Ron tänker tillbaka

Du är BÄST !!!!

JA MEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEERRR

Jag tror nog att det bli 10 kapitel till om jag ska vara ärlig, trodde inte det först men nu har jag ungefär planlagt slutet i hjärnan så ungefär 10 kapitel till

Tack så mycket, här kommer ett till kapitel!

Kapitel 19 - Aldrig förlora en stark vänskap

Natten var mörk och kall. Ron vaknade plötsligt och satte sig spik rakt upp, han flåsade. Ännu en mardröm, tänkte han lugnt. Kläderna hade klibbats fast kring kroppen, han var svettig och utmattad. Någon hade burit in honom i tältet och bäddat ner honom, han hade två täcken över sig och puttade genast bort dom. Han krånglade sig ur kläderna så tyst han kunde och letade efter nya rena. Han hade bara ett par byxor och en tröja som var rena kvar, den rödbruna tröjan som han hoppats att han skulle slippa använda. Snabbt bytte han om och gick ut från tältet.

Det var skönt att komma ut till kylan, han var fortfarande varm. Där ute satt Harry, han hade gjort upp en eld men såg ut att frysa ändå. Harry vände sig nervöst om när han hörde fotsteg men blev lugn när han såg att det bara var Ron.

- Mår du bättre, frågade Harry och log emot Ron.
- Ja, mycket. sa Ron och kände sig mycket bättre. Men kände sig dock fortfarande ganska så trött men det var inget att gnälla över och han antog att alla var trötta så han sa inget om det.
- Bra, så vi kan fortsätta den här galna resan redan imorgon? frågade Harry och skrattade till. Ron gav honom ett flin tillbaka, det var skönt att skratta. Det var längesen, tänkte han.
- Ja, bäst vi gör det. svarade Ron och satte sig ner vid elden. Hela natten satt Harry och Ron där ute och pratade, skrattade och Ron tyckte det var konstigt att dom inte spenderat mer tid tillsammans. Visst dom brukade träffas och äta middag ibland som den kvällen när Hermione försvann men det blev inte så mycket mer än det. Han tänkte att efter hela den här resan så måste han försöka spendera mer tid med Harry, dom båda har tid så varför inte? Dom hade ju trots allt varit bästavänner så länge, han ville ju trots allt inte förlora sin starka vänskap med Harry.

Martin berättade nästa dag att han låtit männen sticka. Han sa att dom var gnällspikar, ofarliga utan sina trollstavar och inget visste dom heller så det var lika bra. Nu hade dom iallafall två extra trollstavar, tänkte Harry och packade ner dom i sin ryggsäck. Dom fortsatte redan tidigt nästa morgon, Ron traskade på och kände sig mycket bättre. Det blev mörkt tidigt på förmiddagen men med sina trollstavar lyste dom upp vägarna iallafall. Martin gick längst fram som vanligt, han hostade till då och då. Han verkade inte må speciellt bra men han gick vidare ändå utan att gnälla. Ron kom ihåg att Martin sa att han ville göra en sista god gärning innan han skulle dö så Martin räknade alltså med att dö under eller just efter den här resan. Den tanken fick Ron att känna sig illa till mods men han orkade inte tänka så just nu, det var redan nog mycket han hade att oroa sig för.

- Nu är det inte långt kvar, sa Martin och började gå snabbare och snabbare. Ron kämpade med att hinna med, han var vrålhungrig men det fanns ingen tid för fika rast.
- Ser ni? ropade Martin som nu var ganska långt före dom andra. Ron kisade lite med ögonen och försökte se vad Martin såg. Men allt han såg var sten, en stor sten mur. Men ju närmre dom kom så såg han att det inte var en vanlig sten mur. Det var något inskrivet. Något magiskt.

As bra!
Kolla in min novell Sarah. (=

I ♥ Your novel

Jättebra!!! MER!!! =)

Hoppas den är klar före mars

Mer

mer ♥