This feeling I have...Could it be... love?

Herregud vad bra! GO Rose!

Meeeeer! ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥

Haha jag fullkomligt avgudar det här kapitlet :'D

Awsome!

Aaargh... Idétorka
Sorry for la bad chapter D: Men men...

Tack för alla fina kommentarer som jag får - det är lika kul varje gång att se dem! ^^ ♥

***

Ang. musiken: Denna historia utspelar sig "nu", alltså inte år 2017 då det egentligen gör det... För att teknologin sk fungera och så blev det "nu". Fattar ni?

---

Kapitel 30 (AMG ALREADY?) - Intorkat blod

Rosie

Hur kunde han? Hur kunde min idiot till kusin bara stå där utan ett spår av ånger i ansiktet efter att ha krossat mitt redan fragila hjärta? Han borde ha vetat att jag är svag!
Jag stannade efter att ha rundat ett hörn och sjönk ihop intill väggen. Den kalla stenen sköt en ilning nerför min ryggrad, en ilning som jag ignorerade. Jag lade huvudet i händerna och snyftade ohejdbart. Mascaran var inte vattenfast den här gången heller – jag hade inte trott att jag skulle bryta ihop igen. Inte såhär.
”Jag är svag!” ville jag skrika. ”Så sjukt svag!” Och det var sant – ingen annan tjej skulle bryta ihop så fullständigt efter att ha brutit upp med sin pojkvän. Kanske om det inte var hon själv som gjort det, men ändå. Jag skämdes över mig själv där jag satt och skakade, med handflatorna kladdiga av sminket som runnit likt bläcktårar nerför mina redan svidande kinder.

Jag drog ett djupt skakande andetag och svalde häftigt. Halsen kändes torr och mina kinder bultade mot mina fingrar då de vidrördes. Jag tog upp några engångsservetter ut fickan, torkade av händerna och ögonen så gott det gick, och reste mig sedan på ostadiga ben. Jag var redan sen – eleverna skulle vara i sovsalarna om knappa tio minuter och innan dess måste jag ordna till mig själv så att jag såg presentabel ut. Jag gick mot en av flicktoaletterna, den jag aldrig använt förut eftersom det spökade där. Jag skulle ju ändå bara använda en spegel, så jag hoppades att det skulle gå snabbt. Dörren knarrade lätt då den öppnades, och damm virvlade upp under mina fötter. Där inne luktade det instängd, och av något kloakliknande och motbjudande. Jag förstod varför ingen gick in dit. Långsamt gick jag över det vattenskadade golvet, som bar spår av något rött och intorkat. Jag ryste och tassade så snabbt jag kunde över till speglarna. De var spruckna och smutsiga, och kranarna verkade inte fungera då jag ville tvätta händerna. En av dem hade en orm ingraverad på den matta metallen, och jag mindes Hemligheternas Kammare som jag läst om i en bok. Den kunde väl inte finnas på riktigt, kunde den? I vilket fall som helst öppnade jag min väska som jag bar över armen och letade efter min sminkborttagning.
”En Weasley?”
Jag hoppade till och tappade flaskan i handfatet vid det oväntade ljudet. Jag vände mig snabbt om och såg en skepnad av en flicka i tjocka glasögon och mörkt hår sväva strax ovanför ett av toalettbåsen. Hon stirrade på mig med vidöppna ögon och pendlade lätt med armarna där hon flög. Jag kände hur min puls lugnade sig. Myrtle. Det borde jag ha förstått.
”Myrtle! Du skrämde mig!” sa jag med ett darrigt skratt. Hon verkade ignorera mig.
”Är du Hermione Grangers dotter?” frågade hon med uttråkad röst, som om hon egentligen inte brydde sig.
”Eh ja. Hermiones och Rons dotter, Rose” svarade jag, lätt förvirrat. Myrtle betraktade mig för en kort stund.
”En gång för länge sedan var det en pojke härinne, som också grät… han var här ofta” sa hon tankfullt. ”Men han blev attackerad. Och du ser spåren efter det här… Dom städar aldrig här längre. Dom tycker väl att toaletten där fula, finniga Myrtle spökar inte är värd någonting” fortsatte hon och avslutade med tårarna stigande i ögonen.
Jag spetsade intresserat öronen.
”Vad hette han då?” Myrtle snyftade och svävade långsamt ner i ett toalettbås. Men innan hon försvann helt hörde jag henne viska:
”Draco Malfoy”

Mera!!!!!!

meraaa ♥

SuperdupermegaAwesome!!!! ♥

Det var inte alls dåligt, det var supermegafoxieazomehot!

Awsome kapitel som vanligt