De utvalda

Ethan log. "Då gör vi det, vi kan ta med oss mat och Simon". Hans son skulle nog gilla att var i skogen...
"Åh juste!" sa Ann plötsligt och reste sig och försvann in i ett rum. Hon kom tillbaka efter en stund och höll i något som liknade en sele. "Ni kan sätta på er den här" förklarade hon. "Och sätta Simon i den, då kan ni ta med honom då ni jobbar om ni vill".

"Det kan vi, kommer bli så mysigt." sa Eletha glatt, nu på mycket bättre humör och såg sedan på Ann då hon kom tillbaka.
"Åh, Ann den är underbar, tack." säger Eletha överväldigad och kramar om henne, först hårt innan hon mins sin styrka och släpper på taget.

Hans småbröder hade nu lyckats få upp Simon i sina famnar tillsammans. Lyckligtvis såg Ethan att de höll honom rätt.
Ann tappade andan då Eletha först kramade om henne. "Det är ingenting lilla vän" log hon en aning ansträngt och klappade henne på ryggen. Hon drog ett andetag då hon släppte lite på greppet.
Ethan klev upp och satte sig ner på golvet bredvid sina bröder och Simon istället

"Förlåt." sa Eletha ursäktande, "Ibland tänker jag inte på min styrka. Eller mer hur mycket människor klarar av." säger hon ursäktande, ibland var det svårt att anpassa sig.
"Jo, det är jättemycket, att ni bryr er så, hjälper, som en familj." sa Eletha och hon menade det, hon hade aldrig tillhört en förr.

Ann log lite. "Det gör inget, du kom ju på det själv". Leendet blev mjukare. "Vi är en familj kära du, du kommer alltid vara i den". Hon släppte henne och gick fram till Simon och hennes egna pojkar. "Vad håller ni på med här då?".

Orden som Ann sa värmde och betydde mer än vad Eletha någonsin skulle kunna utrycka i ord. Men hon log bara även om hon grät glädjetårar inombords, hon älskade dem så.

Ethan hade nu Simon i sin famn och hans bröder lekte med varandra istället. Han gungade Simon i sin famn så att han jollrade. "Titta, här kommer farmor" log Ethan glatt.

"Kom." sa Eletha till hans småbröder och tog dem i varsin hand. "Ni ville hälsa på hästarna och sköta dem, inte sant? Jag tänkte gå dit nu." sa hon glatt.

Hans bröder nickade ivrigt och log stort. "Ja!". De älskade djur!
Ethan log större. "Gör det ni, om jag inte är här när ni kommer tillbaka så är det för att jag går hem med Simon".

Eletha nickade och sa hej då, sedan gick de mot hagen där de hade hästarna nu när det var varmt och hon lyfte dem över staketet.