In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg upp och torkade bort tårarna.
"Åh sjlvklart Ivan. Jag är bara lite trött men jag kan spela för er." Hon log.
"Välj om du vill höra glad eller sorgesamt." Hon log mot honom igen och nickade mot en fåtölj.

Ivan följde hennes blick och upptäckte fåtöljen för att gå fram och sedan sätta sig ner i den. Han pustade ut och vilade blicken på henne igen. Glad eller sorgsen? Han hade hoppats att hon kunde välja. Men han hade inte lust att ta den tiden så istället öppnade han munnen för att svara henne. "Spela en glad melodi.", sa han och lät en aning trött.
Det kanske heller inte var så konstigt, han hade ju skrivit de där breven så länge och fokuserat sig så. Det skulle bli skönt att få lyssna på de vackra tonerna av Alices spel.

"Okej." Hon började spela och fingrarna dansade över tangenterna. Melodin var glad men en aning långsam. Som om hon tänkte för mycket vilken ton hon skulle ta.
När hon var klar såg hon upp.
"Jag fryser så. Skulle jag få en brasa kanske?"

Ivan hade slutit ögonen när Alice spelade på pianot. Det var vackert, kändes eftertänksamt. Men det kändes som hennes, att hon spelade från hjärtat.
Han öppnade ögonen när hon spelat den sista tonen och såg på henne. Han konstaterade tyst för sig själv att hon inte verkade särskilt glad själv. Men hennes ord gav kanske en förklaring.
"Givetvis, det ordnar de åt dig."
Ivan vinkade in en av tjänarna som passerat förbi rummet och upptäckt Alice med sin lord i sällskapet. Ivan talade om för tjänaren att tända i spisen och tjänaren gick iväg för att göra som hon blivit tillsagd. "Något annat, Alice? Är du hungrig? Jag bad köket att komma med mat åt dig, gjorde de det?"

Hon tog en filt och lade den om sina axlar och skakade på huvudet.
"De har inte varit här än min lord." Hon reste sig och gick med hasande steg mot dörren.
"Ska jag återvända till min kammare?" Hon synade honom.

"Gör så, Alice.", sa han när han förstod att hon var trött och kanske helst ville vara ifred. "Jag ser till att tjänarna kommer med mat åt dig.", sa han och såg efter henne när han reste sig från fåtöljen. Han bestämde sig för att gå därifrån, kanske till Isabelle eller någon annanstans.

"Vill du hjälpa mig? Jag känner att benen vill vika sig." Hon höll ut sin arm mot honom och såg bedjande på honom och svalde hårt.
"Lord Ivan jag har haft drömmar om monster. Jag sover sämre om kvällarna."

Ivan hejdade sig vid dörröppningen och snorde runt för att se åt hennes håll. "Hm?" Men så förstod han vad hon hade bett honom om. Han nickade då och gick fram till henne för att stanna en bit ifrån henne. Han var osäker ifall hon testade honom, hon hade ju inte velat att ha att göra med honom tidigare.
Ivan drog på mungiporna i ett litet leende och nickade då. "Javisst.", sa han och lyfte upp henne lätt i sina armar för att gå in med henne till hennes kammare. Han satte ner henne på sängen när de kommit in. "Sådär, det kanske känns bättre?"

En rodnad spred sig när han hade lyft upp henne och gav ifrån sig ett litet pip men protesterade inte. När hon satt på sängen nickade hon bara och såg upp på honom med ett leende.
"Det är bättre. Jag trodde ni skulle leda mig bara."Hon sparkade av sig de platta skorna och drog upp fötterna i sängen och såg på honom.
"Jag lovar att bli bättre. Kanske lite piggare så vi kan spela schack tillsammans igen. Du saknar det väl?"

"Jag tänkte att det var bäst, eftersom dina ben.. kanske skulle vika sig?" Ivan harklade sig och backade ett steg för att sedan lägga händerna bakom sin rygg. Han flackade med blicken innan han lät den landa på Alice igen. Lite osäker på situationen. Han samlade sig. "Jag ser till att de kommer med mat till dig. Du borde vara hungrig. Och ja.. det vore kul att få spela schack med dig igen." Han drog påtvingat på sina läppar i ett leende och nickade sedan för att vända sig om och gå ut från rummet.