Hunger Games....Sweden (Rollspel)

Jag tror jag börjar bli galen. Jag blinkar några gånger men inget hännder. Jag beslutar att det bara var vinnden. Jag går ut från grottan och tar med pilbågen och kogret. Jag tittar mig hastigt mig om för att något praslade. Då plötsligt kommer tre stycken muttar fram springandes med gläfsandes munnar. Jag ger ifrån mig ett skrik och börjar springa in i höggräset. Jag springer samma väg jag kom ifrån. Jag ser att dem är efter mig. Då kommer jag på att om jag springer samma kommer jag säkert träffa på dem anndra igen men det var redan försent, jag såg dem. " spring!!! Spring!!!!" skriker jag till dem.

Jag följer efter Annie, förvånad över hur bra hon verkar veta vägen.
Plötsligt hörs ljudet av en pinne som knäcks. Jag stelnar till och och söker med blicken efter källan, men upptäcker snart att det var jag själv som trampat på en pinne. Vad dum jag är tänker jag och skrattar lite för mig själv.
Men sen hör jag ett skrik.
"Spring!"

Jag hör ropet och vänder mig om. Jag ser flickan. Och efter henne, muttar! Jag springer, fort. Mot hornet och jag vet exakt vägen.

Jag närmar mig dem i skogen. " hallå spring då!" skriker jag. Jag sneglar snabbt banor och ser att dem är nära, dem kan nästan nå min faxande tröja.

Jag springer allt vad jag har efter Annie. Må gud vara med flickan tänker jag och springer kors och tvärs över skogen med snabba steg.

Jag försöker att springa fortare då jag plötsligt snubblar på en gren som låg på marken. Jag gör två volter och rammlar på rummpan. Muttarna är
Inte berädda så dem hoppar över mig och tvärstannar. Dem kollar på mig med sina röda ögon.

Jag springer en lång stund. Med Ryan, flickan och muttarna bakom mig. Skogen spricker upp och jag ser det glänsande hornet. Det står några där som höjer sina vapen. Men sen ser de muttarna och springer för för livet. "Skynda Ryan! Följ mig!" ropar jag och hoppar upp på hornet.

Jag vet knappt vad jag ska göra. Jag hasar bakåt och for upp på fötterna. Jag står upp, men sen då? Jag tar fram en pil och siktar, jag skjuter men den missar med stort M. Jag tar en ny och skjuter, den träffar en av muggarnas vänstra fram ben. Dem kollar förvirrande på varandra, då sjansar jag och springer mot hornet.

Jag kastar mig upp på hornet. Yes jag klarade det men sen ser jag flickan och börjar fumla med pilbågen. Jag skickar iväg en pil mot en av muttarna och hoppas innerligt att flickan ska klara sig.

Jag försöker att springa snabbare men det går inte, när jag rammlade gjorde jag illa vänster benet. Jag börjar halta och ser dem komma närmre. " Linnea?..." säger någon. Jag tittar skräckslaget mig omkring och känner att jag börjar komma ur balans. Jag vinglar väldigt mycket. " Linnea?.." nu när jag lyssnar nogrannare så hör jag vems det är, mammas. Jag tappar all fattning och rammlar igen. Jag känner hur en av muttarna setter sina hugtänder i magen på mig. Jag visste att nu var slutet.