prs yehet & kkaebsong

Joshua vaknar ett antal gånger, mardrömmar och huvudet fylld med tankar.. men han lyckas alltid somna om varje gång, intill Zihaos bekväma famn. Ögonen dunkar när artonåringen slår upp dem igen pågrund av för lite sömn, möts av en härlig syn och en härlig värme.
"Godmorgon," viskar han med ett nöjt litet leende strykandes över läpparna, låter sina fingrar stryka sig över nittonåringens bröstkorg för att sedan klänga sig fast. Nej, han vill inte att Zihao ska lämna honom. Inte som Ethan gjort igår.

”Åh, väckte jag dig eller?” Frågade Zihao skuldmedvetet, däremot utan att göra någon ansats till att flytta på sig. Istället gosade han bara ner sig ännu mer hos den andre och nafsade lite på artonåringens krage. Nej, han hade ingen som helst lust att flytta sig från sängen. Om ingen kom och störde dem kunde han faktiskt tänka sig att stanna under täcket resten av dagen. Hur mycket kunde klockan tänkas vara egentligen? Strax efter fem? Der var inte helt omöjligt.

Med trötta ögon skakar Joshua på huvudet, nej den äldre ska inte ha skuldkänslor för något sådant.
"Jag vaknade rätt många gånger, så det är inget att må dåligt över." Förklarar artonåringen i en viskning för att sedan gäspa tyst. Jo, trött är han fortfarande och några planer på att resa sig upp har han inte. Bråttom kan det ju inte vara, solen verkar inte ens ha gått upp. "Har du sovit gott?"

Om han sovit gott, han hade inte sovit så pass bra på flera år när allt kom omkring. Därför nickade nittonåringen med ett litet leende lekandes på de smala läpparna.
”Jadå, bättre än bra faktiskt”, medgav Zihao som börjat pilla lite med Joshuas mjuka hår. ”Det verkar åtminstone som om jag sovit bättre än dig”, påpekade han därefter och kvävde en liten gäspning som letat sig fram. Även om han själv sovit väldigt gott så betydde det inte att han inte fortfarande var trött, precis som den andre också verkade vara. Men artonåringen hade i alla fall en ursäkt.

Att åtminstone nittonåringen fått tillräckligt med sömn gläder Joshua, efter två år så är det trots allt det minsta han förtjänar.
"Bra," säger Joshua nöjt och pillar förstrött med Zihaos tröja, är de för närgångna? Troligtvis. Har han skuldkänslor? Absolut. Tänker han göra något åt det? Nej. Istället för att göra något åt det gör han i princip tvärt om, och gräver ner ansiktet trött i Zihaos bröstkorg.

Zihao kunde inte låta bli att finna sig själv både aningen förvirrad och förvånad när Joshua borrade ner ansiktet i bröstkorgen på honom. Även om han själv varit väldigt närgången under nattens gång, oxh på morgonen för den delen, hade han inte väntat sig att artonåringen också skulle vara det. Inte efter att han bemött kyssen på det sätt denne gjort under gårdagen.
”Betyder det här att du vill att jag ska stanna, dra mig undan eller helt enkelt gå?” Frågade ha med en retsam underton på rösten.

En rynka dyker upp mellan ögonbrynen, får Joshua att kolla upp i nittonåringen ansikte. Åh, Zihao vet mycket väl vad det betyder. Muttrandes knäpper han lätt med fingret mot den andres kind, innan han lägger huvudet mot bröstkorgen igen.
"Vad tror du själv att det betyder?" Frågar han muttrandes med sarkasm i rösten. Att gosa är en annan sak.. Joshua älskar att mysa och gömma sig hos någon annan, men just kyssen antyde förhållande, pojkvän. Något artonåringen inte är redo för än.

”Okej, okej, ska inte gå någonstans”, försäkrade Zihao med ett litet skratt och fortsatte pilla med de sammetslena, mörka lockarna. ”Var det inte du som hade planer på att färga håret lila någon gång förresten? Eller har du ändrat dig?” Undrade han och drog en av testerna långsamt mellan tummen och pekfingret. Även om de haft den konversationen för hur längesen som helst, kom han ihåg hur de pratat om hårfärger och sådana saker. Nittonåringen hade talat om rött hår medan den andre antydit på antingen blont eller lila. Om han nu kom ihåg den saken rätt.

Det förvånar Joshua att nittonåringen lagt det på minnet, för det är mycket riktigt. Den konversationen hade de mer än ett par gånger, dock försvann Zihao innan de ens fått tag på färg.
"Jo, vi pratade om det. Och du skulle färga det rött," säger han med ett lätt leende. Om han skulle färga sitt egna hår lila, skulle de mörka lockarna behövas blekas en del, vilket sliter på håret. Det är tveksamt om Joshua vill ta den risken. "Me n jag har inte riktigt tänkt på det sen dess, har du fortfarande lust att färga ditt hår? Vad hände med tankarna om tatuering?"

Med ögonen fästa på den yngre, ryckte han lite på axlarna. Jo, han hade börjat fundera på saken nu igen, allt eftersom saker och ting blivit lite mer normala. Kanske det kunde vara en rolig grej att faktiskt färga håret trots allt?
”Det skulle faktiskt kunna vara intressant”, började Zihao för att sedan rynka lätt på ögonbrynen. ”Vill fortfarande tatuera mig, jo, men har ingen aning on vilket motiv jag vill ha”, erkände han. ”Om jag ska skaffa mig någonting så permanent vill jag att motivet ska betyda någonting och inte bara vara där för att liksom.”