Sjunde året på Hogwarts

- Jag vill vara din vän förstås Cara, sa jag vänligt och såg på henne.
Lyssna inte på dina röster.
Lyssna inte på Scabbior och Grårygg, sa jag av ren gissning och hoppades att jag träffade rätt.
- Vi vill dej inge ont, jag älskar dig, sa Draco och gick fram.
- Jag är din vän, sa Dean och jag höll hennes hand så hon skulle förstå.

Jag tittade på dem och de log, då måste de väll vilja väl?
"nej de försöker lura dig" sa Scabbior
"låt mig vara" skrek jag och försökte få tyst på rösterna. "varför plågar ni mig?" skrek jag och dunkade huvudet i väggen och rösterna försvann och jag såg mig omkring och tog tag i Draco och nickade
"Tack" sa jag lågt

- Ingen orsak, men lyssna inte på dem, de ljuger, sa jag.
- Borde vi inte prata med Snape om det?, sa Dean och jag nickade tvaksamt.
Kunde verkligen han göra nått åt det?
Men det kanske var något han kunde göra åt?, funderade jag tyst för mig själv.
- Ska vi gå tillbaka?, sa jag och såg på dem.

Jag log svagt mot dem och Draco drog upp mig på fötter och han la armen runt mig och vi började gå tillbaka och eleverna stirrade på mig och jag slog ner blicken
"kan ni sluta glo" skrek Draco och jag Ryckte till och han bad om ursäkt och vi gick upp till Severus och de såg på oss när vi kom in och min far reste sig och såg på oss
"hur är det med henne?" frågade han

(jag har två kompisar så jag kan inte skriva så mycket)

Vi gick tillbaka till Snape och jag svarade Voldemort.
- Jag vet inte exakt men hon har röster i huvudet, jag tror det är Scabbior och Grårygg.
De säger åt henne massa saker, att hon inte ska tro på oss och sånt.
Jag vet inte om de gör något eller om det bara är i hennes huvud, sa jag oroligt och såg på Cara.
Sedan kröp jag upp i fotöljen och Morgana kröp upp i min famn och la sig.

( Ha så kul med dem vi höres imorgon istället istället ♥ )

(jag kan skriva så mkt jag kan ♥ )

Min far nickade och tittade på mig och jag la huvudet på sned
"Vad har de egentligen gjort med dig" sa han mjukt och höll om mig och jag sa inget
"jag är orolig för henne" sa Draco och satte sig bredvid Laura och jag låtsades inte om det och min far satte mig på sängen och la en filt runt mig och satte sig bred vid mig
"lyssna inte på dem, de är inte verkliga" sa min far och jag nickade men hur vet man vad som är verkligt då?

Jag såg på Draco och nickade.
- Jag med jag har aldrig sett henne sådär, hon är helt knäckt liksom, viskade jag till Cara för att hon inte skulle höra.
Draco nickade tillbaka och vi såg bort mot Cara när Dean kom och satt sig vid min andra sida.
- Jag vill att hon ska vara sig själv, det känns som om jag gjorde allt förgäves, jag vill ha henne tillbaka, sa jag förtvivlat och kröp ihop.
Jag slöt ögonen jag var så trött men jag vågade inte sova, drycken hjälpte men jag ville inte vakna av drömmarna.
Så jag öppnade ögonen tvärt och såg på de andra.

"inte jag heller det är jobbigt att inte kunna göra något" sa Draco sorgset och jag tittade på honom
"sov" sa jag lågt till dem och försökte le men det gick inte så bra
"du behöver med sova" sa min far och strök mig över håret och jag och skakade på huvudet
"det är ingen fara du är säker här" sa min far och jag nickade och slöt ögonen och somnade oroligt

Jag visste innt ved jag skulle göra Cara hade somnat och de andra bara satt tysta.
Jag kände mig otroligt trött så jag kröp upp i fotöljen och satt mig tillrätta med Morgana i knät och slöt ögonen och försökte sommna.
Jag somnade men jag föll i en orolig halvsömn.

Scabbior och Grårygg böjde sig över mig och skrattade innan de höjde staven och jag slog panikartat upp ögonen och min far såg på mig
"mardröm?" frågade min far mjukt och jag nickade och strök mig över huvudet
"han vill bara få dig star igen så du kan döda Potter" sa Grårygg och jag skakade på huvudet. Nej det vill han inte!
"klart han vill, han använder dig bara! Du kommer väll ihåg vad som hände när du vägrade göra dom han ville, han torterade dig" sa Scabbior
Jag såg upp på min far, det var väll inte sant? Han älskar mig och vill inte. Alls använda mig som ett verktyg, eller?
"bli frisk snart" sa min far vänligt men det lät nästan som en order och jag flyttade mig en bit från honom
"se han vill använda dig!" sa Grårygg
"ja han har väll ändå inte haft tid med dig det senaste" sa Scabbior och jag skakade förskräckt på huvudet
"hade han brytt sig hade han stoppat oss" skrattade Grårygg och jag ställde mig upp och backade från min far. Det va sant, vart var han när jag behövde honom som mest? Jag såg på honom och ryggade tillbaka och vände mig sedan om och sprang mot dörren
"CARA" ropade min far efter mig men jag bara lämnade rummet, jag behöver komma bort. Jag vet inte vem jag kan lite på. Jag hittade ett fönster och slog mig ner och tittade ut över skolområdet och undrade vad jag skulle göra. Jag ville bara få rösterna att sluta