Privat rollspel!

María har lyckats lämna slottet, nu måste hon hitta Will. Även om Will hatar henne kan hon alltid använda hans hjälp. Hon är lyckligt lottad då solens rodnad avslöjar att den precis gått ned. Hon känner plötsligt igen en bloddoft. Wills blod, roande. Antingen har han skadat sig eller så var Dracula snabbare än hon. Hon rusar mot doften. Nej, Dracula var inte snabbare än hon. Utan Will har bara skadat sig.
"Hallå." Säger hon leende.
"Ah!" Utropar han skrämt innan han ser henne. "Åh...María."

Alison låtsades lugna ner sig och lutade sig försiktigt mot Dracula
"Du vet att jag itne gillar att vara inlåst" sa hon lågt
"jag vet kära du, men jag tänker inte låta dig rymma igen" sa Dracula "men du kan få komma ut ur ditt rum" sa han och knäppte med fingrarna och dörren åkte upp och Alison log och såg sen på Dracula som reste sig upp och drog med henne ut ur rummet

"I egen hög person, Will." Säger María och rättar till sin kjol lite grann. "Trodde du skulle vara död vid det här laget, ärligt talat." Fortsätter hon nonchalant. Hon vet inte om hon borde hjälpa honom ur sin taggiga situation då han ser ut att ha fastnat i en taggbuske. María hjälper honom och granskar blodet. Hennes blod kan ordna saken men hon vill inte riktigt slösa bort hennes blod på det.
"Tack." Säger han och ser på sitt blodiga ben, María suckar och gör en skåra i sin handled med sin kloaktiga nagel. Blodet börjar forsa och häller in det i hans mun. Han försöker genast spotta ur sig det när hans sår blir helade.
"Så, jag undrar om du känner något vid namn Jacob Willow?" Frågar hon Will.
"Ja, han är min granne, han är otroligt konstig." Svarar Will.

Alison log mot Dracula när de gick ut i trädgården och hon släppte hans hand och började dansa runt i månljuset och hon kände att Dracula granskade henne och hon log, hade hon tur började hennes plan fungera. det tog några minuter innan Dracula fångade upp henne och började före henne i stället.
"Jag hade glömt hur vacker du var i månljuset" sa han och Alison rodnade faktiskt utan att kunna hindra det.
"Jag är bara glad att få vara ute" sa Alison och Dracula stannade när Derek kom emot dem men Alison fortsatte dansa utan att se på Derek, för om hennes plan skulle funka var hon tvungen att vara arg på Derek

"Jasså? På vilket sätt?" Undrar hon plötsligt ivrigt intresserad.
"Han planerar alltid någonting och vet alltid allt om de övernaturliga." Svarar Will, María blir förvånad över hur lätt det är att få honom svara. Hon tycker att det nästan går för lätt.
"Vilka gömmer sig?" Frågar hon misstänksamt. Will blir plötsligt förvånad.
"Hur? Hur visste du?" Undrar han, María ler.
"Du berättade allt, eftersom du trodde att jag skulle dö."

Alison hörde inte vad Dracula och Derek sa eftersom hon inte ville verka intresserad dansade hon runt, hon hoppades bara att hon på något sätt skulle få reda på vad de pratade om
"Gå nu" fräste Dracula irriterat och Alison såg Derek gå besviket och en aning oroligt där ifrån och Dracula gåndade snart upp Alison som skrattade lite
"Varför är du så glad idag?" frågade hon och mötte hans blick
"du verkar ju faktiskt gladare och jag är inte bara sur" sa han och Alison bara himlade med ögonen

María flinar när männen kommer fram ur skuggorna.
"Men vad trevligt, om jag inte har fel är ni Draculas motståndsrörelse?" Undrar hon glatt leende.
"Varför ler du djävulsvarelse? Du ska ju snart sväljas i eld!" Utropar en äldre man.
"För att jag har ytterst trevlig information till er." Svarar hon med ett nu självbelåtet flin.
"Som vad?" Svarar en annan man.
"Som var Dracula befinner sig, vad han planerar och allt sådant." Svarar hon glatt.
"Fortsätt tala, så lever du längre." Säger en annan man.

Alison satte sig sedan ner i gräset när hon blev yr. hon såg på Dracula och log när han satte sig ner
"Jag minns när du tog hit mig första gången" sa hon leende
"Ja det gör jag med. du var så fachinerad över blommorna som bara blomamde på natten" sa han och Alison såg på de vita blommorna och log, de var fortfarande lika vackra. hon lutade sig mot Draculas axel, men hon förvånades när hon önskade att det var Derek i stället

"Hmm...okej, vad vill ni veta?" Frågar hon.
"Berätta var vi kan finna Dracula!" Säger Will.
"Tyst med dig jag kan riva upp ett sår i dig på två sekunder." Hotar hon. De andra blir genast redo med sina vapen.
"N kan inte mörda mig med de där." Säger hon irriterat och himlar med ögonen. "Jag lämnar information här imorgon, uppfattat?" Säger hon, männen mumlar och nickar. De få kvinnor som är med ser skeptiskt på henne innan hon försvinner.

"Kom nu Alison jag är hungrig" sa Dracula och hon backade genast från honom och han log lite "jag tänker inte ta ditt blod, jag vill ha riktig mat" sa han och hon andades ut lite och tog hans hand när han erbjöd henen hjälp upp och de gick mot matsalen och snart hade han en blodsoppa framför sig och Alison fick någon sorts fisk och hon var åter glad över att hon slapp dricka blod
"Alison jag är glad över att du är här" sa Dracula och hon såg förvånat på honom "Jag är rädd attjag skall dö" sa han och Alison undrade genast vad det var för spel han spelade men Dracula sa inget mer och hon föll in i tankarna