~~Hedviggs liv~~

Tack

En fråga bara i sjuan del 1 så dör Hedwig men i sjuan del 2 så är cho med? Annars så är det en av dom bästa ff jag läst!!!!!!!!!

Tack, jag tänkte inte riktigt på det, men jag ska skriva någonting när jag kommer dit som räddar sitvationen.
Svar till: Matilda Weasley

Fast det kan ju vara så att förstollningen bara flyger förbi och så blir hon medvetslös?

Ja, så skulle det kunna vara, och så vill inte Cho säga det till Harry!

BRAAAAA!!

När blir det mer??????????!!!!

Tack,

Kapitel 59
~LOVET~ [FORTSÄTTNING]

-Det är okej, Cho, viskade Joanne och satte sin kalla hand på min panna.
-Förlåt, vi borde aldrig åkt, fortsatte hon, inte efter vad som hänt.
-Ska vi åka hem? Frågade Carolle, mer som ett faktum inte en fråga.
Jag tänkte en stund och sedan inte helt övertygad nickade jag.

Det var en vecka sedan vi var i Frankrike, hur kunde jag tro att jag skulle klara det?
Jag skakade på fönstret.
Nu satt jag i Carolles rum hemma hos henne, hon visste att jag fortfarande sörjde och sa ingenting.

~

Carolle
När jag kom upp efter att hjälpt mamma med att städa undan maten satt hon där som vanligt och stirrade ut genom fönstret.
Jag suckade, det var ingen idé att prata med henne. Hon hade blivit så mycket känsligare efter Cedrics död.
Utan ett ord sa jag att vi borde lägga oss.
Hedwig, som jag kallade henne nu sa absolut ingenting.
Jag suckade åter en gång och lade mig i sängen.
Snart somnade jag, men jag visste att Hedwig skulle sitta kvar hela natten som hon gjort förut också.

På morgonen när jag vaknade verkade det vara ett förfärligt väder för regnet smattrade hårt mot fönstret.
Jag kollade mot fönstret, men Hedwig satt inte där.
Förundrat reste jag mig upp och tittade ut genom fönstret.
Min blick fastnade på en fläck svart brunt hår vid en buske.
-Å, Hedwig! Tjöt jag och joggade snabbt ner för trappan för att genast dra upp dörren och springa ut.

Irriterat gick jag fram till busken.
Hedwig satt där som jag hade trott.
-Hedwig?! Skrek jag och fick henne att resa sig upp.
Hon var lika blöt som dynga!
Jag drog in henne.
Hedwigs ansikte var alldeles rött och hennes svarta hår var i slingor som det alltid var när det var blött.
Hennes händer var iskalla.
Mamma, pappa, Felice och Deniz var inte där, jag tror dem var och handlade.

Desperat försökte jag värma hennes händer med mina egna.
''Tänk, Carolle, tänk!''
-Ehhm, Aguamenti, och sedan när vattnet kom skrek jag:
-Incendio! Precis som väntat blev vattnet varmt och sköljde över Hedwig.
Hon ryckte till och satte sig upp.
-Hedwig! Är du galen? Skrek jag.
Hedwig svarade inte istället sa hon.
-Förlåt,
Jag skakade på huvudet.
-Det är okej,

Suuuuuuuuuuuuuper bra!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!