The Alicia Spinnet Games

rått sätt att dö på :$

^Ledsen ´:-S

Om någon ska be om ursäkt så är det jag.

Hej på er deltagare i Alicia Spinnet Games! Jag är ledsen att jag inte har skrivit på ett tag men det har varit lite mycket nu i skolstarten. Idag ligger jag i alla fall hemma med magsmärtor, så fins det något bättre tillfälle att skriva på? Hoppas att ni alla mår bra, här kommer lite läsning!

Dag 4:

Nelly1513 ser sig hastigt om in i den djupa skogen. Inte ett ljud, men hon låter sig inte luras. Någonstans där i skuggorna lurar faran...
Nelly sätter fart framåt mellan träden med rädslan som en klump i bröstet. Plötsligt, en stark doft av rök, en kniv som viner, ett par starka armar och- vipps sitter Nelly fastklämd mot en tjock trädstam. Hon kan inte röra sig för kniven har naglat fast henne i skjortärmen. En skugga rör sig utanför hennes synfält. Nelly stelnar till när ett dovt skratt genomtränger henne.
Therese91 kliver fram i ljuset. Hon har en galen glimt i ögat och ännu en lång smal kniv i handen. Den är redan fläckad med någons blod.
"Vill du skapa en pakt?" flinar hon. "Tänk snabbt, detta är din enda chans." Den långa kniven sticker nästan Nelly i bröstet. Hon har redan tänkt klart.
"O-okej…" stammar hon fram och sväljer hårt när det blanka bladet rispar hennes hals. Therese91 skrattar sitt dova skratt igen.
"Bra, då har du ett uppdrag."
"Ett uppdrag?"
"Ja." Therese snurrar kniven mellan fingrarna. "Du ska ta kål på en grupp småglin."
Nelly nickar svagt. Therese fortsätter.
"Det är tre stycken, de har slagit läger en bit bort. Jag fick nästan tag på dem..." Therese stirrar på sin blodiga kniv. Nelly nickar igen. Det känns säkrast att göra som hon blir tillsagd.
"Vart ligger deras läger?"

Matilda weasley Studsar ned från trädgrenen och dunsar mot den lövtäckta sanden. Det svider ordentligt i såret på armen men hon struntar i det. Det är ingenting mot vad kom kunde hända i fabriken.
Det var jobbigt till en början men nu börjar hon vänja sig vid friheten i den grönskande naturen. För en gångs skull känner hon sig lycklig.
Om jag på något sätt skulle vinna, tänker hon, så ska jag ta med mig alla de föräldralösa barnen och flytta ut i skogen! Hon måste bara överleva den där läskiga rödhåriga tjejen med två knivar... Usch vilket fult sår hon fick av den där kniven! Tur att det inte blev så djupt.
Matilda drar ned sin väska från trädet och springer på snabba ben genom skogen. Snart ser hon strandens sanddyner sträcka ut sig. Sanden kittlar mellan tårna. De stora kängorna som tillhör dräkten hon bär ligger i tryggt förvar i väskan med lite annat smått och gott. Där borta under det underliga skära trädet med vackra gula frukter brinner lägerelden, och över den sitter ett skydd överspänt så att röken inte syns. Bredvid elden sitter Soda med en liten karvad skål i handen och en bit bort kommer Putte dragandes på en enorm stock. Matilda kliver in i lägret, glad åt att se vännerna igen. Så fort Soda får se såret på armen flämtar hon till.
"Vad har hänt? Gör det mycket ont?" Matilda skakar på huvudet och sätter sig ned.
"Du kan fixa det va?" frågar hon oroligt. Soda skrattar. "Klart jag kan! Men hur gick det till?"
"Du vet den där rödhåriga tjejen? Hon jagade mig med två knivar!"
"Men gud, hur kom du undan?" frågar Soda förskräckt och smörjer en lila salva på Matildas sår. Matilda rycker till när en brännande känsla dyker upp i armen.
"Du vet att jag klättrar snabbare än hon springer."
Nu kommer Putte också in i lägret. Hon släpper den tunga stocken bredvid en annan och börjar genast karva i den med en kniv.
"Vad gör du?" frågar Soda intresserat. Putte ler finurligt mot henne.
"Det är en överraskning! Har du det jag bad om Matilda?"
Till svar drar Matilda upp två påsar, en stor och en liten ur den rosa bagen och räcker dem till Putte som tar emot dem hur lätt som helst, fast båda ser tunga ut. Putte häller ut innehållet i den ena färdigkarvade stocken, som nu ser ut som ett litet badkar. Ur påsen kommer någon slags grön jord. Putte öppnar den andra påsen och drar ut tre föremål som ser ut som små stenar och trycker ned dem i grön-jorden. Det hörs ett knakande ljud och plötsligt skjuter tre plantor upp, alla med varsit par stora vackra blad uppepå.
"Wow!" säger Soda och stirrar med stora ögon.
"Snabbjord!" säger Putte stolt. "Matilda hittade en pöl full med det. Vi har testat den tillsammans. Nu kan du leka kemist hur mycket som helst!"
"Och frukterna blir inte giftiga?" Frågar Soda. Putte skakar på huvudet. "Jag har testat dem själv!"
Soda skrattar glatt. Här är lösningen på alla hungerproblem i världen! De kommer bli berömda! (Hon glömmer totalt bort att allt är ett spel och att leran förmodligen placerats ut av spelledarna)
Soda hoppar upp och dansar en härlig segerdans. Matilda följer skrattande efter och snart dansar alla tre. Sodas och Matildas ljusa hår flyger omkring i ett virrvarr när de jular och gör piruetter. Soda kan inte låta bli att tänka på att de är rätt så lika. Matilda är bara lite blekare. Putte däremot dansar på ett helt annat sätt. Inte graciöst, utan en vild och klumpig dans som är både kul att titta på men värkar också kul att dansa. De provar alla tre och faller sedan ihop i en skratthög. Putte känner sig lycklig och tänker på gården där hemma. Hur hon och alla hennes syskon brukade springa om kring och skratta på precis det här sättet. Oj vad hon längtar hem!
Plötsligt far hon upp från sanden med ett ryck. Där borta bakom trädet... Hon såg något, det var hon säker på! En skymt av långt mörkt hår och ett par stora bruna ögon?
Putte kravlar sig upp, tar sin kniv och går långsamt bort mot skogskanten. Helt omärkligt reser sig också de båda andra, tar varsit vapen och följer efter. Putte kan nästan känna hur Soda spänner bågsträngen och Matilda drar upp dolken. De smyger sig närmare och...
Ett skrik ljuder från Matilda. Putte vänder sig snabbt om men inser sedan sitt misstag. Hon kastar sig ned mot marken och en kniv susar över hennes huvud. Soda släpper iväg sin pil. Det hörs ett nytt skrik och Putte antar att den träffade, så hon kravlar sig bort mot Matilda. Matilda Har en lång kniv i handen. Hon har tydligen dragit ut den ur axeln för där syns ett djupt sår. Hon skakar i hela kroppen.
"Det är hennes kniv, den rödhåriga tjejen!" viskar hon. "Hon skar mig förut!"
Putte vänder sig mot skogen igen. Soda är borta och det är också knivkastaren, men hon hör ljud inne bland träden.
"Stanna här" säger hon bestämt till Matilda. Matilda nickar och börjar hasa sig tillbaka till lägret. Putte rusar in i skogen.

Nelly1513 snubblar fram över rötterna. Pilen sitter kvar i axeln, som en hämnd över såret hon gav den lilla blonda tjejen. Men det är ju inte hon som bär skulden! Eller?
Nelly biter sig i läppen. Det är inte läge att ha skuldkänslor nu, nu gäller det att springa!
Bakom henne dunsar snabba fötter. Hennes förföljare är både snabb och smidig, det märks. Ennu en pil kommer susande rakt förbi Nellys vänstra öra, och Nelly biter ihop och springer av alla krafter. Var Therese tvungen att ge sig på de snabbaste, smidigaste, skickligaste och bästa teamet av småungar i hela Delinora?
Plötsligt dunsar det till, hela världen skakar för Nelly. Hon faller ner mot marken. Nu är det slut, tänker hon. Nu har jag fallit...
Allt blir svart.

Matilda tittar ned från trädet. Hon vet att hon borde stannat i lägret, men så fort hon behandlat såret kände hon ett starkt hämndbegär. Den där dumma rödhåriga tjejen! Skulle hon komma och störa igen?
Nu är det med förvåning Matilda svingar sig ned och tittar på den främmande flickan. Varför hade hon röd-tjejens kniv?
Matilda kan inte se om flickan lever eller inte. Hon har ett stort sår i pannan efter stenen som Matilda släppte ned. Tänk om hon är död? Matilda ryser vid tanken. Hon hör snabba fotsteg och Soda kommer fram mellan träden. Båda konstaterar att flickan lever, och utan ett ord lyfter de tillsammans upp henne och börjar bära henne tillbaka till lägret. Putte möter dem på vägen, helt andfådd.
"Hur kom du före mig?" frågar hon Matilda, som skrattar.
"Jag klättrade!"
Snart ser de stranden igen. Plötsligt hörs ett högt mullrande. Och ett till. Och ett till! De tittar oroligt på varandra, sedan släpper de ned flickan på marken och rusar bort till lägret. De möts av en fasansfull syn.
Det har mulnat på himlen. Blixtar far omkring och en enorm våg reser sig över stranden. Soda skriker för så rädd har hon aldrig varit, och inte heller har hon sett en stor vägg av vatten på väg mot dem i rasande fart. Putte skriker också, men inte av fasa. Hon skriker istället instruktioner åt de andra:
"Fort, ta era väskor och håll fast i varsin stock!"
Soda tycker det är en konstig order, men hon följer den. Snabbt kastar hon in alla sina medecinsaker i den kamouflagegröna Fjällräven-ryggsäcken och klamrar sig fast vid stocken med de tre gröna plantorna, som nu blommar i regnbågens alla färger. Matilda öser in maten i sin rosa bag och slår sig ned mitt emot Soda medan Putte samlar ihop vapen och andra småsaker i en grönrutig axelväska. Putte hoppar upp på den andra stocken och i samma stund som vågen når stranden och kastar sig över dem drar hon ihop båda stockarna med ett rep. Under några sekunder är allt hemskt. Vattnet trycker på och vill dra ned och iväg med dem, men stockarna förhindrar det. Det trycker överallt när tjejerna susar upp mot ytan och tillslut klyver de den. Putte tar ett djupt andetag.
"Vi lever!" utropar hon glatt. Alla tre sitter stadigt på stockflotten. De skrattar av lättnad.
(Detta var alltså inte någon tsunami, utan en mycket mindre men ändå mycket stor våg!)
Snart klarnar himlen och de upptäcker att solen är på väg ned. Vattnet drar sig undan och vännerna börjar konka iväg med stockarna, in i skogen. Stranden är både helt förstörd och helt otrygg.

Nelly klamrar sig hårt fast i trädgrenen. Hon är helt slut. Vattnet väckte henne såklart, och om hon inte fastnat i trädet hade hon nog drunknat. Hon är kall, blöt, trött, hungrig och allvarligt skadad. Kan det bli värre? Självklart kan det bli det. Det kan alltid bli värre. Knappt har Nelly satt sig upp innan hon hör det dova, hemska skrattet.
"Nej!" stönar hon. "Det är inte möjligt! Nej!"
"Jo!" väser Therese91 och visar sig på grenen över.
"Snälla, döda mig inte!" gnyr Nelly svagt. Therese skrattar.
"Vi är ju bundsförvanter, eller hur? Och du har ju ett uppdrag att fullfölja!"
Nelly stönar igen. Sedan tystnar hon och tittar upp på himlen igen, där nationalsången spelas.

En bit bort, runt en ny skyddad lägereld sitter de tre vännerna Soda, Matilda och Putte. De tittar fundersamt upp och funderar på vad som hände med den mystiska flickan. Hennes ansikte syns inte på himlen. Lever hon än? Föga anar de att någon faktiskt jagar dem i detta nuet.


Följda:


Döda:

Vad gör man som sponsor?

Skicka ett meddelande till mig så kan du ge en sak till en av deltagarna!

JÄTTEBRA!!

DU SKRIVER SOM... SOM... SOM JAG VET INTE VAD!!!!!!!!!!

Superbra.

AWESOME!!