The star games

Det bästa mugglisgame någonsin!

Jättebra! Du är begåvad ju! Men vad ska hända nu?

ÄGIGT! ♥

Åh, jag dog...
Äsch, det gör inget! ♥

No, jag skulle ju inte bli som min bror Men väldigt bra kapitel

sista kapitlet!!! (?)
förra kapitlet:
alla dog utom saganda och lupinfan. lupinfan är skadad. vem ska döda vem? ja, ni fattar


KAPITEL 9

saganda tog hand om Lupinfan så gott hon kunde. Men tänk om hon gjorde något fel och såret skulle bli infekterat. Tänk om han aldrig skulle kunna gå igen! Om han fick leva... Möjligheten att döda honom fanns ju fortfarande. Men kunde hon göra det? Tänk om han skulle förfölja henne i hennes drömmar, som hundvalpen hon råkat döda en gång. Det var hennes bästa väns hund. Lucifer. Han var bara några månader när hon var hemma hos kompisen för att hämta en stor kruka hennes familj lånat ut. Och sen, på vägen hem råkade hon tappa krukan. På hunden. Usch! hon fick nästan tårar i ögonen när hon tänkte på det. Hon och kompisen hade aldrig mer pratat ed varandra.
Lupinfan väckte henne ur hennes minnen.
"Varför dödar du mig inte? När du har chansen och allt! Du kan åka hem, leva lyckligt i alla dina dar!"
saganda bara stirrade på honom. Var han seriös? Det lät nästan som om han ville dö. Hade han inget att leva för? Ingen att komma hem till?
Lupinfan väntade på ett svar. Eller en dödsdom.
saganda skakade på huvudet och sa;
"Det skulle jag inte kunna. Det vet du." Sen reste hon sig upp och gick sin väg. Hon behövde tänka.

Lupinfan såg henne gå. Kunde hon inte förstå att det var hon som förtjänade att åka hem? Att hon kunde få ett underbart liv och aldrig behöva gå hungrig? Det var inte det att hon inte kunde döda någon. för hon hade dödat Hermia så sent som igår. Utan att tveka dessutom.
Lupinfan var förvirrad. Ville hon inte åka hem? Om han hade varit likadan som när han kom hit, hade han lätt kunnat döda saganda. Men något hade förändrats, inombords. Han kunde helt enkelt inte döda saganda. En vacker och godhjärtad flicka som hon kunde få vem hon ville, och vilket jobb hon ville. De hade pratat mycket under de senaste två dygnen som de spenderat tillsammans. Han själv var bara en mobbare. Alltid gjorde han något. Ena dagen fick han folk att bli staffade för saker han gjort, andra dagen spredhan ut rykten, berättade hemligheter. Ibland slog han folk. Till och med sina närmsta vänner. Men ingen vågade gå emot honom. Inte heller vågade de kommentera att han ibland luktade sprit och spyor. Det var allmänt känt att hans pappa var ett fyllo. Och alla visste att hans mamma var den vackraste kvinnan i staden, med sitt lockiga, mörkbruna hår och isblå ögon. Några drag som Lupinfan varit lycklig över att fått ärva. Hans mor ver en underbar, när hon hade tid med honom. Hon hade nämligen en ovanan att dränka sina bekymmer i arbete, vilket gjorde att hon inte hade mycket tid för familjen.
Lupinfan kände hur han blev dåsigare och dåsigare. Sedan föll han i en djup sömn.

När saganda kommit fram till att hon inte skulle koma fram till något vettigt svar på döda/bli dödad frågan, gick hon tillbaka. Lupinfan satt på samma ställe som hon lämnat honom på. Han snarkade så högt att hon nästan trodde att han fejkade det.
Hon satte sig ner vid hans sida med lite vatten och frukt.
"Vakna Lupinfan! Vakna!"

Först trodde han att det var en ängel som pratade med honom, men sen insåg han att det var saganda. Tyvärr var det försent, han hade redan hunnit säga:
"Är du en ängel?"
och saganda hade brustit ut i gapskratt.
"Bra replik att ragga upp folk med!" fick hon fram mellan fnissningarna.
Lupinfan väntade tills hon slutat skratta. Sen böjde han sig fram, och kysste henne. Och hon kysste honom tillbaka. Tillslut drog hon sig undan.
Det blev en pinsam tystnad. Och Lupinfan kände att han behövde säga något.
"Hur gick tänkandet?"
"Va? Vad pratar du... Jaha det. Jag kom inte fram till något vidare bra svar. Du då?"
"Jag somnade... Men jag kom på en sak. Att... jag typ... älskar dig. Men det var ju inte särskilt bra, för du gillar ju mig med och nu måste en av oss dö... Jag menar... Det är inte mer än rätt att du får leva. Jag är en jävla idiot rent utsagt! Jag förtjänar att..."
Lupinfan avbröt sig när han såg att saganda grät.
"Men... Vad är det? Vad har hänt? Sa jag något... för jag menade inte...! Snälla sluta gråta! Se på mig!"
saganda torkade tårarna ur ögonen oct vände sitt ansikte så att det var i jämnhöjd med hans.
"Du har fel. Jag älskar inte dig tillbaka... Lupinfan förlåt mig, men jag... Jag är lesbisk."
Lupinfans ögon blev stora. Hon förstod att det var något han blivit uppfostrad med att vara emot. Men hon kunde ju faktiskt inte hjälpa det!
"Lyssna på mig. Jag kan aldrig gå till baka till ett normalt liv. Det finns någon där hemma, men hon gillar inte mig tillbaka... Jag har inget att leva för. Så jag kom fram till att du är vinnaren. Hej då, Lupinfan." Sen tog hon upp en kniv som hon gömt i gräset, och höjde handen. Deras blickar var som låsta i varandras.
"M men..." stammade Lupinfan. "Du sa att du inte kom fram till något vettigt svar..."
"Det är sant. Det här är inte vettigt." Sen stack hon kniven i magen på sig själv. Blod välde fram. En del inälvor också. Men Lupinfan kunde inte vända bort blicken.
"Förlåt." sa saganda. Sen föll hon ihop i en hög. Död.

Tre kanonskott förklarade att Lupinfan var vinnaren. De hämtade honom och saganda med samma helikopter. Aldrig att han skulle släppa hennes kropp. De skulle inte få ta henne ifrån honom. Aldrig.
En av arbetarna från huvudstaden kom fram till honom, stirrade honom i ögonen.
"Vill du släppa?" sa han.
"Aldrig! Vi är menade att vara tillsammans!" skrek han tillbaka.
"Du har massor med tid att dö senare. Men just nu, behöver vi ta hand om ditt sår, och saganda ska hem till sitt distrikt för att begravas. Släpp henne. Ni kommer ses igen."
Men tårarna rinnande ner för ansiktet släppte han långsamt hennes kropp. Och när han trodde att ingen såg, gav han henne en sista kyss.

slut.

ÅHNEJVADSORGLIGTOCHSTACKARSsagandaJAGSITTERHÄROCHGRÅTERNÄSTANMENDETVARETTUNDERBARTBRAKAPITELOCHSLUTOCHJAGHARÄLSKATATTFÅVARAMEDOCHFÅFÖLJADETTAFANTASTISKAMUGGLISGAMESSÅTACKMILLSONFÖRATTDUHARSKRIVITDETTAMUGGLISGAMEDUSKRIVEROTROLIGTBRA!OCHETTSTORTGRATTISTILLDIGLupinfan! ♥

Vad ska jag säga? You took my words HannaPanna

Håller med ovanstående
Som sagt, bäst.

Naw, vad fint slut (inte att saganda dog ofc)
Men grattis Lupinfan

Tack