And what about home? [Rollspel]

Jake hör ett sus och han vet vad det är! Han byter form lämnar kappan på marken utan att hon sa nåt och så sprang han snabbare änn vinden mot stället han hoppade ut på och när han kom fram såg han Alyss falla sp han sprang snabbare, han hoppade runt bytte form till människa och fångade Alyss " Ditt liv ska inte försvinna bara för att jag inte kan hålla koll på vad jag säger!" nästan skrek han till flickan som han precis fångade. Jake stod där utan köäder överhuvud taget och höll i Alyss. Jake fick tårar han han kysste Alyss på pannan och sa förlåt la ner henne på marken och bytte skepnad och flydde till skogs.

Jag landar rakt i någons famn. Jake...tänker jag och andas ut. Han pratar snabbt och jag hinner knapt memorera hans ord. Det enda som faller mig att merka är den lilla pussen på pannan innan han försvinner.

Janice reser sig i nästa stund, drar på sig kappan som har en doft av varulv och förvandlar sig till en fladdermus. Hon flyger mot slottet och ser Jake, en vanlig flicka skulle antagligen tittat bort men hon förvandlar sig en liten bit bort.
"Du vet verkligen hur man gör en entré." Säger hon åt honom och ser på den bleka flickan i hans armar och försvinner i nästa stund. Hon lämnar kvar kappan, om man inte vill ha den plockar hon upp den på en gång. Fast i formen av en fladdermus.

Jag sitter där och stirrar ut mot skogen. "Varulv.." "Jake är en varulv" säger jag och betonar varje ord. Jag känner på pannan och rodnar. Jag tittar ner på mina fötter som kittlas av det daggiga gräset. "Humf.." mumlar jag och ler. Jag reser mig upp och börjar springa.

Jake bara sprang men önskar att han kunnde berätta allt för Alyss och berätta att han älskar henne men om Jon säger nej är hans liv som sagt dött!

Klaus tittade på Legolas innan han kastade kropparna i elden. Han var tvungen att göra sig av med spåren.
"Dödar dem", svarade han ointresserat och ryckte på axlarna. Han var en mördare, än sen?

Jake bara sprang och sprang tills han nästan snubblade i ett tält mitt ute i skogen, han tittade på Klaus och sänn Legolas, men han fattade vad Klaus hade gjort så han morrade åt dem. Jake hoppade mot Klaus för att bita huvudet av honom!.

Klaus såg på Jake och hann snabbt hoppa undan från hans anfall.
"Onödigt, unge", muttrade han, "du kan ändå inte döda mig." han höjde ögonbrynen och lade händerna i fickorna på jeansen.
"Du kan allt försöka, men det går inte, lev med det", fortsatte han då hans ögon ilsket skiftade till sin gula nyans. Endast hybrider kunde göra det, vanliga vampyrers ögon av hans sort hade sin vanliga nyans.

Klaus flyttade på sig, men Jake fortasatte att morra åt honom. Jake skulle spöa skiten ur honom och rent av döda honom! Jake ställde sig i position för anfall men då kom ett glimmer fram och Dumbledor samtidig. " Jacob slutar med det där morrande omedelbart och Klaus medans du är här 'leker' du inte med människorna, måste du ha blod får du jaga precis som dem andra vamyrerna gör!" sa Dumbledor med sträng röst. Glimmet kom tillbaka och Dumbledore försvann, han gjorde även så Jake vart människa och fick hela kläder på sig igen.

Klaus skrattade hånfullt då Dumbledore försvunnit.
"Lycka till med det gubbe", muttrade han och tittade på människorna vars kroppar brann upp. Dumbledore hade tagit hit honom, en ond man, nej inte ond, det var ett alldeles för milt ord. Djävul var inte ens tillräckligt. Klaus skulle verkligen inte sluta döda människor, fast han kunde ju alltid göra fler vampyrer för att skapa kaos...
"Jake", sade Klaus roat innan hans röst blev hård igen. "Försök döda mig en gång till och jag personligen drar ut ditt hjärta, bokstavligen."
Han hade gjort det på flera vampyrer och varulvar, det var hur lätt som helst, ungefär lika lätt som att slita av huvudet.