Skriva av sig-tråden

^ Men Frida, det är seriöst "bara" att säga till. Sätt din säkerhet/trygghet och lugn före någon mysfaktor andra önskar att ha. Om det är människor som bryr sig om dig, så kommer de acceptera och respektera det. Bara säg sanningen så är jag säker att de förstår. ♥

trevor Om du känner dig besvärlig när du säger till så kan du ju "råka" släcka ljusen Om någon envisas med att tända dom igen så får du väl råka släcka en gång till! Ett litet oseriöst tips från en uttråkad Jen

Har du sökt hjälp för det där?

^ Varför ska hon söka hjälp för det där? Jag känner ganska många som är rädda för att ha stearinljus hemma, det är ganska vanligt.

childhoodlight
Tack och kram osv, ska försöka våga säga åt dem så det inte slutar med en panikattack osv. ♥

expelliarmus
Hahaha. ♥ Oseriöshet behövs det mer av. Fast ironiskt nog så tycker jag det är läskigt att släcka ljus också, hah....

yvja
Nej, det har jag inte, för jag har inte känt att det har behövts förrut. Jag var jätterädd när jag var mindre, sen gick det över, men det börjar komma tillbaks och bli värre. Så jag funderar på att göra det om det utvecklas mer.

det här kommer bli väldigt fel, men jag måste få ur mig lite av ilskan i text
det i denna text är riktade till min fantastiskt snälla klass IQ befriade klass

VARNING! EJ LÄMPLIGT FÖR BARN UNDER 13 ÅR

^ Oj, det var riktigt hårda ord.

Hm. Först och främst rekommenderar jag att inte uppmana folk att dö - även om du är arg är det ingen riktig vettig och bra sak att göra. För det andra, precis som att du inte vill att folk ska hoppa på dig för den du är, och för vad du står för, så bör inte du kränka andra för hur de skriver. Det ligger exakt på samma nivå, för det är förnedrande och dumt.

Jag förstår att det är frustrerande, absolut! Jag föreslår att du pratar med en lärare eller rektorn på skolan, eller kanske en kurator, så att de kan prata med din klasskamrater. Det är inte okej det de håller på med, och det är dumt om de kastar ord på dig på det sättet. Däremot bör du själv tänka på att inte sjunka till deras nivå.

För att få ett stopp för det bör du helt enkelt prata med en vuxen på skolan så att de kan ta tag i det! Good luck!

tack
ska försöka att inte sjunka till deras nivå igen
jag har bara ett litet problem
detta händer framför lärarnas, alla vuxnas ögon, näsa, öron (hur som helst) dom ser inte det
en gång när jag skulle förklara varför jag inte ville med på bio med klassen
(ok, jag valde fel ord)
så blev läraren sur för vad jag sa
hon har missat allt dom har sagt till mig, som har kränkt mig, får mig att må dåligt

men tack

Det är en sak att vara rädd för att ha stearinljus hemma och en annan sak att vara så rädd för att ha stearinljus tända att det faktiskt förstör för en själv. Det finns bot mot fobier och människor skall inte behöva vara rädda i onödan om de inte vill.

trevor - Du kan ju prata med någon om det i alla fall, en förälder eller en skolsköterska/kurator eller något sådant. Det verkar jobbigt att vara så rädd för någonting (jag älskar också julen och tända ljus är ju en stor del av det!) Lycka till!

Idag var jag på bra humör, mitt "gäng" i skolan består av 5 personer, en av dom var hos doktorn under två lektioner och det är hon som brukar vara taskig mot mig. Jag slapp henne och var "med" i gänget igen, skrattade och hade inte den där klumpen i magen.
Sen på lektionen förändrades allt på två sekunder. M (den taskigaste) och E (en i "gänget" snackade, jag frågade vad som sa, så sa M att hon inte ville säga. Då kom AR (en kille i min klass) och frågade va det va, då sa E&M att det va "tjejsnack", så sa jag lite halvseriöst, "aha, men det är därför jag inte får va med då?", AR började skratta och jag med fast av skaduglädje, kände att jag fick in budskapet, att jag alltid var utanför och var lite halv-glad för att jag hade fått fast dom...
Sen gick jag och satte mig, så kollade jag på dom och DÅ kom det, på en halv sekund fick jag jätteont i magen, skakade för att jag frös (fast jag hade på mig jeans, linne, tjock hoodie och jeansväst) men svettades samtidigt. PANG var det verkligen, och jag hade tillbaka den där knuten i magen som ibland gör så GALET ont. Både fysiskt och psykiskt hade jag jätteont. Och det kom på en halv sekund.
Nu när jag kom hem så var knuten mindre, jag kunde se bortanför övädret som hänger över mig.
Då kom pappa hem och var jättesnäll och glad, han föreslog att vi skulle till Sardinien och rida. Jag blev irriterad (utan någon anledning egentligen) och sa att jag inte orkade, att jag höll på att stressa ihjäl mig över skolan och inte hann träffa mina kompisar. Då kom han in hit till soffan och satte sig bredvid mig och sa:
- Men om du är så stressad,
Sen avbröt jag honom för jag visste precis vad han skulle säga. Varför jag satt med datorn.
Jag sa till honom precis som det är, att han ska sluta säga så för det får mig att må så 98ubhjio90 dåligt, jag känner mig mycket sämre än jag är.
Sen gick han iväg och nu har jag jättedåligt samvete över att jag var så taskig fast han var jättesnäll från början.

Tack om du läste.