma känsla. ”Problemet är att besvärjelserna som behövs är långa, svåra och på franska. Jag har försökt mig på dem, men utan att förstå innebörden kan man inte utföra dem.”
”Så ni vill att jag ska..? Justin, jag är inte så bra på trollformler, jag skulle aldrig lyckas”, sade Leevi förskräckt. Justin log lugnande mot henne.
”Vi ber dig inte att utföra dem, utan lära dem åt mig. Om jag lägger ödmjukheten åt sidan så medger jag att jag är rätt så bra på trollformler, men jag behöver din hjälp.” De fortsatte gå under spänd tystnad. Leevi var förfärad över hur mycket de krävde av henne. Justin stannade och tog hennes händer i sina. ”Snälla, stenen har letats efter i århundraden och vi skulle kunna hitta den.” Han såg bönande på henne och Leevi var tvungen att vända bort sin blick. ”Om du inte klarar av det så får du gå, men vi behöver dig,” tillade han mjukare.
”Jag vet inte...”
”Jag vet att du har mycket att göra, men vi väntar tills efter examensproven. Se åtminstone på dagboken och tänk på saken?” Leevi tvekade, men nickade sedan. Justin verkade lättad och intensiteten försvann ur hans blick.
”Kom så går vi tillbaka, det börjar bli kallt.” De tog den färdigt plogade stigen, båda försjunkna i tankar.

______________________________________

Jag lägger ganska mycket arbete på namnen och personerna i min fic, så nu får ni lite behind the scenes information.

Det Hemliga Alkemist Sällskapet fick sitt namn först på engelska, så originalet är The Secret Alchemists Society.

Eleverna jag nämner var riktiga män på 1400-talet som var intresserade i alkemi, förrutom Anne Ripley, som i stället är gift med George Ripley, som också kan hittas på nätet under ämnet alkemi.

Kul att du verkligen lägger ner tid på det hela, jag har själv försökt hitta passande bilder för vissa delar av min fanfic för att verkligen visa en bild av hur något ser ut ...

Jag gillar när man försöker skilja något ur mängden.

Otroligt bra kapitel förutom att jag trodde det skulle bli en kyss mellan Sirius och Leevi, gud vad jag tjötar men alltså. Sirius. Gaaaaah.

Du får nog vänta på den kyssen ännu en tid till

Så den kommer alltså! Hahaha, spoiler på hög nivå :3

En tid kan betyda förevigt också ;DDD