prs yehet & kkaebsong

Kanske det inte är lika optimalt att börja färga håret nu, det första de gör. Dock kan det bli intressant och roligt beroende på slutresultatet, men Joshua är alldeles för det för att satsa.
"Det förstår jag," svarat han lugnt och börjar återigen att måla slå cirklar över den andres tröja med fingrarna. "Men det är bara du som kan bestämma det."

”Jovisst, men ändå”, mumlade Zihao och suckade. ”Du då? Du har inte funderat på att skaffa dig en tatuering?” Frågade han därefter nyfiket och sneglade ner mot Joshuas fingrar, som ritade små cirklar över tröjans tyg på överarmen. Någonstans djupt ner bland minnena kunde han nästan svära på att den yngre gjort precis samma sak några år tillbaka, men att det varit hjärtan istället för cirklar. Nittonåringen föredrog defintivt hjärtan över cirklar, men nu när de inte var i ett förhållande längre, kanske något sådant inte var passande direkt.

Med en lätt grimas ruskar Joshua på huvudet. Det där med att tatuera in något på sin kropp som sedan kommer kosta en förmögenhet att ta bort, har aldrig lockat Joshua.
"Jag är alldeles för feg för det, tyvärr. " svarar han. Visserligen älskar han hur tatueringar ser ut, meningen bakom dem och de är ofta väldigt vackra. Men på honom? Nej han kan inte se det framför sig. "Kanske om jag verkligen hittar något jag vill ha, och som har en mening, men alla tatuerare gör inte originalbilden rättvisa."

Det där var ju sant, men samtidigt ville Zihao verkligen ha någonting permanent, typ som en symbol så att säga.
”Jag vet..” började han fundersamt samtidigt som blicken gled upp mot taket. ”Får se till att hitta någon som är riktigt skicklig antar jag”, konstaterade han efter en stunds tystnad. ”På tal om den där originalbilden, du har inte lust att hjälpa mig med den? Du är ju ett geni när det kommer till att rita.” För en gång skull hade nittonåringen faktiskt kommit med en idé som han själv tyckte var utmärkt.

Joshua blinkar dumt ett par gånger med rynkade ögonbryn, blicken fäst på nittonåringen. Rita originalbilden? Visserligen skulle det vara roligt, att få till den.. Men det är rätt mycket press, tänk om Zihao ångrar sig efter ett tag?
"Jag skulle absolut kunna göra det," börjar artonåringen och nickar lätt. "Bara du är säker på vad du vill göra, och om du tycker att min ritning är hemsk men inte vill såra mig, så får du ta mig fan göra det iallafall."

”Vi vet ju båda två hur värdelös jag är på att hålla löften, men just det löftet ska jag nog kunna göra det med”, sade Zihao och vände blicken mot Joshua igen. Han skrattade kort till och skakade sedan på huvudet, med ett leende lekandes på läpparna. ”Men allting du ritar brukar ju vara perfekt, så det där löftet kommer nog bara bli en formalitet”, fortsatte han och slingrade både ben och armar omkring den andre. Nu var han där igen, påträngande och obetänksam. Suck.

När den äldre sedan slingrar både armarna och benen runt den nätta kroppen kan Joshua inte undgå att bli förvånad. Artonåringen lägger sina armar om Zihaos nacke och begraver ansiktet i hans nacke.
"Om jag inte ritar perfekt nu kommer jag ju få skuldkänslor." Påpekar han med en lätt gäspning medan katterna rör sig över sängen upp mo5 de två jättarna. "Men tack, jag kan nog fixa något om du berättar vad du vill ha."

Då Joshua inte drog sig undan, utan snarare motsatsen, kunde Zihao inte låta bli att le brett. Vad höll de på med egentligen? Vad gick deras relation ens ut på för tillfället? Allting var så förvirrat att han knappt orkade tänka på det.
”Äsch då, du vet mycket väl att jag tycker att allt du gör är perfekt”, muttrade nittonåringen och himlade lite med ögonen. ”Du skulle kunna dra ett streck på ett papper och jag skulle fortfarande tycka att det var det finaste jag någonsin sett.”

Nej, Joshua kan verkligen inte undgå att skratta lätt åt den äldres ord. Det är rätt farligt att Zihao tycker att allt artonåringen gör är perfekt" för så är det verkligen inte.
"Jag tänker inte låta dig tatuera ett simpelt streck." Påpekar han och skakar på huvudet. Även om artonåringen inte kan bestämma det åt Zihao, då han måste bestämma helt själv, så skulle det förvåna honom. "Du borde inte tänka så om mig, Zihao."

”Jag vet..men jag kan inte sluta, det sitter liksom fastklistrat i hjärnan på mig”, gnällde nittonåringen och rullade över Joshua, så att han låg ovanpå honom. ”Det är ungefär samma princip som att du inte borde känna dig så jävla bekväm med mig som du gör”, påpekade Zihao och nickade kort. Nej, artonåringen borde verkligen inte dela säng med den äldre, inte ens vistas i samma hus egentligen. Inte efter all skit som han gjort under de sju åren de känt varandra. Sju år? Nja, rent tekniskt sett så, men de hade väl egentligen bara känt varandra på riktigt i tre år.