It's okey.

Det kommer ;D
Men imorron måste bara komma på hur nästa kapitel ska sluta :3

Skynda dig. Jag kommer troligen inte vara inloggad om två dagar. Då kommer jag vara i min mörka värld.

Det blir ett inlägg imorron och sen kommer jag vara i Finland tills på Tisdag när nästa kommer och då blir det ett långt ^^

awezume as usual

Jätte bra, denna ff är helt suverän!!!

Bra

meer

det blir säkert bra. ingen brådska. Ta den tid du behöver för att kapitlet ska bli det bästa någonsin(om det ens är möjligt att få det bättre)

Dumdidumdido.
Förlåt att jag inte la in något i torsdags. Jag blev sjuk och låg i sängen hela dan typ D:
Men nu kommer nästa del och jag hoppas att ni tycket om det.
Jag måste varna för att man kan få en annan bild av Alec så... om ni inte vill få en annan bild på honom kan ni skippa det här kapitlet.
Sen ska jag varna för språket. Inte så mycket men lite.

31 (?) kapitlet: Alla har två sidor

Alla tittade lita chockat på det rödhåriga pojken.
-Det var som.. Muttrade Blaise och försökte slå ett högerkrok i sidan på Alec, men förgäves, han flyttade på sig och kontrade med en lätt spark så att Blaise ramlade framåt och hamnade på marken.
-Och du ska kalla dig stark? Flinade Alec och vek upp ärmarna på skjortan.
Man kunde se skräck i Blaises ögon. Något man inte såg så ofta.
-Kom igen nu Blaise. Ska du ta stryk från en liten Hufflepuffare. Hörde man Pansys röst i bakgrunden.
Alec vände sig om och stirrade på Pansy med eld i ögonen. Samtidigt som hon ryggade tillbaka av synen tog Blaise stunden till fånga och ställde sig snabbt upp och riktade en spark i ryggen på Alec. Han föll framåt och tog emot sig med händerna innan han föll i golvet.
-Så du kan slåss? Alec tittade ner på stenarna där en röd klibbig vätska låg.
-Käft din jävla hora! Utbrast Blaise och sparkade Alec i magen där han stod på alla fyra.
Draco tog ett steg framåt med näven i högsta hugg, innan han blir stoppad av Crabbe och Goyle.
-Ja precis hora. Det är ju det du är. Går och knullar runt med Draco och sen när han blir tråkig tar du och har sex med den där jävla Damon. Alec hade ställt sig upp och stod nu och tittade på Blaise med blodsprängda ögon.
-Och sen har vi ju Mike. Blaise skrattar till men samlar sig snabbt.
-Vad fan har Mike med det här att göra? Alec slår ett snabbt slag i tinningen på Blaise som faller men tar emot sig innan han slår i stenarna.
-Är du dum eller har du verkligen glömt?
-Blaise, kom du hit för att prata eller slåss? Mindre snack och mera blod. Det var Draco som hade öppnat munnen och sagt det.
-Jaja, ta det lugnt Draco lilla. Efter jag har berättat för din jävla hora här vad han gjorde under sina fyra första år här. Blaise sneglade upp på Alec som stod redo med en knytnäve som var full av blod.
-Ut med det din jävel. Eller vågar du inte. Alec drog upp honom från golvet och satte ett knä i bröstkorgen på Blaise. Ett högljutt knak hördes och Blaise skrek i smärtor.
-Din lilla fega jävel. Viskade Alec samtidigt som han satte sig ner på knä bredvid Blaise som höll sig för revbenen.
-Ut med det. Var har Mike med det här att göra? Viskade Alec med en djupare röst än vanligt.
-Får du tillbaka något minne om jag säger att ni två var dom första öppna horparet här på skolan. Innan han tog livet av sig.
Alec hamnade i chock och en glimt av rädsla visades i hans ansikte.
Han och Mike? Varför? När? HUR?
Han slogs tillbaka av att han kände hur han slog i bakhuvet i golvet.
Alec skrek till av smärtan och tog tag i huvet där det rann blod. För en sekund var han den lilla rädda Alec som behövde beskydd. Han tittade skräckslaget runt på alla som bara stirrade och sen på Blaise som stod upp och skrattade. Sen såg han en ljushårig skugga i ögonvrån. Han tittade dit och såg Draco. En tår föll ner för hans kind och han tittade bort.
”Nej. Draco tror att jag är svag. Jag får inte vara svag. Inte här och inte nu. Jag måste vara stark. För både Draco och för Mike. Snälla Mike ge mig styrka. Jag får inte svika Draco. Förlåt Draco”.
Alec skrattade till. Ett hemskt och utdraget skratt.
-Så du tror att du kan psyka mig genom det där? Alecs röst var läskigare än förut och man såg nästan hur Blaise fick gåshud.
-Din lilla jävel. Du borde inte få existera. Så jävla låg som du är borde jag slå sönder dig så mycket så du önskar att du inte vorre född. Alec ställde sig upp och gick fram till Blaise som ryggade tillbaka.
Alec tog tag i hans krage på skjortan och tryckte upp honom mot väggen bakom.
-När jag är klar med dig får du vara glad om du lever.
-Alec, man får inte döda. Hördes Pansys skräckslagna röst i bakgrunden.
-Håll käften Pansy. Jag kommer inte döda honom. Bara nästan. Alec log ett snett leende och ryckte ner Blaise från väggen och slängde ner honom på golvet.
Alec satte sig gränsle över hans mage och riktade ett slag mot näsan. Igen hördes ett kank och blod forsade ut ur den brutna näsan.
-Aj din jävel. Blaise avbröts av ett antal slag emot ansiktet och mot revbenen.
Mitt i allt kände Alec två snabba och knappt kännbara klapp emot hans ben.
Slagen upphörde och Alec reste på sig.
-Så du fick nog ändå? Alec skrattade lite lätt och tittade ner på den nästan oigenkännliga Blaise som låg på golvet i en stor pöl av blod.
Några Slytherinare gick fram till Blaise och bar iväg på honom. Troligen till sjukhusflygeln.
-Wow. Goyle gick fram till Alec och klappade honom på ryggen.
-Jag trodde inte att du kunde slåss. I alla fall inte sådär.
Alec tittade först på blodpölen på golvet och sen på hans skjorta som var täckt med blod. Och inte hans eget, utan Blaises. Han kände sig i ansiktet och kände något klibbigt. Blod.
-Jag.. jag måste iväg. Alec stammade och trängde sig ut ifrån rummet och sprang iväg.
-Alec! En röst följde efter honom och ett par snabba steg.
Stegen kom närmare och snart var det något som omfamnade honom. Alec stannade och vände sig om för att titta på Draco som hade tårar i ögonen.
-Jag hade ingen aning. Förlåt mig Alec.
Alec nickade och kramade om Draco. Sen föll tårarna.

Jätte bra, älskar denna ff!