prs yehet & kkaebsong

Visserligen är det en komplimang, att Zihao tycker hur allt han gör är perfekt.. dock kan Joshua inte godkänna det, han har gjort väldigt mycket fel.
"Sluta vara så bekväm, då," mumlar artonåringen och grimaserar lätt till när Zihao rullar över honom, ovanpå den nätta kroppen. Han är inte särskilt tung, det är mer så att Joshua är väldigt svag. Dumma muskler. Försiktigt låter han en hand glida upp mot sin panna, känner hur blåmärket och bulan svider av den enkla beröringen. "Jag måste se hemsk ut i det här.."

Försiktigt drog Zihao med några fingrar över blåmärket. Jo, det var hemskt att den andre gjort så mot sig själv men det betydde inte att han såg hemsk ut. Det gjorde Joshua helt enkelt aldrig i nittonåringens ögon.
”Nej, men jag tycker defintivt att du borde sluta banka huvudet i golvet, det är inte hälsosamt”, mumlade han och pressade varsamt de smala läpparna mot den lätt blåa huden. ”Och skyll inte på mig, det var faktiskt du som ville ha mig i sängen. Så det så.”

Nej, det är inte det minsta hälsosamt, hur hade Joshua egentligen tänkt? Antagligen hade han varit alldeles desperat.
"Hmh, tror det blir svårt. Är helt beroende utav det." skämtar artonåringen med ett magert leende, känner värmen sprida när den andres läppar kommer i kontakt med huden. "Jo, jag skyller på dig. Hur hade jag kunnat veta att du fortfarande är så bekväm att ha huvudet på?"

”Men lägg ner”, knotade Zihao och slog löst till Joshuas kinder med en butter min. ”Om du nu är så beroende av det kan du slå huvudet på mig istället, jag är i alla fall bra mycket mjukare än golvet”, föreslog han och log blekt. Det kanske inte var hälsosamt trots att han slog huvudet mot nittonåringen, men det var åtminstone bra mycket bättre än golvet. Leendet på de smala läpparna växte sig därefter större. ”Hm, kanske för att jag ser precis likadan ut som jag gjorde för två år sedan? Måste dock erkänna att jag tycker att jag ser ännu bättre ut, eller vad tycker du?” Frågade han med ett leende som nu mer vidliknade ett flin.

"Jag skämtar med dig," försäkrar Joshua, nej det är underligt hur han låtit sina känslor styra honom den där kvällen. Det verkar som att hjärnan lagt ner och tyckt att den arbetat för mycket, och därefter tillåter kroppen sig själv att banka huvudet i golvet. Mycket underligt, faktiskt. Artonåringen granskar den äldre upp och ner efter hans ord, ett litet leende smyger sig upp över läpparna och han rycker på axlarna. "Du ser alltid bra ut Zihao, det gjorde du för två år sedan också."

De smala händerna letade sig fram till Joshuas kinder där de stannade till. Med ett snett leende skakade han på huvudet. Nej, han såg verkligen inte alltid bra ut, inte på samma sätt som artonåringen gjorde.
”Där har du fel dock, det finns defintivt stunder då jag ser ut som ren skit, för att inte tala om mina pälsiga stunder”, mumlade han och lutade sig lite närmare den andre. Jösses, det var verkligen inte lätt att hålla avstånd. ”Du ser däremot alltid bra ut..jag menar titta bara på de här kinderna”, fortsatte han och nypte tag i de puffiga kinderna.

Joshua höjer på ögonbrynen åt den äldre, som sagt.. de två kommer aldrig kunna komma överens om detta.
"Jag tycker att du ser bra ut hela tiden." rättar artonåringen, kvider till när Zihao nyper honom i kinderna. "Jag tycker att jag har stunder där jag ser ut som ren skit, som igår när jag grät så mycket.. eller nu med det här dumma såret. Vi kan komma överens om att vi tycker helt olika, eller hur?" Jo, nittonåringen tycker att Joshua ser bra ut hela tiden, och vise versa. "Du.. jag kom och tänka på dina vänner, vill du att vi skickar en uggla till dem också? De vill verkligen träffa dig igen."

Det retsamma leendet på de smala läpparna bleknade lite. Jo, det där första kunde de nog komma överens om. Däremot blev han nästintill kall inombords när Joshua nämnde vännerna. Jayden, Anthony och Andrew..kom de ens ihåg nittonåringen?
”Tror du verkligen att de vill ha någon kontakt med mig? Och om de nu vill ha det så är det troligen bara för att skälla på mig”, mumlade han och släppte med ens de puffiga kinderna. Med ett stön gömde Zihao ansiktet i den andres bröstkorg. ”Tänk om de hatar mig..vilken dum fråga, det är väl självklart att de hatar mig..”

Artonåringen tystnar när han läser av den äldres ansiktsuttryck, tror han verkligen ens på sina egna ord?
"Skämtar du med mig?" frågar Joshua och sätter sig upp för att kunna se Zihao skarpt i ögonen. "Klart de inte hatar dig, de har varit lika oroliga som oss." försäkrar artonåringen och sjunker ner på madrassen i sängen, nej han har inte konverserat ett endaste dugg med Zihaos vänner. De påminde honom alldeles för mycket om den föredetta pojkvännen för att han skulle klara av det..

Trots att det Joshua sa säkert var sant, kunde han inte banka in det i huvudet. Nej, vännerna hatade honom defintivt, intalade nittonåringen sig själv.
”Hur vet du det då? Har du pratat med dem eller?” Undrade Zihao misstänksamt, trots att den skarpa blicken nästan lyckats övertala honom. Han pillade förstrött med den andres tröja och putade med läpparna, såg ut lite som ett missnöjt barn. Nej, han ville mycket riktigt inte ta kontakt med kamraterna igen, även om han verkligen saknade dem. Speciellt Andrew, hans bästavän som alltid funnits där i vått och torrt.