wolfy & rollspelare prs

Jonathan såg på henne en lång stund, hade en mental diskussion med sig själv ifall han skulle göra henne till viljes eller inte.
”Okej då,” svarade han lite motvilligt, var verkligen inte säker på om det var en bra idé med tanke på riskerna men han kunde alltid använda tankekontroll vid ett senare skede om han ansåg det vara nödvändigt, ”men det är bara ett bett och kommer inte bli en vana. Okej?”

”Jaa.” Log hon och kysste honom ivrigt, älskade verkligen att få som hon ville. Hon la sedan huvudet på sned och la armarna om hans nacke.

”Jag menar allvar Cleo. Det här är en en gångs grej och ska inte upprepas.” Han gav henne en lite bister blick innan han sänkte ansiktet mot hennes hals, blottade tänderna och lät dem sjunka genom den tunna huden vid halsen. Han smakade på hennes blod, det var himmelskt men samtidigt så fel och bara något ögonblick senare drog han sig undan.

Cleo nickade lite och slöt ögonen, visste inte ens hur hon skulle förbereda sig mentalt men det behövdes inte alls. Bettet gjorde ont i någon kort sekund innan det blev skönt och ett litet stön lämnade hennes läppar. Hon kollade på honom med stora ögon och kysste honom mjukt när han drog sig undan.

Han förde sina fingrar till hennes hals för att hela såret, skakade sedan på huvudet och försvann tyst muttrande för sig själv in till badrummet. Han var inte alls glad över att han så lätt gått med på det, det gick emot alla hans regler att ha bitit henne trots att han skulle kunna få henne att glömma.

Cleo rynkade på pannan och såg efter honom. Hon svalde hårt och tvekade lite innan hon började klä på sig, hon blev alltid så osäker på sig själv när han inte sa något. Hon tvekade lite innan hon tyst gick ut från hans rum, tänkte åka hem då det inte alls kändes som att han ville vara med henne.

Trots att han hörde henne lämna rummet gick han inte efter, tog istället en dusch innan han klädde på sig och satte sig ner på sängkanten igen. Egentligen borde det inte vara en så big deal, men det irriterade honom att Cleo inte verkade förstå exakt vad bara ett bett kunde leda till. Det fanns drogliknande endorfiner i salivet som i kontakt med en människas blod gav offret i fråga en stark känsla av välbehag. Just därför fanns det många frivilliga utfodrare, de fick ut något av det på samma sätt som vampyrerna.

Cleo letade upp en beskyddare och bad den skjutsa hem henne, hon ville bara hem. Hon var otroligt nära på att gråta men lyckades hålla sig lite längre än förväntat. Hon satte sig i bilen och kliade sig i nacken, ångrade att hon ens tagit upp bett då hon inte alls ville att han skulle ha reagerat sådär.

Han knät frustrerat nävarna och såg sig ilsket om i rummet, hade god lust att ha sönder något men lyckades behärska sig. Han gick efter en stund ner till vardagsrummet och hällde upp lite whiskey åt sig i ett glas, sjönk sedan ner i en fåtölj.

Cleo fick skjuts hem och tackade beskyddaren innan hon skyndade upp till sitt rum, brast ut i tårar där. Hon tvekade länge innan hon stängde av sin mobil. Hon behövde en dag för sig själv, för att gråta ut all osäkerhet i henne.