De utvalda

Ethans grepp om Eletha blev hårdare. Hans mor tystnade igen. "Ethan, kan vi få hålla Simon?" frågade plötsligt en av hans bröder och på så vis bröt spänningen. Ethan log. "Om Simon vill det".

"Vill du det?" frågade Eletha Simon med mjuk röst, inte för att han svarade men ändå och satte ner honom på golvet så bröderna kunde leka med honom.
"Lek med dina farbröder du." log Eletha och undvek fortfarande Anns genomträngande blickar.

Ethans bröder skyndade glatt fram och satte sig bredvid Simon och försökte leka med honom.
Ethan log han med. "Jag är glad att vi är fria" sa han sedan som något svar på hans mors blickar.

"Mmm, jag med. Det var ett rent helvette på slottet, som att man längtade till uppdragen fast de också var hemska." sa Eletha och kramade om Ethan, hon gömde sitt ansikte vid hans hals och ville inte mer tänka på det.

Ethan nickade. Han drog henne närmare sig och kysste hennes hjässa ömt. "Men det är över, och vi har en underbar liten son som aldrig kommer få uppleva det". Simon jollrade. Han vände huvudet mot sonen och såg att hans bröder roade honom med roliga grimaser.

"Tänk om de fångar oss? Då tar de Simon, tänk om vi inte blir dödade utan fast igen. Och alla kommer råka illa ut." mumlar Eletha och försöker skärpa sig att åter hitta sin självkontroll.

Ethan strök henne lugnade över håret. "Om de lyckas hitta hit så kan vi fly till skogen, jag såg ett stort berg när jag var ute och jagade en gång...När jag gick närmare så såg jag att det var en grotta egentligen, man skulle kunna gömma sig där..." mumlade han.

Eletha nickade, drog ett djupt andetag och reste sig sedan upp i vanlig sittande ställning.
"Det låter bra, vi får gå och se den grottan." sa hon och såg ursäktande på hans föräldrar för att hon inte kunde kontrolera sina känslor. Hon hatade sig själv för det, hon brukade vara perfekt.

Ethan nickade. "Det låter bra, vi kan göra det imorgon kanske" mumlade han och såg sedan mot sina föräldrar. De hade ögonen på barnen för att låta honom och Eletha vara så ifred som det gick.

"Det kan vi göra." log Eletha och kramade om honom, hon älskade skogspromenader och mest att slippa ifrån allas blickar och så.