Sjunde året på Hogwarts

Jag satte mig tvärt upp och försökte komma bort från skriken.
Dean tog min hand och jag ryckte till innan jag såg vem det var.
Snape kom fram till mig med en dryck.
- Du måste sova, sa Snape bestämt och räckte fram drycken.
Men jag skakade på huvudet och knep ihop munnnen.
- Sover du inte kommer du att däcka ihop, vi hittade ju er medvetslösa, sa Snape enträget och jag såg mig om och såg Cara ligga bredvid mej.
- Hur är det med henne?, undrade jag men Snape sa inget utan öppnade min mun och tvingade i mej drycken.
- Du måste sova, sa han vänligt och Dean tog min hand.
Jag slöt ögonen och sjönk ner i sängen och föll ner i en härlig drömmlös sömn.

Jag stod på en båt och tittade på Azkaban med Grårygg och Scabbers
"välkommen hem" sa Scabbior roat och jag försökte fly men Grårugg höll fast mig
"stå still annars blir du hundmat" skrattade han och jag stelnade till och jag såg hur vi kom närmare och närmare ön och vi steg sen av båten och gick genom fängelset till en cell
"känn dig som hemma" skratade Scabbior och låste och jag sökte efter en utväg men hittade ingen. Snart öppnades dörren och Scabbior kom in tätt följd av mina vänner
"de ville säga hej" skrattade han och de höjde stavarna och kastade Crucio över mig och jag vred mi av smärta och de skrattade allihop och tillslut vaknade jag av att någon rörde mi och jag ryckte till och skrek till
"det är ingen fara" sa Draco
"jag klarar inte av det här. Kan ni inte bara döda mig?" frågade jag dem och tårarna rann

Jag vaknade av att den klämde min hand.
- Aj, vad gör du?, sa jag argt och han nickade åt Cara.
Hon satt och grät och bad om att vi skulle döda henne
Jag reste mej trött upp och satte mig vid henne.
Jag tog hennes hand och kramade den mjukt.
- Det tillåter jag inte att någon gör, jag sa att om du tänkte skada eller döda dig själv så tänker jag hindra dej.
Så om nån tänker döda mig så är de tvungen att döda mej först, och vill du det så är det bara att be dem, sa jag vänligt och såg på henne.
- Vi tänker alla här hjälpa dig egenom det här, och ingen här kommer att svika dej, så ta det lungt.
De kan inte få tag i dej hur de än försöker, jag har skyddat dej från Scabbior en gång och jag tänker göra det igen om de kommer det kan jag försäkra, sa jag vänligt och lutade mig mot väggen.
- Så lägg av med det där om att vi ska döda dej va?, sa jag medans jag vilade mig mot väggen och såg stadigt på henne.

Jag vände mig mot Laura
"men de slutar ju inte" sa jag skrämt dolde ansiketet med händerna
"du kommer ta dig igenom det här. Precis som Laura sa så hjälper vi dig" sa Draco
"ni kan ju inte hjälpa mig! Jag orkar inte med det här" sa jag skrämt och Draco tog mina händer
"du klarar det! Jag har känt dig sen du var elva och du har klarat dig igenom allt utan problem och du kommer klara dig igenom det här med" sa han och kramade mina händer
"men jag vet inte vad som är verkligt och jag orkar inte med att höras deras skratt i mitt huvud sa jag och drog mig loss och ställde mig framför fönstret och stirrade ut innan jag satte mig på golvet och slog armarna och knäna och gungade fram och tillbaka. Jag vill bara fp tyst på allt och skakade på huvudet
"det är okej du klarar det här" sa Severus mjukt
"nej det gör jag inte! Måste ni alla tro att jag klarar allt? Kan jag bara inte få göra slut på plågorna" sa jag förskräckt
"nej det får du inte" sa Draco och satte sig bredvid mig
"varför inte? Det är inte ni som plågas! Ni förstår inte. Jag blir galen av det här! Jag klarar inte mer" skrek jag
"nej du är slut" sa Scabbior
"det har hon varit länge. Lika bra att hoppa ut genom fönstret" sa Grårygg
"ut ur mitt huvud" skrek jag och böjde det mot knäna så jag inte såg något
"vi kanske ska fråga Dumbledore, han kanske vet någon bot" sa Snape
"och du tror den idioten vill hjälpa henne?" fnös min far
"ja jag tror det, han hade inget i mot henne. Vad du än må säga så var han en utmärkt trollkarl" sa Severus och min far fnös
"jag vet. Jag fråga du tokstålle" sa min far och Severus gick ut till det yttre rummet
"vi behöver din hjälp Dumbledore" började Severus och berättade vad som hänt och sa sedan "vet du något sätt vi kan hjälpa henne?"

Dumbledore såg granskande ner på Snapeoch kliade sin krokiga näsa.
Sedan gav han Snape ett srjuveraktigt leende knäppte händerna och la dom på magen och skrockade gott försig själv.
- Vad skrattar du åt?, sa Snape en aningen irriterat.
- Det finns något klockt mugglarna gör som jag vet att fungerar, skrockade Dumbledore.
- Och det är att möta det man är rädd för, sa Dumbledore vist.
- Ska vi ta henne tillbaka till Azkaban, sa Snape förvånat och Dumbledore nickade.
- Fast denna gång ska det vara ombytta roller, Scabbior och Grårygg ska vara inlåsta i cellen men inte hon.
Hon ska göra det som de gjorde, och ni alla måste hjälpa henne, sa Dumbledore, gäspade och föll åter in i sömn.
Snape muttrade för sig själv och gick in till oss för att berätta vad Dumbledore hade sagt och jag nickade långsamt.
- Ja det kan fungera, jag har sett på TV hur de botar räddslor så, sa jag och såg på de andra vad de tyckte om förslaget.

"tror det verkligen funkar?" sa Draco tveksamt och jag lyssnade på ett halvt öra
"Jag är också lite tveksam till det" sa min far "är du säker på det Severus? Jag menar tror du verkligen gubben vill hjälpa henne?"
"ja det tror jag. Som sagt så hade han inget i mot henne" sa Severus
"Cara älskling" sa Draco mjukt och jag slutade gunga fram och tillbaka "du hörde eller hur"
Jag nickade
"men jag vill inte tillbaka dit och jag vill inte möta Scabbior eller Grårygg" sa jag och skakade på huvudet
"du kan väll försöka" sa Draco mjukt
"nej! Jag vågar inte" sa jag skrämt och stirrade på dem
"klart du vågar. Du vågar ju allt" sa Dean
"nej jag gör inte det. Kan ni inte förstå det! Jag är bara männsklig" sa jag skrämt
"ta det lugnt. Vi är med dig hela tiden. Eller hur?" sa Draco och höll om mig och tittade på de andra

Jag såg allvarligt på Dean, och han förstod att han skulle hålla tyst om vad Cara vågar eller inte vågar.
Jag vände mig sedan om till Draco.
- Självklart följer jag med, sa jag lätt även om jag var rädd att komma tillbaka och se allt, men det var väll å andra sidan bra för mig med, tänkte jag fundersamt och såg på Dean.
- Jag följer med om du gör det, sa han och såg på mej.
- Du har en egen vilja det vet du, vill du inte så är det ingen som klandrar dig, sa jag alvarligt och såg på honom.
- Jo, jag vill, sa han övertygande och jag nickade.
Severus och Voldemort bara nickade instämande, självklart skulle de med
- Ja, ska vi åka då?, eller krävs det nå förberedelser?, Är Scabbior och Grårygg där?, Ska jag klä ut mig till dödsätare?, det är mycket roligare att vara det när jag är där, sa jag och ställde mig upp och såg på de andra.
Jag ville få det gjort, jag ville att Cara skulle bli mer sitt vanliga jag.

Jag tappade bort mig när Laura började prata
"ta det lungt Laura" skrattade Draco lite och vi vände oss sen mot min far
"Scabbior och Grårygg är nere i fängelsehålorna på skolan och om du nu vill leka dödsätare så gör det" sa min far trött
"hur ska vi få dem till fängelset då?" frågade Dean
"ja om det här lyckas måste Cara övermanna dem" sa Severus och jag stirrade på dem
"men vågar inte träffa dem! Kan ni inte bara ta dem till fängelset och jag bara vrider om nyckeln till dörren?" sa jag
"ledsen Cara" sa Sev
"de vill inte hjälpa dig" sa Scabbior
"nej i så fall hade de redan gjort det" sa Grårygg
"sluta! Låt mi vara" skrek jag och slog händerna för öronen och Draco la en arm runt midjan på mig och drog mig till sig och la den andra över ryggen
"det är okej. Vi är med dig hela tiden" sa han mjukt och jag nickade
"så om Laura nu har bestämt sig om hon ska leka dödsätare eller inte kan vi väll gå" sa Severus
"jag kan ge dig ett riktigt märke om du tycker det är så kul" sa min far allvarligt och gav henne en vass blick

Jag ryggade tillbaka för Voldemorts blick.
- Sällan, det tänker jag aldrig bli, sa jag surt och såg på de andra.
- Jag mena bara att det är skönt att vara den som de har respekt för istället för den som de tycker är dålig, sa jag och ryckte på axlarna.
- Nej, ska vi gå då?, sa jag och såg på de andra.

Min far bara fnös och jag sa inget
"jag förstår vad du menar" sa Dean och de tittade på mig
"ja jag verkar ju inte ha så mycket val" sa jag lite skrämt och Draco tog min hand och vi lämnade rummet och började gå ner mot fängelsehålorna och eleverna flydde när de såg min far och gav mig hatiska blickar
"måste de stirra så på mig?" sa jag förskräckt och Draco la en skyddande arm runt min midja
"de stirrar för att du är så snygg" sa han charmigt och jag försökte le men ju närmare fängelsehålan vi kom deste mer ville jag springa åt andra hållet. Vi gick ner till fängelsehålorna. Min far öppnade dörren och Scabbior och Grårygg satt i varsit hörn och bugade genast när han kom in och tittade sedan på mig och log elakt och sedan på varandra
"och hur mår var härskarinna?" sa Scabbior elakt
"jag hoppas du inte...hör röster" sa Grårygg och skrattade och jag slog genast händerna för öronen och blundade
"varför försöker du ens?" sa Scabbior i mitt huvud
"ja du klarar ändå inget" fortsatte Grårygg och hans röst ekade i huvudet
"sluta låt mig vara" skrek jag och backade ut ur rummet och jag hörde min far tortera dem och jag ryckte till och kröp ihop i ett hörn. Draco kom ut och satte sig bredvid mig och jag skrek till när han rörde mig
"ta den tid du behöver" sa han mjukt
"jag vet inte om jag kan? Vad ska jag göra?" sa jag skrämt och la huvudet mo hans bröst