Life - Lupple & Medi PRS

Hon reste sig och kikade in och log.
"Det ser mysigt ut." hon nickade och såg upp.
"Jag borde ta mig hem. Det börjar mörkna." Hon nickade och tog sig till skogsgläntan och vinkade.

Han log mot henne och kysste henne.
"Jag ska men du är så söt." han plockade fram en matlåda och log.
"Okej jag ska äta." Viskade han.

Han log." Självklart, tills nästa gång. "Log han och vinkade som alla andra också gjorde.

Hon nickade. "Bra, du är så duktig. "Flinade hon och satte sig ned vid köksbordet och iakttog honom lyckligt.

Olivia gick och kom snart hem och gick in genom köksdörren med ett leende.
"Så då har jag två saker avklarat." Hon visade broschen och log mot dem.
"Mi Ringen jag ska kanske få. Kan stenen vara grön?" Visakde hon mjukt.
"Alla saker ska ha grönt."

Han log och såg Olivia komma in och log stort.
"Miss Olivia!"

Mi reste sig upp och gick fram och såg på broschen. "Väldigt vacker, av älvmagi. Åh Olivia, detta är en värdefull gåva. "Viskade hon och nickade. "Kanske ska få? Åh det är klart att du ska få den. När jag har återfått kontrollen. "Sa hon med en suck. "Men ja, grönt blir vackert. "Log hon och smekte hennes kind lätt. "Jag ber om ursäkt för tidigare, men ta det som en komplimang. Du är väldigt lik din mormor till utseende och nytänkande. "Viskade hon och backade ifrån henne. "Jag ska ut och jaga." Förkunnade hon och gick mot dörren. " Djur. "Förtydligade hon när hon hade handen på dörrhandtaget. "Och jag ska försöka få en överblick av situationen. Jag är snart tillbaka. "Log hon och gick ut genom dörren och fortsatte vidare mot skogen- mot sitt hem.

Olivia nickade och log svagt.
"Jag hade inte tänkt att jag skulle få den här och nu. Det förstår jag mycket väl." hon log och kramade om henne.
"Ingen fara. Jag blev bara rädd. Du var inte lik dig själv så jag blev bara rädd." Hon nickade.
"Och döda inte på någon annans revir. Då får jag problem." Hon vinkade efter henne.

Mi hörde hennes sista ord men svarade inte, hon hade tydligen skrämt någon mer än Ethan. Hon hade dåligt minne av vad hon hade sagt till Gabriel men hon var rätt säker på att han hade fått en hel del information som han antagligen inte borde ha. Hon släppte tanken och började springa och fällde första bästa djur men dödade den inte utan fortsatte bara vidare och återfick styrka - lite i taget från varje klunk hon tog. Väl framme i närheten av slottet så stannade hon upp och tog sig till en hög utsiktspunkt som gav bra överblick över slottet men de kunde inte se henne lika lätt och studerade det hela. Hon var glad över att hon fått ut människorna säkert och såg nu hur slottet patrullerades av vampyrer som förrått henne.

Hon såg efter henne och vände sig mot Ethan som såg oroad ut.
"Det är ingen fara. Det r Mi och hon får inte hitta på något dumt." Olivia såg på honom med ett leende och log mjukt.
"För om hon gör de kommer jag att skälla ut henne." Ethan försökte att le och svalde hårt.

Hon skakade på huvudet och blev riktigt irriterad, men hon behövde bida sin tid. Med snabba rörelser tog hon sig ned från utsiktspunkten och började springa tillbaka till Olivia och var tillbaka några minuter senare. Hon öppnade köksdörren och klev in. Hon behövde jaga flera gånger per dag, det var ett som var säkert. "Hej igen. "Log hon glatt och satte sig vid köksbordet.

Ethan såg upp från maten och lade armarna om henne.
"Sockertopp!" Sa han glatt och kysste henne på kinden.
"Du ser friskare ut." Viskade han.

Mi kramade honom tillbaka och log stort. "Älskling. "Skrattade hon lyckligt och log över hans kyss. " Jag har kommit på en ny diet. Flera gånger om dagen. "Viskade hon och smekte hans kind. "Nåväl, hur smakade din mat?" Frågade hon leendes.