Army, War and hard friendship. (Rollspel)

Kol suckade och satte sig i en militärbil bredvid en kille som han inte hade sett förut, killen var säkert över sjutton år, nästan vuxen. Killens ögon var mycket mörka, han var blek och hans hår var svårt, tillbakadraget.
"Kol Armstrong", hälsade Kol och sträckte fram handen mot killen som tog den.
"Christoffer", svarade killen med ett litet leende. "Är det din tiger?"
Christal försökte intensivt få den musulöse mannen att försvinna då han försökte hoppa upp i bilen. Kol flinade och nickade.
"Christal, kom hit", sade han och tigern slutade genast av att jävlas med mannen och kom fram till Kol och lade sig vid hans fötter. "Jag har inte sett dig förut."
"Jag är från barnhemmet på andra sidan om staden, jag fyller arton i morgon."sade Killen och höjde ögonbrynen. "Så om de skulle ha väntat två dagar till så skulle jag aldrig varit här."
"Åh..."sade Kol och smekte Christal över öronen. "Jag beklagar."

Olivia ger Jade en ursäktande blick.
"Ledsen, men jag tror vi måste sticka nu." Säger Olivia innan hon blir haffad av en kvinnlig, med tanke på hennes uniform, officer.
"Kom." Säger hon precis med en sådan där hård kall röst Olivia tänkt sig hur en officer ska låta. Olivia nickar och följer efter officeren till ett militärfordon. I den sitter redan den korta tjejen Jade beskrivit.
"Jade letar efter dig." Flyger det ur Olivia och tjejen nickar.
"J-jag vet. Men hon märker nog snart att jag inte är där längre." Suckar tjejen och kryper ihop på sätet.

Kol lutar sig tillbaka då de stänger dörrarna, han kunde inte låta bli att känna sig väldigt instängd, snart skulle han vara ute i kriget också. Som tur så hade Kol lagt sin duk för öronen så att han såg ut som en människa, kepsen hade han heller inte tagit av sig. Vilket var ett tecken på att han inte brydde sig om vad de andra tyckte.
"Här", grymtade den muskulöse och gav honom en pistol. Kol tog emot den och vägde den i handen, Christal såg på honom med stora ögon.
"Jag vet", viskade han åt henne. "Det här är fel."

Tjejen sitter och snyftar när bilen börjar åka. Jade verkar betyda mycket för henne. Olivia ger henne en medlidsam blick men inget mer. Hon vågar inte riktigt. Men hon förstår henne på sätt och vis, hon saknar redan Kol, Jacob och Aley. Undrar var de var just nu? Officeren börjar prata om olika srtidstekniker och beordrar dem att lyssna. Olivia lyssnar intresserat.

En kvinna puttade ner Jacob på en plats och någon tog ett fotografi för honom. Det fick honom att tänka på Olivia och han drog på munnen innan han fick en skyddväst som någon tog över huvudet på honom.
Jacob suckade.
Det var nu kriget började.

"Jag är här"
Kol ryckte till och stirrade på Christal som såg helt oberoad ut, hade just tigern talat till honom? Han stirrade storägt på den och Christoffer flinade mot honom.
"Du ser ut som om du sett ett spöke", sade han och Kol skakade vilt på huvudet.
"Kanske", viskade han och såg sedan på Christal igen.
"Sade du något?"frågade han så lågt att ingen annan kunde höra, men tigern bara såg på honom, Kol suckade, han började bli galen.

Kvinnan pratar om någon slags stridteknik där man använder skjutvapen till att hota och sedan slå ned den andra med. Den passar Olivia även om Olivia bestämt sig för att använda skjutvapen eftersom hon avskyr skalpeller och knivar. Undrar om Kols tiger mår bra, hon har ju aldtig fått veta namnet, eller fick hon? Hon kanske bara glömt det.

Bilen stannar med ett ryck, Christal ställer sig upp och sträcker på sig.
"Gå till första tältet till höger, där får ni era skyddsvästar", sade mannen och trängde sig förbi de andra ut ur bilen. Kol kände sig svag, han kunde höra pistolskotten, det kunde ingen annan, endast för att han var en alv.
Lydigt hoppade han ur bilen och gick till tältet till höger, där fick han en skyddsväst och ett halsband med en bricka på ifall han skulle dö. Kol tittade på Christal innan han log svagt mot henne och lade halsbandet på henne i stället för sig själv. Hon tittade nyfiket på det och försökte bita i kedjan.

Olivia hoppar ur bilen innan officeren ens har stannat bilen ordentligt. Hon landar på marken med en duns men helt oskadd. Hon hör surrande prat bland andra barn och tjejen kommer skakande ut efter henne.
"Hur mår du egentlgen, uhh..." Säger Olivia och inser att hon inte kan hennes namn.
"Fannie med ie." Säger Fannie. Olivia nickar och presenterar sig. Fannie och hon går till ett tält där hon får en skyddsväst och en halskedja. Antagligen för att kunna känna igen personen om den dog. Olivia går vidare. En stor man, en STOR man med spetsiga tänder står och delar ut vapen.
"Du ser ut som en pistoltjej du. Men jag tror jag ger dig två för att du ska kunna skydda dig bra." Säger han efter att Olivia svarat på ungefär 2 frågor och han tittat på hennes händer, vilket är läskigt. Han ger henne mycket riktigt två pistoler. Svarta och ser allmänt farliga ut prydda med landets logga. Olivia tycker dock att de känns utomordentligt bra i handen.

Kol går vidare mot vapnen, fast han redan hade sin pistol fast i bältet.
"Colt-pojke", sade en man ointresserat och gav honom en colt samt ammunition. Christal verkar himla med ögonen då de går vidare och Kol ser genast Olivia på andra sidan om tältet. Han ler svagt mot henne, inte för att han är säker på ifall hon märker det.
"Vi klarar det här, eller hur Christal?"sade Kol och ser på tigern som ser ut att le svagt åt honom.